Miss you.

Jag är kattledig och det är skitjobbigt. Bosse ska snöpas på fredag och min kära mor är snäll och tar med honom till veterinären då det kändes enklast på så vis. Annars hade jag fått boka tid till honom här i Norrköping och i och med det släpat med mig buren på statsbussen, bära buren tills jag kom rätt efter att ha stigit av den och sen försöka ta mig hem med en groggy Bosse som säkerligen känner sig väldigt ömklig.

Sen så slipper jag ju det där med ångesten jag känner när jag överlämnar mina djur i någon annans vård. Med undantag familjen då. När Tyra skulle sterililseras såg jag så orolig ut att veterinären klappade mig på axeln och försökrade mig om att de skulle ta hand om henne ordentligt. När vi  tio dagar senare var på plats för att ta bort stygnen höll jag på att börja gråta.

Fatta att jag inte borde skaffa barn. Kommer aldrig kunna gå till läkaren med dem utan att må dåligt och förskolan är det väl bara att glömma. Jag ska ju bli lärare så jag undervisar hemifrån istället, måste bara läsa till förskolebehörigheten också.

Nä okej, riktigt så illa ska det inte bli. Men orora mig ständigt kommer jag göra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback