Älskade pappa

Idag fyller min pappa 50 år. Världens bästa pappa. Han ställer alltid upp, han finns alltid där och behöver jag hjälp är han inte sen att hugga i.

När jag var liten brukade vi cykla runt i Hagebyhöga om sommarkvällarna. Pappa på sin (i mina ögon) enormt stora cykel som var kopparfärgad och jag på min lilla vita och lila. Det var mest jag som tjattrade, pappa var tyst men jag upplevde alltid att han lyssnade. Nuförtiden när jag själv hört ett antal pladdrande barnsvador så har jag väl insett att han kanske inte gjorde det. Inte underligt eftersom jag pratade om allt på en gång och snabbt som sjutton.

När vi bodde i Västergården hade vi en liten grusplan som pappa krattade med jämna mellanrum. Krattan var av metall, den var röd och för att få den att sjunka ner så att det överhuvudtaget skulle bli några spår i gruset så fick jag stå på den. Pappa drog den fram och tillbaka utan att vila och jag kommer ihåg att jag tyckte att han var starkast i världen. Ungefär lika stark som Pippi Långstrump i de filmer som spelades varma i VHS-spelaren under den tiden.

Pappa lärde mig att åka skridskor på en liten damm som numera knappt existerar då området växt igen ganska ordentligt. Men även om så är fallet så kommer jag aldrig att glömma det. Han höll i mina axlar och sköt mig framför sig. Jag kände mig som en prinsessa.

En gång fick jag en vit hink fylld med lila hästborstar, grimma och grimskaft av honom. Den presenten hade han köpt själv och vägrat att tala om för mamma vad det var. Det är en av de finaste födelsedagspresenter jag någonsin har fått.

Även om han inte gillar hästar så har han stöttat mitt intresse. Kört transporten och några gånger har han till och med hjälpt mig att mocka. Varit med när jag tävlade på Pingu för hundra år sedan. Fixat transporten vid behov och massor av annat som hör stallet till.

När jag var liten var jag ibland med honom och åkte med lastbilen. En gång stannade vi på en mack och pappa köpte en stor godispåse till mig fastän det inte var lördag. Vår lilla hemlighet tyckte jag. Spännande.

Jag har ungefär en miljon minnen till med pappa och jag hoppas jag får flera miljoner till. Det behöver inte vara så mycket för att det ska betyda någonting stort.

Pappa, jag älskar dig.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback