Cancan

Idag fyller min pappa 50 år. Världens bästa pappa. Han ställer alltid upp, han finns alltid där och behöver jag hjälp är han inte sen att hugga i.

När jag var liten brukade vi cykla runt i Hagebyhöga om sommarkvällarna. Pappa på sin (i mina ögon) enormt stora cykel som var kopparfärgad och jag på min lilla vita och lila. Det var mest jag som tjattrade, pappa var tyst men jag upplevde alltid att han lyssnade. Nuförtiden när jag själv hört ett antal pladdrande barnsvador så har jag väl insett att han kanske inte gjorde det. Inte underligt eftersom jag pratade om allt på en gång och snabbt som sjutton.

När vi bodde i Västergården hade vi en liten grusplan som pappa krattade med jämna mellanrum. Krattan var av metall, den var röd och för att få den att sjunka ner så att det överhuvudtaget skulle bli några spår i gruset så fick jag stå på den. Pappa drog den fram och tillbaka utan att vila och jag kommer ihåg att jag tyckte att han var starkast i världen. Ungefär lika stark som Pippi Långstrump i de filmer som spelades varma i VHS-spelaren under den tiden.

Pappa lärde mig att åka skridskor på en liten damm som numera knappt existerar då området växt igen ganska ordentligt. Men även om så är fallet så kommer jag aldrig att glömma det. Han höll i mina axlar och sköt mig framför sig. Jag kände mig som en prinsessa.

En gång fick jag en vit hink fylld med lila hästborstar, grimma och grimskaft av honom. Den presenten hade han köpt själv och vägrat att tala om för mamma vad det var. Det är en av de finaste födelsedagspresenter jag någonsin har fått.

Även om han inte gillar hästar så har han stöttat mitt intresse. Kört transporten och några gånger har han till och med hjälpt mig att mocka. Varit med när jag tävlade på Pingu för hundra år sedan. Fixat transporten vid behov och massor av annat som hör stallet till.

När jag var liten var jag ibland med honom och åkte med lastbilen. En gång stannade vi på en mack och pappa köpte en stor godispåse till mig fastän det inte var lördag. Vår lilla hemlighet tyckte jag. Spännande.

Jag har ungefär en miljon minnen till med pappa och jag hoppas jag får flera miljoner till. Det behöver inte vara så mycket för att det ska betyda någonting stort.

Pappa, jag älskar dig.

Jobb 12.30-16.30. Mat, plock, promenad till Myntabacken för bad, hem, mellis på hembakat bröd plus chokladbollar. Hemgång en timme tidigare typ pga personaltäthet. Två personal på ett barn är lite onödigt.

Kan inte påstå att jag avskyr mitt jobb faktiskt. Snarare tvärtom.

Ryktas om minigolf ikväll men den som lever får se. Jag är en dålig förlorare och urusel på minigolf så för humörets skull är det nog bäst att låta bli egentligen.

En månads semester ungefär, mer än vad jag har haft i verkligheten eftersom jag inte haft någon semester alls. Har haft mycket om och kring mig och för en vecka sedan fick jag åka in till akuten med magsmärtor som jag uthärdat i tre dagar eftersom jag trodde de skulle gå över. Men nä, det var magkatarr och jag fick dundermedicin. Gick (stapplade?) även därifrån med restriktioner som löd: stressa inte, undvik kaffe och ät regelbundet. Hrm. Dricker inte så mycket kaffe längre och maten kan jag väl försöka bättra mig med men stressen finns där hela tiden hur jag än gör.

Jag jobbar dock på det och just nu underlättar det med jobbet jag har. Anledningen är att jag trivs som fisken i vattnet på fritids och även om det är en hel del barn att hålla reda på så är jag i mitt rätta element och det fungerar utmärkt. Lite värre med mitt andra jobb som är så segt att jag blir stressad av den anledningen. (Jag har aldrig påstått att jag är normal.) Kan väl också erkänna att jag är så jäkla trött på helg och kvällsjobb att det kan vara av den anledningen också.

Det är skönt att vara ledig från studierna och just för tillfället är jag inte så pigg på att börja igen men det reder sig det med. Jag hade turen att klara helvetestentan men då det endast berodde på att de sänkte gränsen för godkänt så är jag inte helt nöjd ändå. Magkänslan är inte den bästa. Nåja, fyra kurser på universitetet är avklarade, bara tio kvar och sen är jag behörig lärare!

Nu ska jag nog promenera ut till betet, rida ett pass och sedan promenera hem. Sammanlagt en timmes promenad och ett ridpass på ungefär lika länge, lite duktig i alla fall!