Cancan

Om jag ska nämna något jag verkligen får ångest över varje gång jag besöker stället så är det Systembolaget. För det första, inköpen tenderar att bli rätt dyra. Eller ja, inte för att jag handlar hur mycket som helst men man får ju knappast valuta för pengarna. Faktiskt.

Dessutom känner jag alltid hur allas blickar följer mig där jag vandrar runt mellan hyllorna och kikar på olika vinsorter eller försöker bestämma mig för vilka cider jag ska köpa. Som om jag inte fick vara där liksom. Antar att jag inte ser ut att vara över 20 utan snarare 15 och att jag i vilket ögonblick som helst borde åka fast.

Att det sen är proppat med folk även om det är mitt på dagen och att en del beter sig galet tokigt gör ju inte det hela bättre. Jag avskyr bråk, tjaffs och obehagliga människor. Bara idag var det tre (!) poliser utanför butiken och inuti den för att reda ut bråk som uppståt och folk stod och skrek till varandra. Dessutom ett antal väktare som försökte lugna ner människorna i fråga. Antar att de ringde förstärkning för de inblandade personerna var oerhört obehagliga och skrek om mordhot, förargelseväckande beteende (såg dock ingen som urinerade offentligt eller visade kroppsdelar som man kan hålla för sig själv eller sin närmaste) och hets mot folkgrupp.

Mest idioti alltså men idioti är obehagligt det med.

Jaja. Har i alla fall fyllt på förrådet nu (om man nu kan kalla mitt kylskåp för det) och det räcker ett bra tag. Redo för helgens alla upptåg so bring it on.

Det skulle vara rätt fint att åka iväg igen, ett gäng vänner så man kan skrämma bort äckliga gubbar genom att blänga argt och äga hela världen. För fint är det, härligt är det och bort från stress också. Göra ett försök att "bara vara".

Givetvis önskas kartor (och kartläsekunniga människor dvs. inte mig) så att man hittar tillbaka till hotell. Att vandra runt i labyrintstäder har väl sin charm men efter ett tag blir det otäckt. Och väldigt långtråkigt.

Jobbade på förmiddagen och gick sen hem för att slappa ett tag. Åt mat, surfade runt på det stora nätet och drack kaffe.

Tills rastlösheten kom krypande som vanligt. Jag blir galen på den. Så nu har jag varit ute och gått i över två timmar men naturligtvis har det inte hjälpt nämnvärt. Fortfarande överskottsenergi, fortfarande massa tjaffs inuti mitt eget huvud (antar att jag hör röster som bara är mina egna) och fortfarande koffeinhög.

Jag blir så trött på mig själv.

Aja, handbollsmatch ikväll och det är lärare mot elever. Ja, egentligen ska det ju vara PM:s lärare som ska ställa upp i ett lag men antar att de är i äldsta laget så att säga. Inhyrningar från St:per kommer vara på plats och vi ska äga eleverna något så grymt.

Nä, jag ska inte vara med. Hör dock till lärarteamet så jag är naturligtvis på den sidan. Konstigt vore det ju annars.

Varför blir man arg på tröskeln, fläkten, skåpet eller vad man nu lyckas slå huvudet/foten/armen i? Det är ju liksom inte sagda hörn eller whatevers fel att det sitter där det gör. Det är ju en annan som är i rörelse liksom.

Jag måste handla mat. Är hur bra som helt på att handla frukostrelaterad kost men inte riktig mat. Syns i kylskåpet och frysen nu.

Problemet är att jag oftast köper hem en massa grejjer som sen hinner bli för gammalt innan jag kommer på att jag kanske borde äta upp den. Massor av goda grönsaker till exempel, eller typ gräddfil, mjölk eller sånt. De är inte lika attraktiva med ett lager vit/grönt mögel på sig eller klumpar som man kan tro härstammar från medeltiden.

Sugen på laxknyten också men måste införskaffa mig en grill först. ÖB snart kanske. Yesyes.

Nu ska jag snörvla vidare. Och hosta lite till.

Inatt trodde jag seriöst att jag skulle hosta sönder mina lungor. Sådär så att man inte kan sova för att man hostar konstant och inte orkar gå upp och dricka lite vatten. Man ger upp efter ett tag och stapplar upp ur sängen (bara för att inte lyfta foten ordentligt av ren lathet och få en, två eller tre stickor i den av det förbannade trägolvet som inte är iordninggjort på år och dag) och ut i köket för att dricka vatten ur en mugg, ett odiskat glas eller vad man nu får tag på där i mörkret eftersom man inte idds tända lyset.

På vägen tillbaka lyckas man förhoppningsvis undvika fler stickor. Istället har katten vaknat och vankar i godan ro mot dig för att säga hej. Som tack trampar man naturligtvis på den fyrbenta kamraten och sagda katt skriker till och far iväg upp i närmsta draperi eller fönster. Vägrar att sluta fred med dig de närmsta timmarna. Eller tills hungern sätter in.

När man väl kryper ner i sängen igen upptäcker man att det där vattnet inte hjälpte. Hostar på precis likadant som förut och dessutom behöver du gå på toa. Så börjar hela proceduren om igen. Yeeey vad man blir glad av sånt här.

Turligt nog har jag bara jobbat fem timmar idag och det var tur att jag inte behövde gå extra någonstans. Droppen hade varit om jag fått gå upp på PM igen och ha ytterligare lektioner som handlar om preventivmedel och könssjukdomar.

Skulle inte förvåna mig om det blir så i morgon istället. Det känns som en sån där vecka som man egentligen borde stänga av telefonen och inte låtsas om ihärdiga mail från jobbet. Bara sova.

Tjockade i mig mat för en stund sen och hamnade i någon sorts matkoma. Ja ni vet, man äter så att man blir alltför mätt och sen kan man knappt hålla ögonen öppna. Blundade i tre minuter och så gick det över. Powernap yesyes.

Min kära mamma har förgyllt dagen genom att ge mig en jättestor Toblerone. Tackar för den och leendet sitter fortfarande kvar men orkar nog inte äta något av den ikväll. (Vem försöker jag lura egentligen, den är säkert slut senast i morgon.)

Dagen har varit lugn. Ute i stallet och red en sväng och sen fick jag mat hemma hos mamma och pappa. Fruktansvärt bortskämd är vad jag är. Fika hos Jessica och Micke sen och det var nice. Kaffe och kaka på söndagar har ingen dött av.

Väldigt mycket ätande idag. Mat, fika, godis. Jaja, sånt är livet.

Väntar på Van Veeteren nu.

Jag tror inte att jag kommer kunna gå i morgon. Känner redan nu hur ont det kommer att göra i mina lär, hur stela mina axlar kommer vara och frågan är om jag överhuvudtaget kommer kunna lyfta armarna över huvudet för att tvätta håret.

Har hjälpt Jimmy att flytta idag och det kändes. Han bodde på tredje våningen och skulle flytta till ett nytt område till en lägenhet på fjärde. Turligt nog var det med hiss så det enda man behövde göra där var att kånka grejjerna från lastbilen och packa in i hissen för att sen trycka på knappen så den for upp. Och själv ta trapporna upp då jag inte har tålamod nog att bara vänta på att den ska tömmas av de andra som hjälpte till.

FRÅN den gamla lägenheten däremot var det jobbigare. Tur att man bara behövde bära allt neråt då i alla fall för där finns ingen hiss nämligen.

Kan lova att det finns en hel del att bära när familjen består av en vuxen person och två barn som bott i lägenheten ett x-antal år. Man samlar på sig en hel del.

När det var som jobbigast darrade benen av ansträngning och jag var typ sjöblöt av svett. Mysigt, verkligen mysigt. Tur att det var likadant för alla och att jag ändå var den som orkade mest... Aningens bättre kondis än alla macho-grabbar som var med. mohahaha.

Som sagt, jag inväntar smärtan och välkomnar den som min vän. Jag har ju gjort ett fyrdubbelt träningspass för sjutton!