Fantastiskt eller inte bra alls
Igår chattade jag med en kompis från Fuerteventura, Dody satt på internetcafeét vi tillbringade så mycket tid i när jag och min kompis jobbade på Dunas hotell. Där, evigheter bort i en liten stad precis vid havet och med ett myller av soltörstande turister på jakt efter den restaurang som serverar den bästa sangrían och de godaste fiskrätterna (RicoRico kan jag avslöja) satt han och pratade med mig. Samtidigt satt jag här hemma i min nedsuttna soffa, helt slut efter en krävande arbetsdag och kalasfirande hos kusinbarn samt en nervpåfrestande färd till och från kalaset med min övningskörande bror framför ratten och pratade med honom.
Det är så stort att jag inte fattar riktigt. Du kan få tag på vem som helst vart som helst och det kvittar hur stora avstånden är. Samtidigt som vi aldrig varit närmre varandra har vi aldrig varit så långt ifrån heller. Det är det man känner när man svarar på en fråga som lillasyster ställer över msn, när hon sitter i rummet precis bredvid med bara två stängda dörrar som avgränsning.
Är det viktigt att veta vart man hör till?
Åkte landsvägen fram idag. Passerade åker efter åker där skörden tagits och stubbarna lyste guldgula, frestande för en hästmänniska som jag. Spränga iväg över fälten och känna fartvinden mot ansiktet så att ögonen tåras och ändå veta att det är jag som bestämmer, det är jag som har kontrollen. Samtidig som det kan gå åt skogen när som helst.
Spänningen som riskerna för med sig, det är nog den man är ute efter.
Det låg ensilagebalar staplade intill vägkanten. Upptejpat på en av balarna stod det "Sofia 7b". Så som man sa förut. "Du vet Jessi i 9a, hon är ju helt knäpp." "Åh, Marcus i 8d, han är så jävla snygg."
Skrivböckerna i matte och fysik var märkta med "Sarah 7e", biologiböckernas insida av pärmen var flitigt nedklottrade av mitt namn, mitt klassnummer och min adress i olika variationer. Olika färger, olika handstilar. Som ett försök att komma på vem man egentligen var utan att kunna släppa sig själv fri och faktiskt ta reda på det på riktigt.
Nu, efter skolan och i verkligheten så berättar man vart man jobbar, hur gammal man är. Är man arbetslös säger man helst inte det utan då "jobbar man en hel del åde här och där". Utan att veta egentligen. Man måste höra till någonting. Man vill tillhöra en grupp individer, klumpas samman för att inte stå ensam.
Ensam är stark fast tillsammans är vi starkare. Antar jag.
Spänningen som riskerna för med sig, det är nog den man är ute efter.
Det låg ensilagebalar staplade intill vägkanten. Upptejpat på en av balarna stod det "Sofia 7b". Så som man sa förut. "Du vet Jessi i 9a, hon är ju helt knäpp." "Åh, Marcus i 8d, han är så jävla snygg."
Skrivböckerna i matte och fysik var märkta med "Sarah 7e", biologiböckernas insida av pärmen var flitigt nedklottrade av mitt namn, mitt klassnummer och min adress i olika variationer. Olika färger, olika handstilar. Som ett försök att komma på vem man egentligen var utan att kunna släppa sig själv fri och faktiskt ta reda på det på riktigt.
Nu, efter skolan och i verkligheten så berättar man vart man jobbar, hur gammal man är. Är man arbetslös säger man helst inte det utan då "jobbar man en hel del åde här och där". Utan att veta egentligen. Man måste höra till någonting. Man vill tillhöra en grupp individer, klumpas samman för att inte stå ensam.
Ensam är stark fast tillsammans är vi starkare. Antar jag.
Dagens i-landsproblem
Jag skulle ta ut 300 kronor ur bankomaten men knappade in en nolla för mycket, tryckte "klar" snabbt och går nu runt med 2700 kronor mer i plånboken än vad jag skulle. Så nu måste jag gå till banken och trängas med folk i morgonen på min (o)planerade rast.
Fan också.
Fan också.
Rubrik
Jag kan inte andas när tiden bara går och jag inte hinner med.
åhhh
Kolla!
Jag vet, jag har varken tid eller pengar till ännu en häst och det räcker gott och väl med Greger och Pingu. Fast det känns som om den här damen skulle passa mig... jättebra. Pingu vill ha en dam i sin egen storlek och Greger skulle bli glad över att få ännu en ny liten kompis att leka med.
Jag ska besinna mig. Jag lovar.
Jag vet, jag har varken tid eller pengar till ännu en häst och det räcker gott och väl med Greger och Pingu. Fast det känns som om den här damen skulle passa mig... jättebra. Pingu vill ha en dam i sin egen storlek och Greger skulle bli glad över att få ännu en ny liten kompis att leka med.
Jag ska besinna mig. Jag lovar.
Tycker inte om sådana här dagar
Jag har så ont i nacken just nu att jag mår illa. Kul med nackproblem som fortsätter och blir till migränanfall, speciellt idag eftersom det är onsdag och i och med det nostalgiafton på jobbet. Eller inte.
Jag tycker verkligen inte om onsdagar längre.
Jag tycker verkligen inte om onsdagar längre.
Bekämpning
SÅ ska dom tas. Jajjemän.
Chasing cars
Kan inte någon vänlig själ med hel bil och lite tid över komma åka till Venezia och köpa en pizza åt mig och sen droppa av den här hemma? Orkar inte laga mat men orkar defenitivt inte ta järnhästen och cykla in till Vadstena bara för att äta flöt (ska man äta flöt hör inte motion ihop med den delen även om den kanske borde göra det).
Please.
Please.
Hitta huset under allt hundhår
Har haft ledigt torsdag och fredag (eller ja, idag alltså eftersom det är fredag) och det har varit underbart. Okej, jag känner att det skulle behövas minst en veckas ledighet i rad men två dagar gör även sitt och jag känner mig faktiskt skapligt utvilad.
Nu ska jag ägna resterande dagen åt storstädning, kiropraktorbesök och solnjutning. Fullt upp med andra ord men jag är inte direkt känd för att kunna ta det lugnt heller. Solen njuter jag av när jag är ute och går, ligga still på gräsmattan eller på stranden är inte riktigt min melodi.
Over and out.
Nu ska jag ägna resterande dagen åt storstädning, kiropraktorbesök och solnjutning. Fullt upp med andra ord men jag är inte direkt känd för att kunna ta det lugnt heller. Solen njuter jag av när jag är ute och går, ligga still på gräsmattan eller på stranden är inte riktigt min melodi.
Over and out.
småsaker
Igår upplevde jag nog den roligaste utekvällen någonsin. Tack Matilda. :)
Ensam hemma hela veckan, minus de två fyrbenta varelserna alltså och det är ganska skönt faktiskt. Fast känner någon för att komma och käka mat onsdag kväll samt torsdag och fredag så blir jag inte ledsen alls. Det skulle bara vara trevligt.
I morgon lär det bli en helvetesdag på jobbet eftersom vi verkar vara flera personal kort. Med andra ord ännu värre än i vanliga fall eftersom folk är sjuka. Yesyes vad man ser fram emot att jobba då (eller inte). Dessutom känner jag mig krasslig (inte bakisrelaterat) så vi får väl se hur det blir med den här jobbveckan.
Ensam hemma hela veckan, minus de två fyrbenta varelserna alltså och det är ganska skönt faktiskt. Fast känner någon för att komma och käka mat onsdag kväll samt torsdag och fredag så blir jag inte ledsen alls. Det skulle bara vara trevligt.
I morgon lär det bli en helvetesdag på jobbet eftersom vi verkar vara flera personal kort. Med andra ord ännu värre än i vanliga fall eftersom folk är sjuka. Yesyes vad man ser fram emot att jobba då (eller inte). Dessutom känner jag mig krasslig (inte bakisrelaterat) så vi får väl se hur det blir med den här jobbveckan.
vill inte
Jag kom in på utbildningen i Kalmar. Yes. Borde jag tänka i alla fall och istället sitter jag här med en klump i magen och vet inte vad jag ska göra.
Jag vill inte.
Det handlar inte om att jag inte vill flytta utan det handlar om att utbildningen är på 330 poäng, dvs fem års studier. Till förskolelärare och fritidspedagog. Nästintill så länge man läser till läkare, även om utbildningen där fortsätter även när man är klar förstås.
Jag vill inte läsa i fem år till. Förvisso vet jag att jag skulle klara av det, jag har alltid haft lätt för mig i skolan och jag skulle säkert trivas med både utbildningen och programmet. Dessutom träffa massa nya människor och se mig om någonstans utanför Vadstena (även om jag fortfarande vill bo här tills jag dör). Men fem år vill jag inte, verkligen. Tänk alla sjukt höga studielån jag kommer att dra på mig. Den här utbildningen sökte jag mest bara för att söka en till för säkerhets skull och för att jag var trött och stressad och inte orkade leta ännu längre eftersom våran gamla dator var så seg. Ja ärligt, det har mycket med datorjäveln att göra.
Jag borde börja plugga eftersom jag inte har något ordentligt jobb och jag kommer inte att få det om jag inte utbildar mig. Till rätt yrke alltså och fritidspedagoger är det ont om. Så jag skulle vara i stort sett garanterad jobb. Efter de där fem åren alltså.
Senast 28 juli ska jag svara. Just nu är allt bara upp och ner och jag kan inte svara alls. Fan.
Jag vill inte.
Det handlar inte om att jag inte vill flytta utan det handlar om att utbildningen är på 330 poäng, dvs fem års studier. Till förskolelärare och fritidspedagog. Nästintill så länge man läser till läkare, även om utbildningen där fortsätter även när man är klar förstås.
Jag vill inte läsa i fem år till. Förvisso vet jag att jag skulle klara av det, jag har alltid haft lätt för mig i skolan och jag skulle säkert trivas med både utbildningen och programmet. Dessutom träffa massa nya människor och se mig om någonstans utanför Vadstena (även om jag fortfarande vill bo här tills jag dör). Men fem år vill jag inte, verkligen. Tänk alla sjukt höga studielån jag kommer att dra på mig. Den här utbildningen sökte jag mest bara för att söka en till för säkerhets skull och för att jag var trött och stressad och inte orkade leta ännu längre eftersom våran gamla dator var så seg. Ja ärligt, det har mycket med datorjäveln att göra.
Jag borde börja plugga eftersom jag inte har något ordentligt jobb och jag kommer inte att få det om jag inte utbildar mig. Till rätt yrke alltså och fritidspedagoger är det ont om. Så jag skulle vara i stort sett garanterad jobb. Efter de där fem åren alltså.
Senast 28 juli ska jag svara. Just nu är allt bara upp och ner och jag kan inte svara alls. Fan.
Sol ute, sol inne osv.
I morse vaknade jag vid sju, jag trodde klockan var minst tio. När jag väl kom på att jag faktiskt var ledig suckade jag förnöjt och drog täcket över huvudet igen och somnade om bara för att vakna en timme senare och återupprepa proceduren. Jag har nämligen kommit på att det är ganska skönt att sova även om smällen kommer senare. Ja, när jag tycker att halva dagen gått och allt är förstört för att jag legat kvar i sängen ända till klockan tio...
Har ändå haft en ganska bra dag enligt eget tycke. En timmes promenad, en halvtimmes kel med hästen ute i hagen och läsning av bra böcker. Nu på kvällen åkte jag, Jonna och Kalle in till Vadstena och tog oss varsin glass. Eller jag och Jonna i alla fall fast Kalle fick slicka rent bägarna sen. Tog en promenad där också och njöt av sommarkvällen.
Sådana här halveffektiva dagar är sköna ibland när man är ledig. Även om de ger mersmak och man önskar att man hade råd att ta två veckors (eller åtminstone en) semster såhär på sommaren. Jag längtar till tiden som kanske kommer någon gång, då man har några veckors betald semster. Fast det ter sig väldigt, väldigt avlägset just nu.
Har ändå haft en ganska bra dag enligt eget tycke. En timmes promenad, en halvtimmes kel med hästen ute i hagen och läsning av bra böcker. Nu på kvällen åkte jag, Jonna och Kalle in till Vadstena och tog oss varsin glass. Eller jag och Jonna i alla fall fast Kalle fick slicka rent bägarna sen. Tog en promenad där också och njöt av sommarkvällen.
Sådana här halveffektiva dagar är sköna ibland när man är ledig. Även om de ger mersmak och man önskar att man hade råd att ta två veckors (eller åtminstone en) semster såhär på sommaren. Jag längtar till tiden som kanske kommer någon gång, då man har några veckors betald semster. Fast det ter sig väldigt, väldigt avlägset just nu.
traukigt
Trots att jag är ganska trött på mitt jobb på grund av ganska mycket och att jag gärna skulle vilja få tag på ett fast heltidsjobb istället (glöm din dröm Sarah) så måste jag bara berätta om den största fördelen med arbetet nämligen alla mina arbetskamrater!
Alla trivs ihop, jobbar på bra och effektivt och vi kan prata och skratta tillsammans med varandra. Ja okej, ibland åt varandra men det tar alla med en nypa salt. Vi är nämligen ganska bra på att göra bort oss också. Inte bara en utan flera. Fast det är inget jag ska dra upp här *vissel*.
Jaja, jobbsnack igen men det går inte att komma ifrån.
Lite orolig för Greger eftersom han fått tillbaka det mystiska i korset igen. Eller om det är tänderna som spökar. Försöker att reda ut det hela i alla fall och på torsdag eller fredag kommer kiropraktorn ut och knackar till honom lite. Så länge han inte slår Greger i huvudet med en gummiklubba igen så tycker han nog att det är helt okej. Jimmy har nämligen med sig godis jämt och det får man smaka på om man varit en snäll gosse, och det är ju Greger. Givetvis. ;)
Alla trivs ihop, jobbar på bra och effektivt och vi kan prata och skratta tillsammans med varandra. Ja okej, ibland åt varandra men det tar alla med en nypa salt. Vi är nämligen ganska bra på att göra bort oss också. Inte bara en utan flera. Fast det är inget jag ska dra upp här *vissel*.
Jaja, jobbsnack igen men det går inte att komma ifrån.
Lite orolig för Greger eftersom han fått tillbaka det mystiska i korset igen. Eller om det är tänderna som spökar. Försöker att reda ut det hela i alla fall och på torsdag eller fredag kommer kiropraktorn ut och knackar till honom lite. Så länge han inte slår Greger i huvudet med en gummiklubba igen så tycker han nog att det är helt okej. Jimmy har nämligen med sig godis jämt och det får man smaka på om man varit en snäll gosse, och det är ju Greger. Givetvis. ;)
Segdag
Idag har det verkligen inte blivit något vettigt gjort. Igår hade vi stallfest, antar att man kan säga att vi firade att vi ännu ett år klarat av skurningen av stallet. Kom hem därifrån täckt av smuts och fågelskit men det var det värt. Gregers box är nu så ren att han inte kommer känna igen sig till hösten.
I alla fall så blev det ganska sent och när jag väl kom i säng var klockan ganska mycket och jag somnade som en stock. Trött mest hela tiden nuförtiden, mamma påstår att jag samlat på mig ytterligare ett vuxenpoäng eftersom jag inte far runt och är pigg som en duracellkanin längre. Jag påstår att jag fallerat totalt istället (fast det kanske man gör när man blir vuxen?).
Vaknade först vid åtta men bestämde mig för att somna om igen. Gick upp vid tio, åt frukost och städade sen litegrann. Skrev texten om hästtandvård färdigt och latade mig framför en film. Åkte ut till Greger och Pingu och nu sitter jag här. Har precis druckit en kopp kaffe, småbråkat med lillebror (som ockuperat nätverket för tillfället och därför tror att han bestämmer vem som ska få tillgång till det). Ska snart ta mig i kragen och åka och träna. Tråkväder i form av regn ute så det känns som en gymdag faktiskt. Försöker bara dra ut på det till lite senare så att folket försvinner. Svettas på trappmaskinen gör jag helst ensam för det är ingen vacker syn. Har dessutom inte tränat på över en vecka (fy på mig) så det blir nog ganska jobbigt. Gött mos liksom.
Nä nu får det vara nog, ska slå mig själv lite så att jag får arslet ur vagnen och pallrar mig in till stan. Dags att röra på fläsket vilket det varit dåligt med på sista tiden. Nya tag, nya tag.
Over and out.
I alla fall så blev det ganska sent och när jag väl kom i säng var klockan ganska mycket och jag somnade som en stock. Trött mest hela tiden nuförtiden, mamma påstår att jag samlat på mig ytterligare ett vuxenpoäng eftersom jag inte far runt och är pigg som en duracellkanin längre. Jag påstår att jag fallerat totalt istället (fast det kanske man gör när man blir vuxen?).
Vaknade först vid åtta men bestämde mig för att somna om igen. Gick upp vid tio, åt frukost och städade sen litegrann. Skrev texten om hästtandvård färdigt och latade mig framför en film. Åkte ut till Greger och Pingu och nu sitter jag här. Har precis druckit en kopp kaffe, småbråkat med lillebror (som ockuperat nätverket för tillfället och därför tror att han bestämmer vem som ska få tillgång till det). Ska snart ta mig i kragen och åka och träna. Tråkväder i form av regn ute så det känns som en gymdag faktiskt. Försöker bara dra ut på det till lite senare så att folket försvinner. Svettas på trappmaskinen gör jag helst ensam för det är ingen vacker syn. Har dessutom inte tränat på över en vecka (fy på mig) så det blir nog ganska jobbigt. Gött mos liksom.
Nä nu får det vara nog, ska slå mig själv lite så att jag får arslet ur vagnen och pallrar mig in till stan. Dags att röra på fläsket vilket det varit dåligt med på sista tiden. Nya tag, nya tag.
Over and out.
Furustugor och murkna verandor
Trots att stugan var aningens mindre än vad den såg ut att vara på bilderna och att verandan var vinglig, murken och halvfarlig så har de här fyra dagarna varit helt underbara! Vädret har inte varit det bästa men det har inte bekommit mig ett dugg. Jo kanske när det bildades en pöl av regnvatten på min tallrik när vi åt på en uteservering inne i Västervik. Fast jag hade redan hunnit äta upp det mesta av maten så jag överlevde.
På torsdagen tog vid det bara lugnt, slappade i stugan, åt och drack gott och pratade pratade pratade halva natten. Sen stupade vi i säng av trötthet. På morgonen blev det kalasfrukost med rostat bröd (stekpannor fungerar alldles utmärkt när man inte har någon brödrost) och sen drog vi en shoppingrunda på stan. Tillbaka till campingen för tillfixning och förfest sen tog vi en taxi tillbaka till stan och drog ett varv på krogarna/nattklubbarna. Trevligt folk, mycket dans och ett hamburgemål på Åmans gatukök gjorde att kvällen blev mycket lyckad.
Lördagen blev av förklarliga själ relativ lugn och vi gjorde bara ett besök på Lager157 som låg en bit bort från campingen. På kvällen togs det några öl till (minus jag då som var den enda personen med körkort och tillika den som var tvungen att agera chaufför på söndagsmorgonen) och så gick vi en promenad och satte oss på några klippor vid havet. Solnedgång, vindstilla och minimalt med mygg och då kände vi att såhär skulle livet vara lite oftare.
Nästa år drar vi igen, det har vi redan bestämt. Fast då blir det en lyxigare stuga och flera nätter. Som det var nu tog semstern slut alldeles för fort. Fast kul har vi haft det.
På torsdagen tog vid det bara lugnt, slappade i stugan, åt och drack gott och pratade pratade pratade halva natten. Sen stupade vi i säng av trötthet. På morgonen blev det kalasfrukost med rostat bröd (stekpannor fungerar alldles utmärkt när man inte har någon brödrost) och sen drog vi en shoppingrunda på stan. Tillbaka till campingen för tillfixning och förfest sen tog vi en taxi tillbaka till stan och drog ett varv på krogarna/nattklubbarna. Trevligt folk, mycket dans och ett hamburgemål på Åmans gatukök gjorde att kvällen blev mycket lyckad.
Lördagen blev av förklarliga själ relativ lugn och vi gjorde bara ett besök på Lager157 som låg en bit bort från campingen. På kvällen togs det några öl till (minus jag då som var den enda personen med körkort och tillika den som var tvungen att agera chaufför på söndagsmorgonen) och så gick vi en promenad och satte oss på några klippor vid havet. Solnedgång, vindstilla och minimalt med mygg och då kände vi att såhär skulle livet vara lite oftare.
Nästa år drar vi igen, det har vi redan bestämt. Fast då blir det en lyxigare stuga och flera nätter. Som det var nu tog semstern slut alldeles för fort. Fast kul har vi haft det.
För bra för att vara sant
Vi kommer iväg till Västervik! Jag har världens bästa föräldrar. Guldis blir min för fyra dagar, jag ska vårda henne ömt. Tack.
Annars blev det impulsiv liten utgång igår, vi höll på att frysa ihjäl och min nacke gav upp i och med det men annars hade vi trevligt. Dagens ros till vår baktant också plus lömska planer så nu vet vi nästan vad vi ska ta oss till. Yesyes.
Grattis också till min kusin Oscar som fyller 18 i morgon. Good luck med uppskrivningen liksom. Antar att den går lika galant som körningen kommer gå. lek livet på halkbanan också för sen får du fasen köra ordentligt. Istället för att bli utslängd från Oslos nationaldagsfirande och att steka runt i huvudstaden och sånt där du vet.
Annars blev det impulsiv liten utgång igår, vi höll på att frysa ihjäl och min nacke gav upp i och med det men annars hade vi trevligt. Dagens ros till vår baktant också plus lömska planer så nu vet vi nästan vad vi ska ta oss till. Yesyes.
Grattis också till min kusin Oscar som fyller 18 i morgon. Good luck med uppskrivningen liksom. Antar att den går lika galant som körningen kommer gå. lek livet på halkbanan också för sen får du fasen köra ordentligt. Istället för att bli utslängd från Oslos nationaldagsfirande och att steka runt i huvudstaden och sånt där du vet.
Lägger ut en hint här
Glad midsommar gott folk!
Själv har jag ägnat dagen åt att jobba, vilket har gått bra även om både jag och Jonna väldigt gärna ville stänga igen redan efter frukosten för att åka hem och göra absolut ingenting. Mer folk än väntat men vi fick (och kunde) ändå stänga en timme tidigare eftersom folket droppade av allt eftersom.
Har också gått runt och tänkt på mitt bilbekymmer. Torsdag nästa vecka ska jag och fyra andra åka till Västervik där vi hyrt en stuga. Vi hoppas på sol och fint väder men blir inte ledsna om det öser ner regn hela tiden heller, bara vi får våra fyra semesterdagar där. Problemet är att det bara är jag som har körkort och bara jag som har bil. Än så länge. Det blir nämligen körförbud på den den 26 juni, alltså samma dag som vi ska åka.
Har nu besiktigat den tre gånger och min käre far har gjort allt som stått i hans makt för att fixa den. Den vill bara inte. Släpper ut för höga halter av både det ena och det andra (jag antar att jag är den som bidrar mest till förgiftningen av vår omgivning när jag drar runt med "vita faran") och jag vete fan rent ut sagt hur man ska få ordning på det problemet.
Vi får helt enkelt gå till Västervik. Eller så får jag köpa en ny bil. Försöka låna någons är ju också ett alternativ. Problemet är att den inte får vara för ny och fin eftersom jag då inte kommer våga lämna den ur sikte överhuvudtaget. Kör ordentligt gör jag.
Skänk en bil till mig i fyra dagar nästa vecka och du gör mig till den lyckligaste människan i världen. *blinkblink*
Själv har jag ägnat dagen åt att jobba, vilket har gått bra även om både jag och Jonna väldigt gärna ville stänga igen redan efter frukosten för att åka hem och göra absolut ingenting. Mer folk än väntat men vi fick (och kunde) ändå stänga en timme tidigare eftersom folket droppade av allt eftersom.
Har också gått runt och tänkt på mitt bilbekymmer. Torsdag nästa vecka ska jag och fyra andra åka till Västervik där vi hyrt en stuga. Vi hoppas på sol och fint väder men blir inte ledsna om det öser ner regn hela tiden heller, bara vi får våra fyra semesterdagar där. Problemet är att det bara är jag som har körkort och bara jag som har bil. Än så länge. Det blir nämligen körförbud på den den 26 juni, alltså samma dag som vi ska åka.
Har nu besiktigat den tre gånger och min käre far har gjort allt som stått i hans makt för att fixa den. Den vill bara inte. Släpper ut för höga halter av både det ena och det andra (jag antar att jag är den som bidrar mest till förgiftningen av vår omgivning när jag drar runt med "vita faran") och jag vete fan rent ut sagt hur man ska få ordning på det problemet.
Vi får helt enkelt gå till Västervik. Eller så får jag köpa en ny bil. Försöka låna någons är ju också ett alternativ. Problemet är att den inte får vara för ny och fin eftersom jag då inte kommer våga lämna den ur sikte överhuvudtaget. Kör ordentligt gör jag.
Skänk en bil till mig i fyra dagar nästa vecka och du gör mig till den lyckligaste människan i världen. *blinkblink*
Att komma till insikt
Jag är usel på Guitar Hero. Riktigt usel. Fast roligt är det. Riktigt roligt.
Här vill jag också dö
Många som jag känner eller är bekant med klagar allt som oftast över vår lilla stad. Den är för liten, den är för stillsam, den är fylld av Volvoraggare (okej de höjer ju inte precis stämningen kan jag ärligt säga) och de kan knappt bärga sig tills de kommer bort härifrån.
Att bryta upp sina rötter och bygga bo någon i en annan, mycket större stad verkar vara det enda Vadstenaungdomar vill göra. Komma så långt bort härifrån som möjligt.
Alla utom jag. Jag älskar Vadstena. Staden slumrar på vintern (vilket inte gör mig ett dyft eftersom jag inte tycker om att träffa människor hela tiden) och vaknar upp på sommaren. Pulsen är hög sisådär tre och en halv månad om året och det passar mig utmärkt.
Det finns ingen mysigare stad än Vadstena. Alla gamla hus som är bevarade, kullerstensbelagda gator och Vadstena slott som står stadigt där det står precis vid Vättern. Jag känner den här staden, den här bygden och här passar jag in. Visserligen har jag bott på landet hela mitt liv och det vill jag göra även i fortsättningen (drömmen är att ta över mormor och Alles gård när den tiden kommer) men jag vill alltid ha Vadstena som "min" stad.
Visst "alla känner alla" och skvaller sprider sig som en löpeld bland en del individer men finns det inte sådana människor överallt? Vem säger att det skulle vara bättre någon annan stans, att försvinna in i folkmassan på Drottninggatan i Stockholm eller att flytta till Göteborg och inte känna en kotte på riktigt.
Jag "bodde" två månader på Fuerteventura och jag kände direkt att jag aldrig i hela mitt liv skulle kunna tänka mig att stanna kvar där. Jag ville hem hela tiden. Jag ska studera i tre eller fem år (den mest önskade utbildningen är på tre år så jag hoppas på att komma in) och då flyttar jag hemifrån för ett tag.
Kanske ändrar jag mig i framtiden. Kanske träffar jag Mr Right och bestämmer mig för att stanna om han av någon anledning inte vill flytta. Kanske händer det något annat, det är sånt man inte vet. Just nu vet jag bara att här har jag växt upp, här vill jag leva. Här vill jag också dö.
Snart är Greger min, om allt går som det ska
OM allt går som det ska, alltså om han går igenom veterinärbesiktningen och det inte är världens jäkla oväder på fredag så bor Greger hos mig från och med fredag.<3
Det ska bli så himla kul att äntligen få häst igen (som man kan rida på även om jag först måste rida in honom...) så att jag kommer igång med mina gamla vardagsrutiner igen. Stackars häst, han kommer väl tröttna på mig efter en vecka av tränande och pysslande.
Var ute med Pia en sväng och red i snöovädret (det var ganska idiotiskt jag vet) på en pigg Lanciska. Hon laddade som fasen och ville sticka iväg uppför en backe men med tanke på att det var klampsnö (hon skulle slagit ihjäl sig om hon höll högre hastighet än skritt) och att det var rätt halt under all snö så vände vi och red tillbaka samma väg igen. Man behöver ju inte utsätta sig för livsfara.;)
Siver Tail Gregory "Greger", född 3 augusti 2003, ägare: Sarah Gustafsson. Snälla, snälla låt allt gå bra. Vill så gärna!
Det ska bli så himla kul att äntligen få häst igen (som man kan rida på även om jag först måste rida in honom...) så att jag kommer igång med mina gamla vardagsrutiner igen. Stackars häst, han kommer väl tröttna på mig efter en vecka av tränande och pysslande.
Var ute med Pia en sväng och red i snöovädret (det var ganska idiotiskt jag vet) på en pigg Lanciska. Hon laddade som fasen och ville sticka iväg uppför en backe men med tanke på att det var klampsnö (hon skulle slagit ihjäl sig om hon höll högre hastighet än skritt) och att det var rätt halt under all snö så vände vi och red tillbaka samma väg igen. Man behöver ju inte utsätta sig för livsfara.;)
Siver Tail Gregory "Greger", född 3 augusti 2003, ägare: Sarah Gustafsson. Snälla, snälla låt allt gå bra. Vill så gärna!