Seven

Jag har blivit utmanad att berätta sju sanningar om mig själv. Den skyldiga är Jessica.

1. Jag har svårt för att hålla mig från att berätta om överraskningar. Jag skulle aldrig, ALDRIG, berätta en hemlighet men just överraskningar är inte min starka sida. (Typ presenter, godis eller något annat trevlig.)

2.  Jag är fullständigt övertygad om att jag är sockerberoende.

3. Jag gillar inte när jag ser lyckliga par som håller varandra i handen och pussar sådär sötsliskigt på varandra. Japp, ren och skär avundsjuka.

4. Min familj är viktigast för mig i hela världen och det är mycket därför jag inte vill lämna Vadstena.

5. Jag kan inte tänka mig ett liv utan hästar.

6. Jag har läst alla böcker av Marian Keyes säkert fem-sex gånger styck och skulle kunna göra det om och om igen. Jag älskar dom.

7. Min högsta dröm är att äga en riktigt stor och fin hästgård och vara ekonomiskt oberoende samt ha en familj bestående av man och minst tre barn.

(8. (Jag slänger in en bonus) Jag är livrädd för skräckfilmer som handlar om barn, att de är onda/har blivit onda/ har mördats eller liknande. Med andra ord de flesta skräckfilmer som finns.)



Jag utmanar:

Frida      Jonna     och alla andra som känner sig manade. Släng gärna in en kommentar så jag vet vart jag kan hitta era sju sanningar. 

Antar att mitt undermedvetna styr?

Jobbade bara på ett jobb idag (hurra!) så efter att ha varit ute hos Greger så lagade jag lite mat och tänkte sen gå och simma.

Tänkte ja. Jag kom så långt att jag packade alla grejjer, stegade iväg till simhallen. Det var bara det att när jag stod där och skulle plocka upp bikinin så fanns där ingen bikini. Underdelen hade jag lyckats få med men icke överdelen. Fann mig i stället stå där med en helt vanlig vit bh i handen och den hade jag inte direkt någon lust att kasta mig i bassängen med.

Jag bastade en stund och traskade hem igen. Ska på föreläsning om dåliga tillsatser i mat lite senare så jag får väl låtsas att mitt hälsosamma liv kör på lite ändå.

  

Pepp, pepp, pepp!!!

Jag gillar citat och ordspråk

För en generation sedan behövde människor vila efter avslutad arbetsdag. Nu behöver de motion.

Att sköta sig är att se till att man hinner med det roliga. (jag tycker det är roligt att träna)

Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.

Vägen till startplatsen är den längsta.

Så länge man inte ger upp, har man inte förlorat.

Källa  

Jag vill bli nöjd med mig själv

Jag har sen en tid tillbaka blivit relativt förslappad. Visst, jag har hästen och i och med den rör man ju på sig en hel del faktiskt, kanske mer än många andra i dagens samhälle. Saken är den att jag har mer energi i kroppen än vad som egentligen får plats så jag borde röra på mig hela tiden, ut och springa, gå, cykla eller något annat.

Jag orkar bara inte. Jag kan helt enkelt inte släpa mitt stora feta arsel från lägenheten och ut i motionsspåret. Jag vet inte varför och jag vill egentligen vara aktiv och en hurtbulle som flåsar fram på gångbanan. Istället sitter jag i soffan och mina ben bokstavligt talat spritter av överenergi men när jag kollar ut och ser mörkret och tänker på isen och skitvädret därute så tappar jag sugen direkt.

Så från att ha tränat på gym 3-4 gånger i veckan plus ridningen plus promenader så gör jag knappt något känns det som.

Detta blir det dock ändring på nu. Jag har nämligen fått ett frikort på simhallen för att jag jobbar på skola och det räcker i ett helt år. Dom som känner mig (ja jag menar främst dig Jonna   ;) ) vet att jag gärna vill spara på pengar och det gör jag ju nu. Så ikväll, snart alltså blir det simning och sen bastu.

Yes man. Jag vill trivas med mig själv och det kan bara hända om jag börjar träna igen. Så mycket har jag räknat ut.

Kort och gott

Uppe klockan fem i morse.
Cyklade till jobb nr 1 och vandrade runt i slottet 6-11.

Hem för en kort visit och mat.

Gick till jobb nr 2 och försökte vrida ner ljudnivån och tillverka femhundraelva teckningar att färglägga mellan 12.30-16.30.

Hem.
Datorn.
Dödligt trött.
Dusch!
Mat?

Zzzzzzzzzzz

Tanken på februarilönen gör att jag står ut.


Listen up

Har du pojkvän/flickvän? Nej
Är du kär? Nej
Hur tidigt stiger du upp? Typ halv sju i vanliga fall
Vem/vilka vet mest om dig?  Frida
Gillar du att slåss? Nej men ibland kan jag få lust att lappa till någon

Vad ska du göra ikväll? Gå på bio och se "The day the earth stood still" och äta popcorn

När var du senast full? Det var några helger sen
Har du utländska föräldrar?  Nej
Var har du ont?  Just nu, ingenstans
Är du bra på att måla? Enligt "mina" fritidsbarn är jag "ägig" på att rita monster och människor med stora huvuden men egentligen är jag rätt så usel på det
Vem kramade du senast? Katten
Vad längtar du till? Till att vara vuxen med familj, heltidsjobb och trygghet
Vad heter dina husdjur?  Tyra (katten), Greger och Pingu hästarna)
Har du körkort? Ja sen över tre år tillbaka

Favoritgodis? Choklad!
Morgon- eller nattmänniska? Defenitivt morgonmänniska
Sparare eller slösare? Sparare (måste hålla inne på utgifterna ;) )

Har du några homosexuella vänner? Inte vad jag vet

Bio eller promenad? Beror på väder och sällskap. Gärna både och.
Är du kittlig? Något fruktansvärt

Rädd för insekter? Nej men jag tycker inte att de är världens mysigaste djur precis.
Anser du att du är stark? Ja faktiskt. Lite väl mycket muskler till och med och det är väl inte så kvinnligt.


So far

"Jag har fått världens bästa namnsdagpresent idag.
Jasså vad är det då?
En kram från dig."

Fjäskbarn som får mitt hjärta att smälta och mitt leende att växa.

Senare blir det kanske hörnet vilket skulle vara trevligt.


PS jag är inte bra på bildredigeringsprogram

Just det. Gick visst en treårig gymnasieutbildning som gav mig kunskaper i rörlig bild, textkommunikation, ljudmedier och mycket annat. Bland annat Photoshop.

Det har idag visat sig varit ren slöseri med tid.

Jag och 
Frida tänkte att vi skulle tillverka varsin fin namnskylt till våra ädla springare som saknar sådana. Sagt och gjort, knallade iväg till Frida efter jobbet och vi satte oss fulla av ideér framför PS. Här skulle det mer eller mindre gå på tio minuter tänkte vi samtidigt som raketer skulle skjutas av och tomteblossen skulle spraka eftersom vi skulle få de snyggaste namskyltarna i stallet.

Eller inte.

Redan efter två minuter svor vi och ringde ett par samtal som inte resluterade i något annat än att vi fick tag på en PS bok som Fridas bror hade på sitt rum. Som vi inte förstod något av eftersom det vi ville ha hjälp med tydligen var så enkelt att det inte ens togs upp i boken (ja vi inser själva hur tröga vi är ibland).

Vi hade tur dock. 

Micke var online på msn och eftersom han är en mästare på fotografering och en fena på PS så frågade vi om han kunde hjälpa oss. Det kunde han och vi försökte tappert men det slutade inte riktigt som vi tänkt oss.

Nu sitter nämligen han och gör våra namnskyltar på sin egen dator, fixar text och redigerar bilder medan vi sitter här och gör mest ingenting. Känns ju produktivt måste jag säga.

Micke, vi är evigt tacksamma. Det blir en öl eller så till tack nästa gång det blir party. 


Snö, jobb och skridskoåkning

Jag som trodde våren skulle komma nu. Eller okej det trodde jag väl inte men innerst inne närde jag ett hopp om ljumma vindar, mjuk backe, doft av vår och fågelkvitter.

Jomenvisst!

Drog upp rullgardinerna och mötes av frost  på marken och snö som singlade ner från himlen. Mysigt är det väl men inte så värst välkommet för tillfället.

Ska snart dra och jobba, är i klass fram till två och ska lära barnen klockan, ha språkgrupper och lite annat. Säkerligen matte vilket inte är min starka sida (men eftersom jag för dagen tillbringar tiden i en etta så är matematiken ungefär på min nivå) och sen blir det fritidsjobb på eftermiddagen så som det har varit sen augusti förra året. Underbart jobb, idag ska vi åka skridskor till exempel men tyvärr blir jag snart av med mina fasta tider, dvs rutinerna jag arbetat in nu de senaste fem månaderna typ. Går som vanlig vikarie sen och kommer nog få jobba en hel del ändå men det skulle vara skönt att ha lite mer rutiner och schemalagda tider. Man får inte så mycket tid över till sitt eget liv annars eftersom man är uppbokad och "alltid redo" på det här sättet.

Har nog i alla fall bestämt mig för att söka förskolelärarutbildningen till ht 09. Så kan jag göra något vettigt med mitt lv och få större chanser till jobb.

Nä, nu är det dags att bege sig tror jag.

Traumatisk upplevelse

Här åker jag glad i hågen (nåja med humöret på rätt håll i alla fall) till Ica Maxi för att inhandla lite föda och annat som behövdes. Kände mig kanske lite rikare och frikostigare än vanligt eftersom jag fört över pengar till kortet efter att bara ha haft 53 kronor på det under en ganska lång tid.

Har nämligen upptäckt  att om man inte har några tillgängliga pengar att använda så köper man heller inget onödigt. Logiskt tänkande med andra ord.

Ja i alla fall. Drar runt med min kunvagn modell XL i gångarna på mataffären. Plockar åt mig apelsiner, paprikor, pålägg, bröd och allt möjligt annat. Dock så fyllde varorna inte ens botten på vagnen så jag tänkte att det inte skulle uppgå till en hisnande summa. Ha!

Jag skickade fram Jonna (syster var med på grund av tristess hemma) och plockade upp varorna i godan ro. Det blev till oro sekunden efter när jag såg på displayen hur mycket jag skulle punga ut med. 645 kronor. Jag hade 649 på kortet.

Panik.

Vad kan jag lämna tillbaka? Hur diskret kan jag göra det utan att resten av folket i kön ler medlidsamt åt mig eller förbannar mig för min idioti? Kan jag kanske lämna Jonna i pant några minuter medan jag ringer mamma och gråtandes ber henne föra över typ tio kronor till mig? Eller fly fältet och hoppas att ingen känner igen mig.

Nä, jag klarade mig men det var på håret. Såg hela mitt liv passera revy där ett tag. Sa det till Jonna när vi kom ut på parkeringen och allt hon hade att säga; "Ja det hade vart lite surt." Surt? Jag trodde jag skulle avlida.

Update

Har äntligen fått internet till lägenheten.Eller ja, till datorn kan man ju säga eftersom det är mobilt och jag (ska) kunna plocka med mig det vart jag än går. Typ surfa under en gran i skogen och så som de säger på reklamen.

Nä jag tror inte på reklamen. Jag är glad om jag kan förflytta mig med datorn från vardagsummet till köket utan att det krånglar. Man får vara glad för det lilla och det är jag så tack mamma och pappa för en suverän julklapp. Jag hade aldrig kommit till skott själv, det är jag den första att erkänna.

Min underbara sambo var mindre underbar igår. Att jag inte kan ha riktiga växter i fönstret är en sak (jag tar död på dem ändå hur jag än gör) men varför kan jag inte få ha mina nya, verklighetstrogna plastväxter för mig själv? Tydligen inte. Kattuschling. Tur för henne att hon är söt.

                               

I februari ska jag försöka få tid (och råd) att åka och hälsa på Matte i Stockholm. Krogrunda och mat är utlovat, får väl se om jag överlever. Alltså maten är det nog inget fel på det är mest krogrundan jag blir lite fundersam över. Den som lever får se som man brukar säga.

Nu blir det DH och te.

Jag har ett ganska stort (akut) problem

Min toalett har gått sönder. Lisa lyckades trycka ner spolknappen så den ramlade ner i själva spolbehållaren igår och det hela har lett till att jag helt enkelt inte kan spola. Ja, alltså det här skulle hänt för eller senare ändå eftersom spolknappen varit lös ända (haha) sen jag flyttade in så jag skyller absolut inte på Lisa. Dessutom fixade hennes pojkvän (även min kompis) till det så att allt löste sig till det bästa. Tack för det!

Problemet återstår dock. Jag får inte tag på vaktmästare, vd:ar eller något så under tiden spolar jag genom att hinka i vatten med hjälp av en röd plasthink. Tur att man bott på landet och har varit med om det mesta vid strömavbrott och så.

Dagens fråga också som jag funderat på ganska länge:

Kan man bli tagen för fortkörning om man cyklar för fort? Om man kör som en dåre på en 30-sträcka till exempel.

Kurerar mig med te

Jag är lycklig. Jag är förkyld, hängig och när jag pratar låter jag ungefär som min bror när han var i målbrottet (som en kraxande kråka alltså) men jag är LYCKLIG.

I morgon kommer de nämligen och fixar värmen hos mig, lagar min droppande kran och lådan som gått sönder. Hahaha, ja jag blir glad för mindre. Åtminstone ibland. Dessutom så ägnade jag en del av lördagen åt att organisera min lilla och enda garderob så nu hittar jag nästan alla kläder som faktiskt finns där inne och jag har lovqat mig själv att det ska förbli så organiserat. Nåja, nästa vecka ut också i alla fall.

I fredags var jag, H och E ute och åt vilket var mycket trevligt. Trots faktumet att jag inte kunde prata normalt (då heller) så var det kul att träffa mina gamla vänner som jag inte ser särskilt ofta. Vi rundade av med en drink på (På) Hörnet där vi träffade på I och P plus en kompis till dem så vi satt och pratade med dem tills det var dags att gå hem. Nice att träffa dem utanför jobbet liksom.

Många bokstäver, inget häpnadsväckande innehåll men dock så ser ni att jag lever.

Peace out.

och förresten så fyller jag år om typ nio dagar. bara så att ni vet. ;-)

Cool down

Jag har ett problem. Jag avskyr att ringa till folk och jag hatar att vara till besvär.

Problemet med det är att jag fryser ihjäl. Elementet i lägenheten fungerar inte och nu när kylan slagit till blir det ganska så kallt. Med tanke på att det börjar bli nollgradigt ute och kåken jag bor i inte är sådär jättebra isolerad så lär det ju inte bli bättre. Just nu klarar jag mig med att sova med duntäcke, filtar och strumpor. Snart börjar jag nog andas ut luft som förvandlar sig till istappar dock och det är kanske inte riktigt så det ska vara.

Tro inte att jag inte har pratat med vaktis för det har jag. Tre gånger minst. Han har aldrig tid, han glömmer bort (även när vi bestämt tider) och jag sitter där i min kalla lägenhet. Inte finns det någon mailadress till hyresvärden heller så att jag kan be dem skicka ut vaktis på uppdrag.

Dagens i-landsproblem antar jag.

Kidz

Barn 1: "Åh den här kon hade skadat benet Axel. Du vet som våran ko gjorde så vi skulle skjuta den då.
Barn 2: "Aaa... fast då kom jag och gav kon en saltsten och då blev den bra igen."

Det är tur att det finns små lösningar på stora bekymmer. Samt barn som vill bevara djuren.

Tillfälligt besök

Att var hemma hos mamma och pappa är på många sätt väldigt bra. Man blir utfodrad och man kan snylta internet. Dessutom är det varmt i huset och det kan jag inte påstå att det är i min lägenhet (det är stickade tröjopr och sockor som gäller tillsammans med en kopp te och en filt).

Måste ventilera lite saker. Jag jobbar i skolan (på fritids och som lärarvikarie) och har därmed tystnadsplikt gentemot barnen och föräldrarna så det ska jag inte dra upp nu även om jag kanske skulle behöva. Däremot kan jag prata om pengar och om hur det satsas knappt något på barnen idag.

Om det är något man borde satsa pengar på så är det skolan, fritidshem, fritidsgårdar (och så vården förstås men den är jag inte inblandad i) för det är barnen som är framtiden. Det tål att upprepas. Det är tragiskt att man har skolböcker kvar i skolan som är sisådär tio-femton år gamla (om det nu räcker) och som är så slitna att pärmarna faller av och innehållet behöver en rejäl uppdatering.

Det är sorgligt att man knappt kan få köpa nya gardiner (för att byta ut dem som säkerligen är tjugo år gamla), några lampor för att lysa upp lokalerna eller en dockvagn till de yngsta fritidsbarnen.

Att man inte kan få pengar till att köpa in nya innebandyklubbor som är trasiga och där bladet skrapats så mycket mot asfalten vid passningar och slagskott in mot mål att det är nästan obefintligt.

Det allra sjukaste är att man på en fritidsledare ska ha 20 barn per person. Det enda man hinner med att göra då är att springa runt skolgården för att hålla koll på vart barnen är och pricka av dem på listan titt som tätt. Som en skock får ungefär. Det känns ju väldigt givande (jag som trodde man jobbade för och med barnen och inte mot dem).


Semester

Bloggen är halvdöd för tillfället pga av avsaknaden av internet i mitt bo. Kommer tillbaka någon gång.

På återseende.

Jomenvisst

Fullt upp hela tiden känns det som. Mycket att fixa inför flytten och när det dessutom brister i kommunikationen (och man blir lite arg på falska uppgifter) så blir man extra trött. Nu har jag nycklarna i alla fall och jag börjar flytta in i veckan.

För övrigt har jag börjat jobba på skolan igen och det känns hur bra som helst, annars är det rätt lugnt och inget nytt så att säga. Mitt största problem just nu är vad jag ska göra åt mitt internet. Vad är bäst? Mobilt bredband? Fast telefoni och ta det genom det? Om någon är hajj på det här så hör gärna av er.

Jag kan nämligen ingenting.

Jaha ja.

Backegatan nästa, 1:a september flyttar jag in.

Välkomna då, jag lovar att bjuda på kaffe.


Yes!


Men hallå!

Ring då för sjutton, jag vill ju veta. En halv minuts promenadväg till jobbet och fem minuter till gymmet. Cykelturer till stallet och slitna trägolv tillsammans med gråmålade väggar.

Blir det Backegatan?

Ring då, ni har ju mitt nummer.

Tidigare inlägg Nyare inlägg