På rätt väg

Filmen var oedigt bra på ren östgötska. Blev livrädd en gång (jag skvatträdd?) men jag gladde ju mina kära vänner åtminstone och jag kunde inte låta bli att skratta själv. Typiskt mig.

Ja förresten, "Freedom Writers" hette den. Vi måste ju inspireras lite så nu ska vi gå ut och bli världens bästa lärare precis som Hillary Swank. Ja ni vet vet hur det brukar kännas efter ett hårt träningpass (eller ännu hellre; ett program om folk som förändrar sitt liv från soffpotatisar till superslimmade träningsnördar) och det är så vi känner nu.

Så får vi se hur det blir med den saken men saken är klar och det är att vi kommer bli sjuhelsikes bra lärare åtminstone om vi nu inte blir världens bästa.

För det är såhär: Jag har fantastiska vänner och en underbar familj men det är sånt jag inte har valt själv, jag är bara lyckligt lottad. Just där handlar det inte om val utan bara om hur jag är som människa, ödet, tur och fina människor.

Men det här, att välja att flytta (även om det inte är så långt för en del människor) hit och börja läsa till lärare så att jag i framtiden kan vara behörig och jobba med barn och verkligen göra det jag brinner för är inte tur. Det är ett val jag har gjort och det är (näst efter att ha köpt Greger) det bästa val jag någonsin har gjort. Även om det skulle skita sig totalt med utbildningen, att jag kör på tentorna och failar alla uppgifter så har jag ändå gjort något som är så bra för mig själv att det nästan är galet.

Jag gillar det skarpt.


Om jag har en reflexsväst på mig måste det ju synas att jag är den vuxna?

Nu händer det grejjer här! Vi har blivit tilldelade våra VFU-platser (verksamhetsförlagd utbildning=praktik för oss vanliga dödliga) och jag ska vara på mellanstadiet, troligtvis i en 6:a. Jag vill helst specialisera mig på årskurs 1-3 men eftersom jag ändå har jobbat mest där i två års tid så känns det bra att vara lite mer på mellanstadiet. Just i den åldersgruppen har jag varit minst och det ska bli kul att få känna på det lite mer ordentligt.

Det negativa är väl att de flesta elever lär vara (minst) huvudet högre än mig men det gäller ju även barn i trean (kanhända tvåan) också så jag gillar läget helt enkelt. High heels en vardag känns ju sådär eftersom jag inte ens kan gå i sådana när jag verkligen måste. Inte snyggt i alla fall.

Sen får man väl hoppas att man hittar dit man ska. Fick ett bussnummer och lite direktioner men jag är den första att erkänna att jag inte är den bästa på att fatta sådant. Dessutom har jag knappt åkt buss sen jag tog körkort för (snart) fyra år sedan så jag har nästan glömt hur man gör. Tur att jag inte skäms för mig själv - jag tänker alltså be busschauffören att säga till mig när jag ska gå av. Så det blir rätt.

Nu lite mat och sen ska jag möta upp Johanna för att tillsammans leta oss fram till filmkvällsstället. Idag är det en bra dag.

Seriös tankeverksamhet

Jag och Jennifer ska plugga nu (om så bara för att kompensera pizzan även om tankeverksamhet inte direkt bränner några kalorier) och vi ska göra det förjävla bra.

Nåja. Vi dricker vin ockå. Eller Jennifer gör det.

Low five

Det bor en liten ångestklump i min hals. Jag pluggar inte tillräckligt, gör inte så mycket som jag borde, är tråkig och känner mig lite ensam.

Så det är ju tur att jag pluggat åtminstone tre timmar hittills, städat lägenheten, ska ha tvättstugan, ska ner till Bomull och lämna in min uppgift och ägna resten av eftermiddagen/kvällen åt att plugga med Jennifer.

Ska nog tjata ut henne på en promenad också.

Usch jag gillar inte att känna mig otillräcklig. Sen längtar jag hem också. Attan kattans.

Work(out)

Jag måste börja träna. Seriöst.

Jag gjorde några knä-i-golv övningar här förut och känner redan av träningsvärken. Det är inte okej. Trapporna känner jag inte av än men det kommer väl det med. Jag börjar bli förslappad och jag gillar det inte, för tillfället är det mest hjärnan som tränas.

Att svettas ett par timmar på Hälsohuset ett antal dagar i veckan vore inte helt fel. Det är skönt att träna, känns bra att svettas och när man kommer över den där jobbighetströskeln och endorfiner kickar in är det ett så härligt rus.

Ja, inte för att jag har provat droger (och inte tänker jag göra det heller) men kan tänka mig att man faktiskt upplever ungefär samma kick.

Hmm. Jag får helt enkelt ragga upp en träningskompis här i Norpan för det är roligare då. Ut och springa, backträning och powerwalks.

Okej. Jag saknar hästen och den motionen grymt mycket. My little sweetheart.

        


Jag börjar vänja mig vid den akademiska kvarten

Jag känner att jag börjar komma in i pluggandet ordentligt nu. Visst, det är massor att göra, en hel del för mycket att hålla reda på och ett högt tempo men jag gillar det faktiskt. Jag är en sådan där nördig person som faktiskt tycker om att plugga in uttryck och begrepp, läsa tills ögonen går i kors om både det ena och det andra och skriva text efter text. Att det är akademiska texter som ska präntas ner är inte någon fara faktiskt. Jag älskar att skriva, formulera ord och meningar på olika nivåer och filura ihop texter som skulle kunna täcka åtta a4:a men måste begränsas till ett.

Det enda negativa är att det är en hel del som är oklart när det gäller vad texterna ska innehålla. Jaja, jag har skrivit klart min uppgift som ska vara inlämnad på onsdag och jag känner mig nöjd med den. Mer kan jag inte göra och jag får veta om den blir godkänd i slutet av kursen som avslutas med en (fyra timmars...) tenta i oktober. Fördelen är väl att den här loggen bara är uppgift 1 av 7 som ska in i portfolion så någonting måste ju bli godkänt. Annars är det ett stort misslyckande faktiskt.

Har för övrigt beställt resten av kurslitteraturen nu och det blev... inte billigt. Tur att jag får lön den här månaden också, jag som tänkt lägga undan och spara så mycket av pengarna som jag bara kan varje månad.

Nu ska jag nog läsa igenom ett styrdokument eller två. Kul det låter va?

"Jag kan se ända till... Charlottenborg!"

Jag har så mycket jag skulle kunna skriva om att jag inte vet vad jag ska skriva om.

Jag skulle kunna beskriva hur det gick till när jag berättade för Jennifer att Sugar Plum Fairy spelade i Norrköping och hon blev helt exaltherad och trodde att de uppträdde inne på Trappan. Började sjunga "Sweet Jackie" och var överlycklig i största allmänhet.

Eller att Jonathan blev (tvär)stoppad när han skulle visa ett korttrick. Resten av faddrarna skrek rakt ut att han inte fick för att det var så tråkigt.

Jag antar att det tricket varit uppe på bordet rätt många gånger innan.

Jag skulle kunna berätta om allt jag faktiskt har pluggat idag och börjat få grepp om olika begrepp.

Jag skulle kunna berätta om högsta vinsten som jag vann igår.

Jag skulle kunna berätta om Ronny, Ragge, Anna och mosbrickan.

Fast jag orkar faktiskt inte just nu för jag är dödstrött och måste se till att göra något vettigare (skriva loggen som ska vara inlämnad på onsdag) istället.

Så... hej så länge. För stunden. Ses. haha.

Säg har ni erat glada barnasinne kvar

Okej det får bära eller brista helt enkelt. Vi har faktiskt pluggat nu så det blir Vattentornet och Trappan ikväll.

Fusksittningen igår var hur kul som helst och det märktes på min röst när vi skulle gå hem eftersom jag lät som en kraxande kråka med en dunderförkylning ungefär. Sjunger man, skriker och ska överrösta både andra människor och den höga musiken så tenderar stämbanden att ta stryk ganska rejält.

I morgon ska jag skriva loggar tills fingrarna blöder och läsa tills ögonen går i kors och hjärnan kortsluts.

Jag och Jennifer gjorde stan idag och handlade ett antal påsar var (jag var inte värst) i vår lilla yra bubbla där vi tycker att vi har så mycket pengar nu. Synd bara att hyra, räkningar och kurslitteratur ska betalas också...

Jag trivs som fisken i vattnet men det vore inte fel att få komma hem och träffa alla därhemma. Att det ska kännas så långt till dom man älskar och saknar.

Jag vill bara gå och dö

Fy fan.

Just nu känns det som om jag aldrig kommer att klara det här. Ångest.

Det blir fest ikväll men morgondagen ska nog skippas (bara en runda på stan med Jen) och ägnas åt att plugga, skriva, reflektera och ringa krissamtal till min 1:1 h:er. Jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag kommer må skit om jag inte gör åtminstone hälften av uppgiften som ska vara inlämnad på onsdag tills på söndag plus börjar på övriga uppgifter.

Jag har inte kontroll för tillfället och jag gillar inte det alls.

p.s det var dock inte bara jag som höll på att börja gråta på dagens föreläsning...d.s

Gör alltid något så att djävulen finner dig upptagen

Digert schema, uppsatsskrivning, seminarium, 1:1 h, tentamen, Vfu, litteraturseminarie, utvärderingar, coachingsamtal.

Där i mellan fest, fika, prat, promenader, förvirrade n0ll0r och fantastiska nya bekantskaper och vänner.

Dessvärre finns det nog inte en chans att jag kan åka hem ("hem?") förens typ v. 40 och det känns lite hårt. Att ta pendeln fram och tillbaka och knappt ha någon tid att tillbringa med hästen, familjen och vännerna känns lite sådär.

Sen ska jag egentligen till kiropraktorn så snart som möjligt men han finns i Motala (och nej jag vågar inte gå till någon annan) så jag får väl se hur det blir med den saken.

Nu ska jag nog bestämma möte i en gränd för att köpa lite böcker. Fint va?

Förfest på ett tak är rätt fint faktiskt

Gårdagskvällen var lyckad. Länge sen som jag hade så roligt på en riktig utekväll som inkluderar nattklubb med stora dansgolv, massor av folk, bra musik och b-kändisar.

Fick igång folk till att stämma in i Ring of fire i den timmeslånga kön in till Otten och det var fint. Lite Johnny Cash är aldrig fel (det tycker åtminstone inte jag, Jennifer, Milla och Sanna). Sen att resten började sjunga med måste ju bara betyda att fler tycker att han är rätt mycket kung faktiskt. Right?

Eller så är vi bara bra på att få igång folk helt enkelt.

Vi dansade mest hela tiden på läskigt klibbigt golv (mina skor är lite för stora och fastnade ideligen i golvet så att jag tappade dom likt Askungen när hon springer från balen på slottet vid midnatt) och Jennifer dansade i öl. Fräscht som sjutton tyckte hon.

Otten funkar helt klart.

På hemvägen hoppade vi, sprang, gömde oss i buskar (eller det var mest J förresten) och fotade galet. Turist javisst även om jag faktiskt bor här numera.

Nattamaten blev fullkornspasta med hamburgedressing (godare än vad det låter) eftersom Donken hade stängt. Tur det kanske eftersom det blev gyrostallrik med pommes till lunch idag. Kommer helt seriöst att gå upp minst tio kilo i vikt innan jul.

Just det sen fick jag nollepoäng bara för att jag var så liten också. Har alltid sagt att det är någon mening med mina 153 centimeter över havet.

Plugga lite till nu.

Ibland kan jag

Fan vad bra jag är. Har fixat med kåravgiften, registrerat mig, tagit ut pengar och på samma gång motionerat galet i backarna.

Till skolan om en stund, hoppas bara på att posten hinner anlända innan.

Som ett skållat troll

Varför fungerar inte saker som det ska göra när det handlar om mig? Läser man på universitetet måste man nämligen betala en kåravgift vilket jag inte har något emot vad jag däremot inte gillar är att jag inte har fått ett inbetalningsavi hemskickat som alla nya studenter ska få.

Så dagen ska ägnas åt; Besök på Kårexpeditionen, registrering (som jag visserligen inte tror fungerar om inte kåravgiften i sig är betald och registrerad), köpa finsittningsbiljett, föreläsning och fest ikväll. Skulle gärna hållit mig till bara de två sistanämnda sakerna.

Frukost nu och sen iväg. Plocka upp Jennifer någonstans också.

Jag får väl fråga grannen

Nolle-p avslutas med finsittning på Hugos vilket jag tänkt gå på. Eller ja, jag får ju betala för det men det ska tydligen vara värt det (så damn you Frippe, Jonathan, Emelie och ni andra om det nu inte är det... ;).

Jag har dock ett problem. Man ska vara finklädd (det vill säga kostym, finklänning och vad det nu ingår mer) och jag har en klänning som jag tycker skulle passa hur bra som helst. So far so good men jag har ett problem som sagt. Jag kan nämligen inte ta på eller av mig klänningen själv.

Nu tänker ni säkert "hahaha hon är för fet för den" och visst det kanske jag är men om jag får hjälp så sitter den faktiskt riktigt bra. Det är den lilla tunna dragkedjan i sidan som gör det, skapar problemet alltså. Axlar har nästan hoppat ur led och jag har fått krampkänning i revbenstrakten i mina försök att få ordning på den.

Någon frivillig som vill sova här? Hjälp mig att få den på plats så får ni husera i min lägenhet (tillsammans med min schitzofrena katt) och äta upp all min mat (jag har massor av kött i frysen) och sen hjälpa mig av med den någon gång runt fyratiden på morgonen när festen är slut?

Har ett annat alternativ annars, en klänning som jag får på mig själv och är jättefin men den var tilltänkt till fusksittningen med raggartema egentligen.

Stora problem va? Lite större än faktumet att jag läst ut en bok som jag inte fattat någonting mer av än att bära kunskap och att vara välinformerad är olika saker. Det har jag dock ansett länge så det var ju inget nytt...

10 år redan

Frida är världens bästa. Utan henne skulle jag helt ärligt gå under.


Här kan man va, här kan man va

Att jag hittar på Campus nu. Som bara den, som handen i handsken som... ehh... ja inget vidare kanske. Jag hittar nog till byggnaderna såsom Bomull, Kåkenhus, Täppan med flera men att sen hitta till rätt föreläsningssalar kommer ta ett tag. Det är ju för väl att vi är fler förvirrade nollor.

Trolla fram mat nu tror jag för jag dör av hunger.

Var nöjd med allt som livet ger...

Jag har inte hemlängtan faktiskt vilket jag trodde jag skulle drabbas av rätt så snart. Kommer väl så småningom när det blir tufft och slitigt.

Saknar dock hästarna. Vill ta en ridtur, andas lite hästdoft och irritera mig på min rastlösa prins som inte idds stå still utan vill ut och springa så fort som möjligt. Ni ser, abstinens efter fyra dagar bådar inte gott.

Tiden går lite långsamt just nu men snart går det väl för fort antar jag. Sådär så att man inte hinner med och får panik över det istället. Aldrig kan man vara nöjd...

Kan för övrigt avslöja att jag har fruktansvärt hett vatten här hemma. Badade igår och blev mer eller mindre kokt då jag tänkte att temperaturen skulle vara som hemma hos mamma och pappa (brukade sno badkaret ibland eftersom jag bara hade dusch i min lägenhet..) vilket inte var fallet. Så fryser ni kan ni alltid komma och bada hemma hos mig, garanterar er skållning på hög nivå.

Kunskap är makt

Idag har det varit en lugn och behaglig dag, bara picknick i en park och lite lekar. Dessvärre fuckade min nacke upp sig totalt efter att ha kört knuten ett antal gånger och "under höken vingar kom".

Jag vet vi är barnsliga men så ska vi ju också bli lärare hela bunten. Det gäller att ha barnasinnet kvar och minnas alla lekar.

Nacken tog stryk även igår då vi förfestade på DK (försök att tränga ihop typ 50-60 pers på ca 30 kvadratmeter...tur att korridorerna var sittvänliga också) och sen gick vi vidare till Trappan. Superkul, billig dricka, goooood pizza som jag och Jenny delade på och bara genomhärliga människor träffade man på. Fantastiskt helt enkelt.

Har under eftermiddagen suttit och läst i en bok som det ska handla om på onsdagens föreläsning; "Vad är kunskap". Dessvärre är texten som sådan att man läser och läser och koncentrerar sig å det yttersta för att tio minuter senare fråga sig själv "vad sjutton var det jag läste egentligen?"

Så ja. Den ska läsas igenom igen, jag ska ge den en omgång med överstrykningspennan och sen ska det punktskrivas en del. Kind of filosofiskt skit som jag inte gillar egentligen men måste man så måste man. Det kan bli en del intressanta diskussioner om inte annat om vi inte fastnar vid de förgrömmade datorchipsen som nämns ideligen.

Förvirrande? Tänk då på hur jag känner det.

Hon kanske lär sig någon gång

Det jag gillar mest med min lägenhet (förutom att det är nära till det mesta...) är att det finns badkar. Tyra gillar också badkaret. Jättekul att undersöka, hoppa i, balansera på kanten och åka kana i.

Nåja, gillade i alla fall.

Jag duschade i morse och naturligtvis var Tyra tvungen att hoppa i karet då. När jag drog igång vattnet hoppade hon ur snabbt som fasen trodde jag. Tills jag hör något febrilt krafsande på andra sidan duschdraperiet. Ut far sen en dränkt katt med pälsen åt alla håll och en mycket förnärmad blick.

Aja. Hon blev ju ren i alla fall.

Supernollornas fjäskande ger resultat

Åh. Herregud. Jag har haft så kul att jag inte vet vart jag ska börja. Har vandrat runt i stan och till Folkparken och lekt namnlekar, spexat, lurat på gåtor, kört tunnelboll, kort-mot-kroppsdel, suck and blow och mycket mera. Samtliga aktiviteter med en namnskylt i rött och grönt hängande runt halsen size XL.

Är man en nolla så är man helt enkelt. Fjäskandet var ihärdigt, vår kampsång underbar och korven god.

Sjukt ont i nacke, huvud och rygg men det har det varit värt. Spikmattan lindrade.

Träffade även på Hana som jag lärde känna lite på introduktionen och det var riktigt kul. Plus har lärt känna massor mer människor så allt känns så himla bra. I morgon blir det förfest på DK och sen fest på Trappan. Ses fram emot...

Tidigare inlägg Nyare inlägg