Doh!

Hur ska det gå?


Har fixat det sista (hoppas jag) med uppsatsen. Eftersom jag inte närvarade vid onsdagens möte så tyckte jag att det var det minsta jag kunde göra. Får väl se om det blir godkänt också!

Tentapluggat har jag gjort om än inte så mycket som jag borde. Betade hästen lite extra länge, skjutsade på folk, dammsög, agerade hinderpersonal och myste ett tag istället. Det är konstigt att allt är så mycket roligare än att plugga även om jag vet att jag blir lugnare om jag gör det. Paniken och hysterin ligger på snäppet över den övre gränsen för tillfället och den där jäkla tentan hägrar som ett svart moln i slutet av nästa vecka. Jag kan dock inte göra mer än mitt bästa (och lite till) så då gör jag det också hoppas jag.

Nu blir det pizza och lite annat smått och gott.


Jag ramla omkull

Fick just en flashback från Västergården, som vi bodde i när jag var liten:

 Jag står längst upp i trappan och funderar på om jag skulle kunna göra kullerbyttor nerför den. Det kunde jag, och fort gick det också. Jag tänkte dock inte på konsekvenserna såsom blåmärken, bulor och allmän smärta.

Jag tror inte jag är smartare nuförtiden tyvärr.


Fullt ös medvetslös

Jag börjar visst bli dålig på det här men jag har så mycket annat för mig hela tiden. Trevliga saker och mindre trevliga saker - upptagen är jag i vilket fall som helst.

Tentaplugget snurrar för fullt, uppsatsen är typ klar och flytten närmar sig. Nytt jobb, gammalt jobb, nya kollegor och gamla kollegor. Jag trivs väldigt bra med att jobba överhuvudtaget och det är skönt att "vila sig" från studierna.

Livet rör sig helt enkelt.

Slutspurt!

Nu är det dags igen, ska åka hem ikväll efter skolan och packar därför väskan ytterligare en gång. Jag blir ner och mer stressad för varje gång eftersom jag är livrädd för att glömma något. Även om det inte tar mer än en timme att åka hit så är det lite långt för att hämta en tröja eller ett par skor...

Snart är det slut på packandet och flängandet i alla fall och det ska bli så himla skönt. Har visserligen STORA packningen kvar (dvs hela lägenheten) men efter det ska jag bara njuta. Jag är så trött på att bära på mitt liv hela tiden!

Kaffet är snart slut i koppen så då måste jag väl ta tag i det sista och springa (med alla mina väskor) till föreläsningen. Därefter blir det (om jag får bestämma) lunch i solen med tillhörande UNO-spel och resten av eftermiddagen kommer ägnas åt verkstäder i pedagogiskt drama och rörelse. Slutar 16.45 och 18.30 ska jag vara på plats på Dackeskolan i Mjölby för familjemiddag då min lillasyster utbildar sig till kock där.

Det är inte precis så att jag har lite att göra i mitt liv... Fast jag gillar´t!


Vill du visas upp för hela världen?

Att plugga på universitetet gör mig lite skadad. Jag läser texter och undrar om författarna har belägg för det de skriver, vad deras källor är (nej Wikipedia räknas inte) och om forskningsetiska principer har beaktats. Det där med de forskningsetiska principerna snurrar även runt i huvudet när jag ser på Unicefs reklam på tv. Vet barnen om att de exponeras i media? Är mammorna som sitter med sina undernärda barn i famnen medvetna om hur många människor som kommer se deras hemska situation?

Jag vet att det är för en god sak och jag förstår att reklam är det mest effektiva sättet att nå ut till massorna. Reklamen berör och jag skulle vilja hjälpa dem. Om exponeringen i media är helt okej är dock frågan.

I vilket fall som helst och utan någon slutsats alls så har jag bidragit med en droppe i det stora havet åtminstone. Jag har köpt Unicefs nål "för varenda unge" och kan ingenting annat än hålla tummarna för att pengarna går dit de ska och inte ner i någon annans ficka.


Hey there!

Skrivkrampen har lättat och nu känns det inte längre omöjligt att få klart alla uppgifter.

Undrar vad den egentliga orsaken är? Vår, stundande flytt eller alla andras färdigställande av uppgifterna kanske?



 Sötaste systern och så jag.

Nostalgi



Det här är barndom för mig. Jag hade ett kassettband med Mora Träsk och jag tror fortfarande jag kan spellistan utantill om jag tänker efter. "Lilla Olle", "Fader Abraham", "Hänger huvudet på dig ner", "Jag är ett litet ylle", "Hemma på vår gård", "Tigerjakt"... Ja det tar inte slut där.

Håller därför på att göra lektionsmaterial till "Vi ska gå på zoo". Eller ja, jag planerar i alla fall. Lärarnörd och Mora Träsk-tönt = Stackars mina elever. Ska jobba i FK-klassen nästa fredag, de lär ju inte få det lätt alltså.

Blahablaha

Plugget flyter inte på för tillfället men det betas av sakta och ganska osäkert med hjälp av svordomar och "jag har lust att slå ihjäl någon"-dagar. Någon gång blir det väl klart kan man hoppas.

Jag är trött som sjutton på grund av en jäkla förkylning som härjat i min kropp sedan förra söndagen. Kan väl erkänna att fredagens (lördagens också..) utekravall med sjukt mycket andra studenter inte direkt gjorde saken bättre. Sen får jag för mig att jag har blivit pollenallergiker men har jag det dör jag för det finns inget bättre än att vara ute i naturen mest hela tiden faktiskt. Så nä, det är nog bara en vanlig förkylning ändå.

Funderar på att bota mig med te och ostbågar. Crazy combo.


Inget kul

På seminariet idag, då seminarieledaren ropade upp oss i grupperna, sa hon att jag inte skickat in någon frågeställning "och då är hon ju inte här." Jag sa att det var jag visst och att jag hade skickat in frågeställningarna på tisdagen redan eftersom vi hade vfu hela onsdagen. Hon hävdade bestämt att jag inte skickat någon och jag sa det motsatta för jag visste ju att jag hade gjort det.

Jag fick vara med hon sa att "hon väl fick tro på mitt ord" och att hon skulle kolla upp om hon hade slarvat med mailen. När jag kom hem nu på eftermiddagen hade jag fått ett mail från henne där hon skrev att hon inte fått in någon frågeställning från mig. Hon hade gjort ett misstag som litade på mig och nu var det mitt fel att de deltagare som "erkände" att de inte skickat in någon frågeställning fick lämna rummet, att det var orättvist. Hon ångrade att hon låtit mig vara med, jag hade ju ljugit.

Sådant här upprör mig för jag ljuger inte, jag hade skickat in frågeställningen och jag vet att det stod att mailet var skickat. Jag gick därför in och kollade skickade mail och mycket riktigt - där fanns ett mail till seminarieledaren med datum och klockslag och allting. Sedan kollade jag på adressen och då visade det sig att isv inte fanns med i mailadressen. Mailet var dock skickat och inget felmeddelande hade kommit upp.

Nu har jag bifogat det mailet, förklarat att det tydligen blivit fel och bett så hemskt mycket om ursäkt. Men det är ett bevis på att jag inte ljuger i alla fall - jag är inte och har aldrig varit en sådan människa. Nu har jag dåligt samvete för de övriga deltagarna (som inte fick vara med) och samtidigt är jag förbannad. Jag hade gjort vad som skulle göras och jag hoppas att seminarieledaren inser att fela är mänskligt. Det var inte precis som att jag gjorde det med flit.

FAN. Nu är hela dagen förstörd.


Ibland är det bara för mycket för mig

Jag har ett problem. Eller "problem" ska jag väl egentligen säga.

Jag kan tydligen inte vara arbetslös. Från att ha sagt upp mig från mitt stående sommarjobb har jag helt plötsligt tre jobb. Jag måste tacka nej till ett, två går att kombinera.

Antar att det är många därute som skulle vara glada för att vara i mina kläder, det är inte lätt att få jobb idag. Jag är glad att jag är efterfrågad, det skulle bara vara skönt att slippa bestämma sig för saker och ting. Hur det än är så känns det dumt att tacka nej till jobb även om man omöjligt hinner med alla erbjudanden.

Jag kommer säkert inte ens kunna ha någon betald semester när den tiden väl kommer. Då uppenbarar sig säkert ett bra extrajobb. Det skulle vara så typiskt mig.




Vfu

Oj vad jag har varit dålig på att uppdatera. Nu vfu-period i alla fall (verksamhetsförlagd utbildning = praktik för oss vanliga dödliga) och det är den sista för det här första året på Lärarprogrammet. Sista veckan hos min klass som är mer högt än lågt ibland och med fullt av hormonstinna soon to be teenagers. Jag gillar dem, de kommer saknas.

Vi har sjukt mycket att göra i skolan, egentligen borde jag inte göra någonting annat än läsa, skriva och planera. Jag läser, skriver och planerar. Dessvärre är böckerna av det mer skönlitterära slaget, texterna mer tankar som inte har något med skolan att göra och planerna inbegriper mig och mitt liv. Livet utanför plugget vill säga.

Det ordnar sig, det gör det alltid. Det är bara så jobbigt att få arslet ur vagnen och sätta igång ibland. Men det är lugnt mamma, du vet att jag fixar´t!

Sikken onge!


Nooo

Det känns som om jag håller på och blir sjuk och det har jag verkligen inte tid med! Nejnejnej säger jag.

Around the corner

Efter att jag landat intill huset här i Vadstena igår så drog jag ivög nästan direkt igen. Inte så långt men in till stan. Satt en stund på Hörnet med ett gäng kompisar och fick gång på gång säga att jag inte skulle ha någon öl eftersom jag körde. Så det kan vara, jag hade trevligt ändå.

Idag har jag ridit vilket gick toppenfint. Fick till och med min lilla häst att fatta att man inte måste öka i uppförsbackar utan att det går bra att hålla samma hastighet som på plan mark. Även i galoppen fungerade detta så det var nästan ett halleluja-moment eftersom han tycker det är så himla kul att springa ikapp med vinden annars.

Efter det höll jag lektion, blev en grupp på fyra idag och det gick bra men jag är glad över att vi har stor paddock. Det krockas lätt annars när tre stora halvblod och en shettis ska samsas om utrymmet. Jag gillar blandningen dock och faktumet att Pingu var den som sprang på mest trots sin ringa storlek. Typ en tredjedel av storhästarna...

Åkte därefter och kollade på en ponny åt en i stallets barnbarn. I stort sett oinriden och tio år men ÅH vad kär jag blev! Bestämmert de sig för att ta hem henne så kommer de få en riktig pärla. Jag skulle gärna köpa henne själv men jag kan tyvärr inte hitta någon anledning till det. Jag har redan en häst, jag behöver inte köpa en dartmoorponny på 128 också. Fast jag får ju i alla fall chansen att hjälpa till med henne och det gillar jag. Så fin var hon, lilla Funny.

Efter det gick jag en rejäl promenad och nu sitter jag här. Ska fika strax. Lördagar är fint det.

Freitag I´m in lööööv

Räkningar betalda, kaffet uppdrucket, Bosse är galen och solen lyser. Jag ska alldeles strax bege mig till dagens enda föreläsning plus planera lite för festligheter då Utekravallen i Linköping snart infinner sig. Ser ut att bli en rätt fin dag faktiskt.

Förresten, är det någon mer än jag som irriterar sig på karaktärer i böcker som beskrivs ha "svagt olivfärgad hy"? Jag ser gröna oliver, fyllda med paprika, framför mig eller de där svarta med kärnor i. Vad är egentligen "svagt olivfärgat"? Illamående-grönt eller typ..grått?

 Bosse är galet söt. Och galet galen.

The new shit - hundyoga

När jag var på gymmet tidigare så visade de ett träningsprogram på teven (jag satt inte i soffan, jag stod på CT:n). Nya träningsformer och lite så, så jag blev lite förvånad när det helt plötsligt dök upp en liten söt beaglevalp i rutan. De skulle nämligen visa den nyaste versionen av yoga, hundyoga. Tränaren kom direkt från Manhattan i New York kan tilläggas...

Man skulle lägga hunden på nacken, hålla den högt över huvudet, vrida och vända på sig för att aktivera olika muskelgrupper. "Hundarna bara äääälskaaaar det och det är SÅÅÅ bra träning!"

Jomenvisst. Vi kör då!








Städleken

Lägenheten ska besiktigas nästa vecka, varför det inte kan vänta tills överlämningen av nycklarna vet jag inte, och jag har börjat städa lite grann. Det är nämligen så att kylskåpshandtaget har gått sönder och om de får för sig att öppna kylskåpet pga det så tänkte jag att det ju kunde vara lite fint därinne.

Kan säga som så att det var tur att ingen annan var här för jag hittade ganska mycket som var lite väl gammalt. Flytande gurkor, en vit avocado och annat smått och gott. Najs!


Grönt är skönt

Träningsvärken har inte knackat på! Underbart!

Nu käkar jag gröna äpplen och tänker på att börja läsa "Vygotskij och skolan" ordentligt. Det är tanken som räknas har jag hört.

Pantertant

Börjar ångra mitt tilltag på gymmet som gick ut på att pressa mig till det yttersta och ännu lite till. Det kändes bra och precis efteråt och ett par timmar till var jag nöjd.

Nu börjar känna mig som en stel gammal tant och jag tror inte att det går över till i morgon, snarare tvärtom. Tackar för att det inte är några trappor upp eller ner till morgondagens föreläsningssal (mer än ett fåtal i själva föreläsningssalen) och håller tummarna för att hissen inte bestämmer sig för att gå sönder i morgon när jag ska iväg. För om jag måste välja mellan att ta trapporna ner eller kasta mig ut genom ett fönster på femte våningen som jag bor på så överväger jag det sista alternativet.

Inom mig kör jag mantrat: "Träningsvärk är den bästa värken." Får se hur länge det håller...


"Tippen"

Jag tror att jag flera gånger tidigare klagat på min bostadssituation. Eller okej, jag VET att jag har klagat och det tänker jag fortsätta med. Jag har för höga krav på både det ena och det andra men shit the same för jag flyttar i sommar och allt kommer bli frid och fröjd.

Ja, för ett tag i alla fall. Jag kommer säkerligen komma på något nytt att klaga på men då kommer jag åtminstone bo i det område jag vill bo.

Hursomhelst. Sitter det ihop förresten? Jo jag tror det (borde veta eftersom jag ska bli svenskalärare men jag går ju utbildningen för att lära mig också) i alla fall. Idag damp det ner ett papper från fastighetsskötarna i mitt brevinkast (det damp ner när jag var på gymmet så när jag kom hem var pappret fullt av bitmärken, mina katter tycker uppenbarligen inte att jag behövde ta åt mig av innehållet) om sophantering. Igen. Jag tror att de har blivit riktigt trötta på hur det ser ut i soprummet, vilket jag tröttnade på redan första veckan jag bodde här. Det är liksom inte så trevligt att hitta döda råttor på marken, mer eller mindre klättra över sopbergen och akta sig för att inte trampa i diverse matrester som ligger utspridda här och var.

Ett utdrag: "Vänligen kasta soppåsen i avsett kärl. Kärl är tydligt märkta med bild och text. Titta, läs på kärl och sortera i avsett kärl. En normalbegåvad klarar det lätt."

Problemet är väl att nog inte alla tar åt sig. Jag tar åt mig och jag sorterar rätt, plikttrogen och uppskrämd som jag är. Mamma och pappa har fått mig att aldrig i livet kunna slänga ens ett tuggummi på marken (fåglar dör). När sommarlovsprogrammet "Tippen" gick med Lasse och Morgan så var det till och med så illa ställt med mig att jag sprang omkring på en strand i Skåne och samlade in flera påsar med skräp, hoppandes mellan alla badgäster.

Frågan är; är jag skadad eller är det inga andra föräldrar som kör skrämseltaktiken i sin uppfostran? Den fungerade på mig i alla fall och jag tänker köra samma med mina framtida barn. Min mamma och pappa lyckades bra tycker jag, speciellt med tanke på hur mycket Hållbar Utveckling är på tapeten nu. Vi har inte precis varit familjen som är först med allt men sophantering det har vi alltid varit duktiga med!

Herregud vilket långt inlägg.


Tidigare inlägg Nyare inlägg