Det var inte igår och inte idag heller
Blandad kompott
Idag går jag på det näst sista passet på mitt ena sommarjobb (sommarfritids är slut sedan några veckor tillbaka men nu jobbar jag på "vanliga" fritids igen) och jag är rätt glad över det faktiskt. Jag trivs med kollegorna men inte med arbetet i sig och verkligen inte med att arbeta kvällspass själv. Men snart slipper jag ju det så då behöver jag ju inte klaga längre. Jag vet att jag låter väldigt otacksam men det är jag inte. Jag är glad att ha jobb och jag är tacksam över att jag aldrig egentligen har saknat jobb men just det här är inte min grej. Mitt rätta element är där jag har ett x-antal barn att hålla reda på hela tiden och få dem att förstå det fantastiska i att kunna läsa, skriva och lära sig andra språk. Det är underbart.
Bara för att prata om något annat så var jag på Öland i helgen. Underbart, lugn och skönt och vi gjorde egentligen inget särskilt. patrik och jag tog en tur på lördagskvällen för att kika runt lite. Vi såg en skylt där det stod "Runsten" och vi svängde gladeligen in där för att vara leka lite kulturmänniskor. Vi hittade dock ingen runsten och slutade istället på ICA Kvantum i Färjestaden. Dagen efter fick vi reda på att det visst inte alls var någon runsten där vi svängde. Det var nämligen namnet på den lilla byn som vi åkte igenom. Så kan det gå, inte tänkte vi på att det inte fanns en fornminnesskylt där.
Syskonen Gustafsson i ett nötskal.
Ordbajs
Nej jag var inte seriös (serri) med spekulationerna. Tiiieph.
Blir nog bra när jag väl kommit igång igen men just nu är jag inte så pepp på det. Vill bara fortsätta jobba för det är det som är roligast och mest givande i mitt fall. Utbildningen ska naturligtvis klaras av så jag får min examen men det är jobbet som gör att motivationen stannar kvar.
Usch vad tråkigt jag babblar på. Snart ska jag iväg och fika hos LindaM och det ska bli trevligt.
Kind of semester
Bilden är gammal som synes. Herregud vad tiden går fort. Jaja, efter gårdagens spontana ölande och drinkande (just drinkande inte drickande) med JonnaT så är jag lite seg även om det absolut inte gick överstyr under tha night. Skyller på sömnbrist och att jag är utarbetat. Ikväll blir det kalasigt i Väderstad för att fira födelsedagsbarnet och i morgon blir det festligheter i Linkan med några av mina underbara studentkamrater. Tanken är att vi ska till måndagsklubben så vi får väl hoppas att vi får plats. Antar att vi avslutar på donken och att Milla skäller ut de stackars arbetarna för att hon får bröd som smakar frigolit. Det har gått bra förut. (Haha.)
Torkarblad
När jag kör bil och det regnar så har jag alltid problem med vindrutetorkarna. Hur fort ska jag låta dem svepa bort vattendropparna? Sällan, mitt i mellan eller jättefort? Det känns töntigt att låta dem vina över rutan oftare än nödvändigt. Ungefär som om det vore coolare att låta det gå så långt som möjligt innan man drar igång dem. Ju mindre du ser desto fränare är du. Typ.
Jag granskar varenda mötande bil och ändrar oftast hastigheten på torkarbladen beroende på vad majoriteten av de mötande bilarnas torkarblad sveper fram i. Undrar om jag har börjat falla för grupptryck på senare år? Jag som stått emot förut. Ska försöka skärpa mig för vem fan bryr sig om hastigheten på mina torkarblad? Skulle de göra det är det snarare deras problem. Jag behöver ju inte göra det till mitt.
Dravel
Det regnar ute och jag gillar det. Jag är en riktig höstmänniska och snart är den här på riktigt. Mysigt och normala temperaturer. Jag fryser hellre (med andra ord får ta på mig lite mer kläder) än svettas, undantaget är vid träning. Fryser man då är det något som är fel.
Funderar på att försöka koppla in min tv och dra en film innan det är dags att krypa till kojs för att orka med morgondagen. Eller så skiter jag i det och använder mig av datorn istället. I-landsproblem...
Ett glas vin hade inte varit fel.Älskade pappa
Idag fyller min pappa 50 år. Världens bästa pappa. Han ställer alltid upp, han finns alltid där och behöver jag hjälp är han inte sen att hugga i.
När jag var liten brukade vi cykla runt i Hagebyhöga om sommarkvällarna. Pappa på sin (i mina ögon) enormt stora cykel som var kopparfärgad och jag på min lilla vita och lila. Det var mest jag som tjattrade, pappa var tyst men jag upplevde alltid att han lyssnade. Nuförtiden när jag själv hört ett antal pladdrande barnsvador så har jag väl insett att han kanske inte gjorde det. Inte underligt eftersom jag pratade om allt på en gång och snabbt som sjutton.
När vi bodde i Västergården hade vi en liten grusplan som pappa krattade med jämna mellanrum. Krattan var av metall, den var röd och för att få den att sjunka ner så att det överhuvudtaget skulle bli några spår i gruset så fick jag stå på den. Pappa drog den fram och tillbaka utan att vila och jag kommer ihåg att jag tyckte att han var starkast i världen. Ungefär lika stark som Pippi Långstrump i de filmer som spelades varma i VHS-spelaren under den tiden.
Pappa lärde mig att åka skridskor på en liten damm som numera knappt existerar då området växt igen ganska ordentligt. Men även om så är fallet så kommer jag aldrig att glömma det. Han höll i mina axlar och sköt mig framför sig. Jag kände mig som en prinsessa.
En gång fick jag en vit hink fylld med lila hästborstar, grimma och grimskaft av honom. Den presenten hade han köpt själv och vägrat att tala om för mamma vad det var. Det är en av de finaste födelsedagspresenter jag någonsin har fått.
Även om han inte gillar hästar så har han stöttat mitt intresse. Kört transporten och några gånger har han till och med hjälpt mig att mocka. Varit med när jag tävlade på Pingu för hundra år sedan. Fixat transporten vid behov och massor av annat som hör stallet till.
När jag var liten var jag ibland med honom och åkte med lastbilen. En gång stannade vi på en mack och pappa köpte en stor godispåse till mig fastän det inte var lördag. Vår lilla hemlighet tyckte jag. Spännande.
Jag har ungefär en miljon minnen till med pappa och jag hoppas jag får flera miljoner till. Det behöver inte vara så mycket för att det ska betyda någonting stort.
Pappa, jag älskar dig.
Fluffiga drömmar med marshmallows
Kusinbarnet tappar sin marshmallow i elden.
Liam: "Nej det var min sista marshmallow!!!" (Gapskrik.)
Farfar Pelle: "Men Liam, du ska inte gråta över spilld mjölk."
Liam: "Va? Varför pratar du om spilld mjölk för, det är inte mjölk!? DET VAR JU MIN SISTA MARSHMALLOW!!!"
(Not the end of story. Men vi, vi stannar där för att det är säkrast så.)
Livet är hårt
Jobb 12.30-16.30. Mat, plock, promenad till Myntabacken för bad, hem, mellis på hembakat bröd plus chokladbollar. Hemgång en timme tidigare typ pga personaltäthet. Två personal på ett barn är lite onödigt.
Kan inte påstå att jag avskyr mitt jobb faktiskt. Snarare tvärtom.
Ryktas om minigolf ikväll men den som lever får se. Jag är en dålig förlorare och urusel på minigolf så för humörets skull är det nog bäst att låta bli egentligen.
Nämensåattde
Here we go again
En månads semester ungefär, mer än vad jag har haft i verkligheten eftersom jag inte haft någon semester alls. Har haft mycket om och kring mig och för en vecka sedan fick jag åka in till akuten med magsmärtor som jag uthärdat i tre dagar eftersom jag trodde de skulle gå över. Men nä, det var magkatarr och jag fick dundermedicin. Gick (stapplade?) även därifrån med restriktioner som löd: stressa inte, undvik kaffe och ät regelbundet. Hrm. Dricker inte så mycket kaffe längre och maten kan jag väl försöka bättra mig med men stressen finns där hela tiden hur jag än gör.
Jag jobbar dock på det och just nu underlättar det med jobbet jag har. Anledningen är att jag trivs som fisken i vattnet på fritids och även om det är en hel del barn att hålla reda på så är jag i mitt rätta element och det fungerar utmärkt. Lite värre med mitt andra jobb som är så segt att jag blir stressad av den anledningen. (Jag har aldrig påstått att jag är normal.) Kan väl också erkänna att jag är så jäkla trött på helg och kvällsjobb att det kan vara av den anledningen också.
Det är skönt att vara ledig från studierna och just för tillfället är jag inte så pigg på att börja igen men det reder sig det med. Jag hade turen att klara helvetestentan men då det endast berodde på att de sänkte gränsen för godkänt så är jag inte helt nöjd ändå. Magkänslan är inte den bästa. Nåja, fyra kurser på universitetet är avklarade, bara tio kvar och sen är jag behörig lärare!
Nu ska jag nog promenera ut till betet, rida ett pass och sedan promenera hem. Sammanlagt en timmes promenad och ett ridpass på ungefär lika länge, lite duktig i alla fall!
Semester
Glöm inte: Tomorrow is today. Lev nu helt enkelt.
Ungen på bilden är min lillebror. Han fastnade i grinden på något vänster och ropade på pappa efter hjälp. Pappa sprang givetvis och hämtade kameran innan han hjälpte honom loss. Det är så vi jobbar i vår familj.
Slutet är nära...
Jag har träffat nya vänner för livet. Min arbetsgrupp har varit med om både med-och motgångar i grupprocessen men hur det än har varit så har vi alltid haft varandra. Det har bara inte fungerat hundra alla tillsammans men även det har löst sig om än inte på något vidare tillfredsställande sätt.
Hararna är underbara människor. Vi har kunnat vända tråkiga saker till något positivt med djävlar anamma, spydiga kommentarer och elaka ord till varandra. Låter väl kanske inte som något vidare roligt gäng med tro mig, det är vi. För under vår DÄNG-yta, vårt kaxiga uppförande gentemot varandra och vår retsamma attityd så bubblar skrattet och vi har så roligt tillsammans att det är inte klokt. Efter varje gruppträff känner man sig glad och uppmuntrad. Jag är rädd för att jag aldrig kommer få en så bra arbetsgrupp igen, eller jag vet att det inte är möjligt. Bra artbetsgrupper och trevliga kollegor hoppas jag på men ingenting kommer vara som tiden med Hararna. Det största problemet är väl hur sjutton jag ska kunna introducera UNO på vårt vis för andra människor? Folk kommer tro att jag är dum i huvudet och helt galen.
Det är inte bara i arbetsgruppen jag har träffat nya vänner, det finns andra människor som jag har träffat också. Vi har festat ihop, våndats ihop och pratat om allt mellan himmel och jord. Jag nämner inga namn för jag tror att alla vet vilka jag menar. Ni betyder massor för mig och jag är så glad över att ha träffat er.
Till hösten väntar studier i Linköping för mig, inriktning Svenska och i och med det splittras vi. Tursamt nog har jag och en av Hararna valt samma inriktning och det känns jättebra.
Livet i Norrköping är över, jag flyttar tillbaka till min älskade lilla hemstad. Ett beslut som inte alla kan förstå men det är helt rätt för mig. Det har varit en nyttig frånvaro, jag har hamnat med båda fötterna på jorden igen och det känns bra så nu är det dags för att min tillvaro ska bli stabil också. Att bo på ett ställe, där jag vill bo, och slippa bo i en resväska ska bli finare än fisken.
Tack alla, ni vet vilka ni är. Ni är bäst.
Packad
Mitt mål är ändå att lyckas packa sammanlagt fem lådor till imorgon så det ger mig tre lådor till att fylla innan den här dagen är slut. Det är tur att jag har så mycket saker, beroende på vad jag väljer att packa så kan det gå väldigt fort!
Våndas lite över den enorma klädhögen som ligger på soffan... Den behöver åtgärdas snarast men jag avskyr att vika och packa kläder. Får bli en framför-teven-syssla. Nu har jag sån träsmak i arslet av att sitta på golvet och skriva på min inte så välfungerande dator så jag måste nog resa på mig. Kan även tillägga att jag annars numera har datorn på kökspallen och använder en resväska med hjul som stol. Ergonomiskt som bara den!
(Kökspallen är numera upptagen eftersom jag inte når sakerna i köksskåpen annars eftersom de är gjorda för en människa som är närmare 2,5 meter lång.)
Sweet dreams
När man somnar på eftermiddagen vid tretiden och vaknar upp vid fem och tror att man sovit till klockan fem på morgonen som man har sovit väldigt skönt. Det tog ett tag innan jag förstod att det fortfarande var den åttonde juni, jag fick ta mobilen till hjälp.
Förvirrad skulle jag beskriva mitt nuvarande tillstånd. Eller kanske lite smått utbränd och överstressad.
