Att sakna någon
Ibland drabbas man av saknad om man tänker på något eller om du helt plötsligt får upp ett kort på en person som stått dig nära. Någon som kanske fortfarande lever eller kanske någon som ser ner på dig från himlens perspektiv istället för från jordens. Någon som funnits där när hjärnan kokat över av tankar och funderingar. Någon som på ett eller annat vis kunde få dina tårar att torka genom att bara finnas där eller genom att få dig att se det från den ljusa sidan och le istället.
Jag vet att min katt saknar mig ibland när jag inte är hemma. Om jag drar in doften från hennes gråa päls en sådan dag så känner jag att hon luktar häst. Det är då hon krupit ner i väskan med mina ridkläder som står i badrummet. Antar att det är häst jag luktar mest.
Annars sover hon under överkastet och på mitt täcke. Det luktar också mig och är varmt, mjukt och mysigt.
Jag saknar. Ibland mer och ibland mindre.
foto: Micke
Mamma, du har alltid rätt
Det gör inte jag heller nämligen. Längre. Sheisse mein got vilka barnprogram. Mycket var bättre förr men det finns undantag.
Tur att man är lite smartare nuförtiden och vet vad det är som gäller. Alltså Kenny Starfighter och Astrid Lindgren.
Sorry, mycket barnprogramssnack på sistone men jag är nog inne i en barnslig period.
Cash is King
Vill också hitta "Fru (tant?) Doddy veterinär". Ni vet. "Medan månen ser på, ifrån sin höga platå...nanananana". Hittas inte. Attans. Dessutom verkar det bara vara jag som vet vad jag pratar om. Inget ovanligt i och för sig för jag brukar babbla om sådant ingen vet någonting om (knappt jag själv heller men det erkänner jag inte alltid).
Hon tar hand om alla djur som behöver hjälp. Fåglar, hundar och små söta (och i vissa fall gröna) katter. Svag aning om en alienkatt också. Någon som vet vad jag pratar om?
Sa jag förresten att jag (öron)knarkar Johnny Cash också? Mannen, myten, legenden typ. Om ni inte sett filmen om hans liv ("Walk the line") så tycker jag att ni ska göra det. Den är fantastisk.
Senare blir det bio, "Män som hatar kvinnor". Håller på med böckerna men vill se filmen innan jag läst mer i första boken. Annars sitter jag bara och irriterar mig på allt dom utelämnat från böckerna. Som med Harry Potter filmerna till exempel. Filmerna är bra men böckerna är hundra gånger bättre. Trots att de fått ihop det bra så stör jag mig på en hel del.
Jag vet, jag har inget liv.
pusshejleverpastej. Idag är Sarah glad trots förlorat (förmodat) sommarjobb.
Dream
Inatt drömde jag att jag klättrade på hustaken längst Storgatan i Vadstena. Jag hoppade mellan husen och jag kände hur nattvinden blåste mot huden mot mitt ansikte och mina bara armar. Jag blev förföljd av en en kille som jag känt ganska länge nu och vi lekte någon sorts katt och råtta lek.
Jag var snabbare och låg hela tiden några meter framför. Plötsligt låg jag på knäna och grävde i trädgårdslandet som vi hade bredvid min lekstuga när vi bodde i Västergården. Jag luktade på sådna där orangea blommor som färgar av sig om man nuddar dom och Patrik och Jonna körde handboll på gärdet precis bredvid. Med handbollsmål, domare och allt fast det bara var dom två på planen.
Drömtydning? Jag har ingen aning om vad jag rört ihop egentligen. Förvirrande.
Kaffe nu. Eller ja, mera kaffe ska jag väl säga.
Some shit
Jobbar bara fram till fyra och sedan ska jag ägna resten av eftermiddagens timmar åt Johnny Cash och Brolle. Skivorna (här är vi inte bara effektiva utan också hederliga) landar i min brevlåda någon gång under morgondagen.
Längtar.
Kvällen vet jag inte hundra än. Hörnet? Vilka är på?
(Förresten, kommentera gärna mera. Det är faktiskt ganska många som kollar in bloggen men inte lämnar några spår. Vore trevligt, så kan jag också hitta något nytt och kul att läsa! Ni är naturligtvis välkomna även om ni vill förbli anonyma =)
Tråkigt inlägg, jag vet. Skyller på att jag samtidigt kollar på film och har en katt som mer eller mindre sitter på mitt huvud i sina desperata försök att vända min uppmärksamhet åt rätt håll. Hennes håll alltså.
För mycket bloggtänk
Förstår ni vad jag menar?
Idag till exempel. Satt i tandläkarstolen och började fundera över hur texten i bloggen skulle utformas. Typ: "Man känner sig totalt utlämnad i tandläkarstolen där man sitter med munnen på vid gavel samtidigt som tandläkaren ler ett olycksbådande leende och petar med krokar och speglar på dina vita (och till viss del missfärgade) gaddar. Hela tiden ligger man på helspänn för att man är rädd för att sagda tandläkare ska slinta på emaljen och köra ner kroken rakt i tandköttet....." och så vidare.
När jag insåg vad jag höll på med höll jag på att få ett skrattanfall av sällan skådat slag. Ni vet, när man liksom frustar/hostar/fnissar eller får konstiga ryckningar i kroppen bara för att man försöker att inte börja skratta. Inte så lämpligt att göra det när man får sina tänder undersökta liksom.
Istället fick jag lite diskret nypa mig själv i benet och köra in naglarna i de andra fingrarnas nagelband. Smärta brukar ju vara en suveränt avledande manöver.
Det fungerade inte.
Försökte då att tänka på annat. Alla livets små djävligheter till exempel. Ja, det fungerade rätt så bra men inte helt. Klarade mig i alla fall undersökningen ut utan att brista ut i asgarv. När jag sen fick höra vad undersökningen kostade slutade jag att skratta (och lättnaden spred sig i kroppen när jag fick veta att jag hade en 300 kronors reducering på grund av min ringa ålder).
Hela storgatan hem gick jag och flinade för mig själv. Samt funderade över hur jag skulle formulera det här inlägget. Naturligtvis.
Tjuvlyssnat
Om 30 år kommer det att låta precis likadant...
Rådhustorget, Vadstena
Det är en sen fredagskväll. En grupp tjejer ~15 sitter utanför en tobaksaffär och klagar på hur omogna killar är. Speciellt en tjej verkar ha fått nog.
Tjej 1: Ah, varför kan inte killar i vår ålder vara 20?!
haha. Jag skulle faktiskt vilja veta vem det var.
Katta(pult)
Hon är som jag. Lika galen.
kväll nu (eller för en timme sedan)?
Allt jag kan tänka på är att jag vill gå och lägga mig, dra täcket över huvudet och bara börja drömma. Jag tråkig? Har alltid varit och kommer alltid att vara.
"Incompatible, it don't matter though
'cos someone's bound to hear my cry
Speak out if you do
You're not easy to find
Is it possible Mr. Loveable
Is already in my life?
Right in front of me
Or maybe you're in disguise
Who doesn't long for someone to hold
Who knows how to love you without being told
Somebody tell me why I'm on my own
If there's a soulmate for everyone"
Natasha Bedingfield - Soulmate
Go Kenny
Jag bara älskar Kenny Starfighter. He´s the man.
Intresseklubben antecknar
Promenad, simning, jogging ikväll. Borde, ja verkligen.
Frågan är om jag orkar eller är tillräckligt motiverad efter jobbet. Det blir i alla fall killerboll med fritidsbarnen och jag kommer äga skiten ur dom. Ha!
Kaffe blir det nu och sen ska jag fixa i ordning mig och dra gatan ner till St:per. Jag gillar´t.
Dårfinkar och dönickar
Hörde ett rykte från P (också vikarie) idag på jobbet om att vi som jobbar just som vikarier inte ska få betalt för våra "raster". Alltså, nu menar jag inte den halvtimme som är obligatorisk om man jobbar över fem timmar utan under barnens raster.
När jag hoppar in och jobbar i en skolklass så håller jag i lektionerna, vi kanske har matematik en lektion och så jobbar vi med rymden en annan. Jag (inte bara jag naturligtvis utan samtliga vikarier) planerar inte lektionerna i den benämningen att jag bestämmer vad som ska göras för det står den ordinarie läraren för. Däremot sätter jag mig in i vad som ska göras, går igenom materialet och så rättar jag sådant som gjorts under lektionerna jag hållt i.
Barnen har rast mellan lektionerna och då brukar man passa på att förbereda för nästa lektion eller som sagt rätta diverse matteböcker. Eller pusta ut i tio minuter en kvart och slänga i sig en kopp kaffe.
Det ska vi nu inte få betalt för, om ryktet stämmer. Alltså ska vi kanske börja jobba klockan 8.20, ha lektion en timme och sen sitta på jobbet i 20 minuter och inte få betalt för det. Om man sen har klassen hela dagen och de har rast/lunch osv så blir det ganska mycket tid man inte får betalt för.
Visserligen är kanske inte alla i lika stort behov av pengar som jag är och behöver inte varje öre man kan få ihop men många har det så. Ska vi vikarier som rent ut sagt jobbar livet ur oss ibland, inte få betalt bara för att barnen råkar vara ute på skolgården? Jag kan mer än gärna ägna den tiden åt att rastvakta om det nu är det som är problemet.
Ren idioti, det är vad jag tycker.
Monday, montag, lunes, måndag
Så eftersom det bara är måndag en gång i veckan så ska jag gå och köpa mig en godispåse tror jag. Är sjukt sugen på choklad just nu. Egentligen är jag nog hungrig men det ger jag blanka fan i faktiskt. Godis är gott och idag har jag både varit ute och ridit, varit iväg till simhallen och gått en promenad.
Synd bara att ingen kan gå och köpa den där godispåsen åt mig.
Fy sjutton vad lat jag känner mig! ;)
Knäck mig, snälla du
Jag måste verkligen ta tag i min nacke igen om man nu kan säga så. Ringa kiropraktorn och boka tid så han kan knäcka mig totalt och få kotor och allt på plats i både rygg och nacke, det känns ytterst nödvändigt just nu.
Har haft roligt och skrattat, suttit och pratat med kompisar och släkten de senaste dagarna och det får jag lida för nu känner jag.
Förlåt om jag verkar okoncentrerad, sur eller osocial men det gör så satlöst jävla ont att skratta (och det är svårare än vad man tror att låta bli).
Ska gå och lägga mig nu och bli av med illamåendet och värken tillfälligtvis. Ska bli skönt att sova faktiskt.
Sprakande lakan
Städade lite hotellrum också och det var förenat med livsfara dagen till ära. Eller okej, inte livsfara kanske men nästintill. Sängkläderna var så satans elektriska att jag fick stötar hela tiden och försökte peta ur täcket ur lakanen med fötterna. Det gick inget vidare kan jag erkänna utan jag fick vackert uthärda den statiska elektriciteten under svordomar och ryckningar. Det räckte med att jag höll handen ungefär fem centimeter över lakanen för att få lakanen att spraka.
Kände mig radioaktiv. Eller väldigt attraktiv.
(Jag vet, jag har dålig humor.)
Snart blir det kalas i Stenstorp vilket ska blir kul. Måste bara byta om först, mina kläder luktar matos och det känns inte sådär jättefräscht måste jag säga.
Kärlek
Om ni nu tror att min kärleksfullhet har att göra med någon långdragen berusning eller en begynnande bakfylla får ni faktiskt tänka om. Jag drack en och en halv öl igår (33 cl) och så lättpåverkad är inte ens jag. Ska dessutom gå och jobba snart och inte ens det gör mig särskilt mycket. Kärleksfull. Ja.
Sen kan det bero på att jag sitter och ser på min kittycat som har lagt beslag på min hårsnodd (igen) och leker med den som om det vore ett jaktbyte hon fått tag på. Nej, hon äter inte upp den och skulle hon försöka rusar jag till undsättning. Promise. Hon är så underbart söt och jag är så glad att det är min mage hon sover på varje natt. Tills jag vänder om och hon ramlar ner vill säga. Då kurar hon ihop sig precis bredvid mig och ligger där och spinner. She´s lovely.
Kan ju också vara som så att jag har världens finaste häst också. Ord är överflödiga för han är helt enkelt bara bäst.
Sen så har jag ju en familj som alltid ställer upp, alltid finns där, är rolig, fantastisk, underbar och på alla vis är helt kalasbra. Tack mamma, tack pappa, tack Patrik och tack Jonna för att ni finns.
Dessutom, som jag skrev i inlägget inatt. Jag har världens bästa vänner.
Hur kan man vara något annat än kärleksfull då egentligen?
Friends 4 ever
ingen rubrik
Sitter och glor på Ronja Rövardotter och upplever barnomen på nytt. Astrid Lindgren måste vara den mest begåvade barnboksförfattaren någonsin, det finns ingenting som slår hennes sagovärldar och karaktärer. Sen att jag nog inte tror precis lika mycket på att det var sådär på riktigt är väl en annan sak. Typ islandshästarna som springer vilda och fria i skogen. Island? Njae. Gotlandsruss hade varit mer passande.
Ikväll ska jag styra kosan mot Motala och spela poker hos M och H. Jag tror inte att det kommer gå särskilt bra, får bara hålla tummarna för att det inte är någon som vill spela om pengar. Då drar jag mig ur även om dom kallar mig fegis.
Så sant som det är sagt
"Att känna tacksamhet och inte uttrycka det är som att slå in en present i ett paket men utan att ge bort det."
- William Arthur Ward
tjoho
Höll på att krevera inne i min lilla lägenhet idag så jag tänkte gå en sväng på stan. Fortsatte att gå och gå (typ som Forrest Gump när han bara började springa helt plötsligt) och vandrade vidare runt Tycklinge. Hämtade upp Lisa utanför Marcus lägenhet och så gick vi också en promenad. Två och en halv timme blev det sammanlagt innan vi landade intill mig, kollade in Brolle som Buddy Holly och förskte mysa med min sjukt osociala katt.
Nu har jag precis (för första gången sen jag flyttade hit) tryckt i mig en sån där Veneziapizza som är för god att avstå. Typ. Just nu står den mig dock upp i halsen så resterna (okej, halva pizzan) ligger o i kylskåpet och sparas till morgondagen.
Vill innan jag avslutar det här inlägget uppmana alla mina bloggare att uppdatera mera! Jag nämner inga namn men ni vet vilka ni är så känn er träffade. Nu satte jag allt press på er. ;)
Over and out.