Eller hur?
"Singelkvinna söker trevlig man."
Helst med bara ett par stycken nice guys som gillar djur, håller sig fräscha och luktar gott, har humor och är snälla och omtänksamma. Som tycker om festkvällar lika mycket som hemmakvällar och som inte är överdrivet förtjusta i att sitta framför datorn eller teven och spela spel som går ut på att skjuta ihjäl varandra så fort som möjligt.
Givetvis måste de också vara relativ korkade så att de faktskt kan tänka sig att stå ut med mig.
Kat(t)astrof?
Igår slängde jag hör och häpna ihop lite ordentlig mat åt mig själv. Ja, alltså jag gillar faktiskt att laga mat (men inte att diska) men det känns på något sätt onödigt att laga mat åt bara sig själv. Men nu är det i alla fall så att jag har en hel del fläsk, inte bara på kroppen faktiskt utan också i frysen, så jag kände att jag var tvungen att faktiskt äta maten också.
Btw så tack mamma och pappa, är man uppvuxen med en kost bestående av husmanskost så sitter kotletter riktigt fint i en hungrig mage. Tur att ni inte behöver allt där hemma längre. ;)
Men i alla fall. Efter att ha stekt nämnda kotletter i min alldeles utomordentliga stekgryta som jag köpte för 400 spänn nere på Gekås (det är äkta Skeppshult och kostar betydligt mer i vanliga fall) och skulle fixa såsen (som man gör från grunden ofc.) så slängde jag i lite rödvin. Eller, ja en hel del kanske men alkoholen kokar ju bort alkoholen så det var väl inte så farligt för min del.
Fast för katten var det nog värre. Jag har närt en alkoholistkatt vid min barm! Eller ja inte bokstavligt talat som ni nog förstår men ni fattar nog vad jag menar. När jag ätit upp maten och ställt ifrån mig tallriken kastar sig det gråa lilla yrvädret sig över såsen som var kvar. Ungefär som om hon inte ätit på en vecka. Jag var en dålig mor och lät henne hållas och efter det höll hon sig rätt lugn och beskedlig.
Tills Jonna kom med sin öl vill säga. Då vaknade hon till liv och började slicka frenetiskt på flashalsen som om hennes liv hängde på det.
Det är tur att jag vet att mamma också haft en ölgillande katt. Tösen hann till och med lapa i sig ölen direkt från glaset innan mamma upptäckte vad som hänt. Kattan vinglade därefter ostadigt iväg över köksgolvet och somnade mitt på det som en stock. Lite för mycket av det goda.
Och Tyra har i all fall ingen bakfylla idag, inte vad jag märkt åtminstone. Fast det är nog tur att jag är bortbjuden på middag ikväll så vi inte upprepar incidenten återigen.
Festa två dagar i rad är hon för liten för.
Nyheter sprider sig snabbt
Jag försov mig i morse. För andra gången i mitt liv och jag greps av samma panik som första gången. Fan.
Inte alltid lätt att se att man skriver in fel larm i mobilen och trycker in siffrorna 05.50 istället för 04.50, speciellt inte som jag vid tillfället var yr av trötthet. Fan.
Jag kommer få äta upp det här för resten av livet, jag vet.
Men ikväll kommer Jonna hit i alla fall. Vi ska dricka vin och gå till hörnet. Så jag tröstar mig med det och förbereder mig på alla kommentarer jag kommer möta under de kommande tre dagarna.
svammel, jag skriver ut privat istället
Just nu känns det som om jag bara väntar på att livet ska börja. Att det liksom ska dyka upp en utlösande faktor som gör att livet startar med allt som faktiskt hör till.
och under tiden jobbar jag bara och tar hand om det som måste tas omhand för jag hinner inte med så mycket annat.
Fast i morgon kväll har jag nästan (nästan) fått Jonna med på att dra till Hörnet. Hoppas att fler hänger på och gör ingen alls det så får jag väl gå själv. Ensam är stark (och patetisk också i sådana här situationer men det behöver vi inte bry oss om just nu). Ha!
Det kunde blivit riktigt pinsamt
Mellanmål, fritids. Vid bordet ett x antal barn i ålder 6-7 år samt tre personal. Ett av barnen kommer osökt in på ett samtal om samlarsaker varvid ett av barnen säger:
"- Min bror har bävertänder."
Sekunderna går och personalen tänker inom sig;
"Stackars unge, hur ska jag nu bemöta det här på ett neutralt sätt?"
Lugnt börjar personalen sen att säga;
"-Ja men det växer..." (han nog i sen, tänkte personalen men barnet hann före.)
"- Å sen har han hjorthorn och en klöv också!"
Ibland är jag glad över att barn bara pratar på utan att bry sig om att en annan försöker säga något...
Hopp
Min vackraste vän.
En otrolig lättnad. Tack och lov.
Är det dags nu?
Fast jag har (som vanligt) varken tid eller råd att vara sjuk så skiten får se till att ha gått över i morgon bitti. Att dessutom nacken gav upp totalt redan igår gör ju inte det hela bättre. Skulle varit på fest igår men pallade inte.
Nä, nu ska jag sluta att beklaga mig. Förlåt för det deprimerande inlägget.
Förstår ni nu varför man åker...?
Ute efter ett kramigt salt och pepparkar? Finns här!
Jag har ett sånt och jag tycker det är hur sött som helst. Fast jag köpte mitt här.
(För typ en tiondel av priset....)
Ni måste se det här!
Seven
1. Jag har svårt för att hålla mig från att berätta om överraskningar. Jag skulle aldrig, ALDRIG, berätta en hemlighet men just överraskningar är inte min starka sida. (Typ presenter, godis eller något annat trevlig.)
2. Jag är fullständigt övertygad om att jag är sockerberoende.
3. Jag gillar inte när jag ser lyckliga par som håller varandra i handen och pussar sådär sötsliskigt på varandra. Japp, ren och skär avundsjuka.
4. Min familj är viktigast för mig i hela världen och det är mycket därför jag inte vill lämna Vadstena.
5. Jag kan inte tänka mig ett liv utan hästar.
6. Jag har läst alla böcker av Marian Keyes säkert fem-sex gånger styck och skulle kunna göra det om och om igen. Jag älskar dom.
7. Min högsta dröm är att äga en riktigt stor och fin hästgård och vara ekonomiskt oberoende samt ha en familj bestående av man och minst tre barn.
(8. (Jag slänger in en bonus) Jag är livrädd för skräckfilmer som handlar om barn, att de är onda/har blivit onda/ har mördats eller liknande. Med andra ord de flesta skräckfilmer som finns.)
Jag utmanar:
Frida Jonna och alla andra som känner sig manade. Släng gärna in en kommentar så jag vet vart jag kan hitta era sju sanningar.
Antar att mitt undermedvetna styr?
Tänkte ja. Jag kom så långt att jag packade alla grejjer, stegade iväg till simhallen. Det var bara det att när jag stod där och skulle plocka upp bikinin så fanns där ingen bikini. Underdelen hade jag lyckats få med men icke överdelen. Fann mig i stället stå där med en helt vanlig vit bh i handen och den hade jag inte direkt någon lust att kasta mig i bassängen med.
Jag bastade en stund och traskade hem igen. Ska på föreläsning om dåliga tillsatser i mat lite senare så jag får väl låtsas att mitt hälsosamma liv kör på lite ändå.
Pepp, pepp, pepp!!!
För en generation sedan behövde människor vila efter avslutad arbetsdag. Nu behöver de motion.
Att sköta sig är att se till att man hinner med det roliga. (jag tycker det är roligt att träna)
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
Vägen till startplatsen är den längsta.
Så länge man inte ger upp, har man inte förlorat.
Källa
Jag vill bli nöjd med mig själv
Jag orkar bara inte. Jag kan helt enkelt inte släpa mitt stora feta arsel från lägenheten och ut i motionsspåret. Jag vet inte varför och jag vill egentligen vara aktiv och en hurtbulle som flåsar fram på gångbanan. Istället sitter jag i soffan och mina ben bokstavligt talat spritter av överenergi men när jag kollar ut och ser mörkret och tänker på isen och skitvädret därute så tappar jag sugen direkt.
Så från att ha tränat på gym 3-4 gånger i veckan plus ridningen plus promenader så gör jag knappt något känns det som.
Detta blir det dock ändring på nu. Jag har nämligen fått ett frikort på simhallen för att jag jobbar på skola och det räcker i ett helt år. Dom som känner mig (ja jag menar främst dig Jonna ;) ) vet att jag gärna vill spara på pengar och det gör jag ju nu. Så ikväll, snart alltså blir det simning och sen bastu.
Yes man. Jag vill trivas med mig själv och det kan bara hända om jag börjar träna igen. Så mycket har jag räknat ut.
Kort och gott
Uppe klockan fem i morse.
Cyklade till jobb nr 1 och vandrade runt i slottet 6-11.
Hem för en kort visit och mat.
Gick till jobb nr 2 och försökte vrida ner ljudnivån och tillverka femhundraelva teckningar att färglägga mellan 12.30-16.30.
Hem.
Datorn.
Dödligt trött.
Dusch!
Mat?
Zzzzzzzzzzz
Tanken på februarilönen gör att jag står ut.
Listen up
Har du pojkvän/flickvän? Nej
Är du kär? Nej
Hur tidigt stiger du upp? Typ halv sju i vanliga fall
Vem/vilka vet mest om dig? Frida
Gillar du att slåss? Nej men ibland kan jag få lust att lappa till någon
Vad ska du göra ikväll? Gå på bio och se "The day the earth stood still" och äta popcorn
När var du senast full? Det var några helger sen
Har du utländska föräldrar? Nej
Var har du ont? Just nu, ingenstans
Är du bra på att måla? Enligt "mina" fritidsbarn är jag "ägig" på att rita monster och människor med stora huvuden men egentligen är jag rätt så usel på det
Vem kramade du senast? Katten
Vad längtar du till? Till att vara vuxen med familj, heltidsjobb och trygghet
Vad heter dina husdjur? Tyra (katten), Greger och Pingu hästarna)
Har du körkort? Ja sen över tre år tillbaka
Favoritgodis? Choklad!
Morgon- eller nattmänniska? Defenitivt morgonmänniska
Sparare eller slösare? Sparare (måste hålla inne på utgifterna ;) )
Har du några homosexuella vänner? Inte vad jag vet
Bio eller promenad? Beror på väder och sällskap. Gärna både och.
Är du kittlig? Något fruktansvärt
Rädd för insekter? Nej men jag tycker inte att de är världens mysigaste djur precis.
Anser du att du är stark? Ja faktiskt. Lite väl mycket muskler till och med och det är väl inte så kvinnligt.
So far
"Jag har fått världens bästa namnsdagpresent idag.
Jasså vad är det då?
En kram från dig."
Fjäskbarn som får mitt hjärta att smälta och mitt leende att växa.
Senare blir det kanske hörnet vilket skulle vara trevligt.
PS jag är inte bra på bildredigeringsprogram
Just det. Gick visst en treårig gymnasieutbildning som gav mig kunskaper i rörlig bild, textkommunikation, ljudmedier och mycket annat. Bland annat Photoshop.
Det har idag visat sig varit ren slöseri med tid.
Jag och Frida tänkte att vi skulle tillverka varsin fin namnskylt till våra ädla springare som saknar sådana. Sagt och gjort, knallade iväg till Frida efter jobbet och vi satte oss fulla av ideér framför PS. Här skulle det mer eller mindre gå på tio minuter tänkte vi samtidigt som raketer skulle skjutas av och tomteblossen skulle spraka eftersom vi skulle få de snyggaste namskyltarna i stallet.
Eller inte.
Redan efter två minuter svor vi och ringde ett par samtal som inte resluterade i något annat än att vi fick tag på en PS bok som Fridas bror hade på sitt rum. Som vi inte förstod något av eftersom det vi ville ha hjälp med tydligen var så enkelt att det inte ens togs upp i boken (ja vi inser själva hur tröga vi är ibland).
Vi hade tur dock.
Micke var online på msn och eftersom han är en mästare på fotografering och en fena på PS så frågade vi om han kunde hjälpa oss. Det kunde han och vi försökte tappert men det slutade inte riktigt som vi tänkt oss.
Nu sitter nämligen han och gör våra namnskyltar på sin egen dator, fixar text och redigerar bilder medan vi sitter här och gör mest ingenting. Känns ju produktivt måste jag säga.
Micke, vi är evigt tacksamma. Det blir en öl eller så till tack nästa gång det blir party.
Snö, jobb och skridskoåkning
Jomenvisst!
Drog upp rullgardinerna och mötes av frost på marken och snö som singlade ner från himlen. Mysigt är det väl men inte så värst välkommet för tillfället.
Ska snart dra och jobba, är i klass fram till två och ska lära barnen klockan, ha språkgrupper och lite annat. Säkerligen matte vilket inte är min starka sida (men eftersom jag för dagen tillbringar tiden i en etta så är matematiken ungefär på min nivå) och sen blir det fritidsjobb på eftermiddagen så som det har varit sen augusti förra året. Underbart jobb, idag ska vi åka skridskor till exempel men tyvärr blir jag snart av med mina fasta tider, dvs rutinerna jag arbetat in nu de senaste fem månaderna typ. Går som vanlig vikarie sen och kommer nog få jobba en hel del ändå men det skulle vara skönt att ha lite mer rutiner och schemalagda tider. Man får inte så mycket tid över till sitt eget liv annars eftersom man är uppbokad och "alltid redo" på det här sättet.
Har nog i alla fall bestämt mig för att söka förskolelärarutbildningen till ht 09. Så kan jag göra något vettigt med mitt lv och få större chanser till jobb.
Nä, nu är det dags att bege sig tror jag.
Traumatisk upplevelse
Har nämligen upptäckt att om man inte har några tillgängliga pengar att använda så köper man heller inget onödigt. Logiskt tänkande med andra ord.
Ja i alla fall. Drar runt med min kunvagn modell XL i gångarna på mataffären. Plockar åt mig apelsiner, paprikor, pålägg, bröd och allt möjligt annat. Dock så fyllde varorna inte ens botten på vagnen så jag tänkte att det inte skulle uppgå till en hisnande summa. Ha!
Jag skickade fram Jonna (syster var med på grund av tristess hemma) och plockade upp varorna i godan ro. Det blev till oro sekunden efter när jag såg på displayen hur mycket jag skulle punga ut med. 645 kronor. Jag hade 649 på kortet.
Panik.
Vad kan jag lämna tillbaka? Hur diskret kan jag göra det utan att resten av folket i kön ler medlidsamt åt mig eller förbannar mig för min idioti? Kan jag kanske lämna Jonna i pant några minuter medan jag ringer mamma och gråtandes ber henne föra över typ tio kronor till mig? Eller fly fältet och hoppas att ingen känner igen mig.
Nä, jag klarade mig men det var på håret. Såg hela mitt liv passera revy där ett tag. Sa det till Jonna när vi kom ut på parkeringen och allt hon hade att säga; "Ja det hade vart lite surt." Surt? Jag trodde jag skulle avlida.
Update
Nä jag tror inte på reklamen. Jag är glad om jag kan förflytta mig med datorn från vardagsummet till köket utan att det krånglar. Man får vara glad för det lilla och det är jag så tack mamma och pappa för en suverän julklapp. Jag hade aldrig kommit till skott själv, det är jag den första att erkänna.
Min underbara sambo var mindre underbar igår. Att jag inte kan ha riktiga växter i fönstret är en sak (jag tar död på dem ändå hur jag än gör) men varför kan jag inte få ha mina nya, verklighetstrogna plastväxter för mig själv? Tydligen inte. Kattuschling. Tur för henne att hon är söt.
I februari ska jag försöka få tid (och råd) att åka och hälsa på Matte i Stockholm. Krogrunda och mat är utlovat, får väl se om jag överlever. Alltså maten är det nog inget fel på det är mest krogrundan jag blir lite fundersam över. Den som lever får se som man brukar säga.
Nu blir det DH och te.
Munter (nix)
Hit med våren NU.
Så nu var det sagt. Är så sjukt trött på bitande kyla (eftersom det inte är rejält med snö samtidigt), stenhårda marker (samma som i förra parantesen) och mörker. Ge mig ljus, lite värme och mjukt underlag så att jag kan rida Greger ordentligt. Som det är nu slår vi ihjäl oss och stapplar omkring på samma gång.
Sen så kan Telia langa hit mitt internet snarast också för nu har jag väntat tillräckligt. Är det någon som stulit det så jagar jag er med blåslampa.
Ja, så munter är jag för tillfället men det vänder. Hoppas jag.