Cancan

Egentligen ska jag inte dra upp en massa skit här. Vill bara säga att jag avskyr när folk snackar runt för att få andra att framstå i dålig dager utan grund. Åtminstone ingen grund att stå på.

Dessutom: Tro inte alltid att den första versionen är den rätta. Det finns två sidor på samma mynt. Att ta reda på saker och ting och fråga hur det ligger till är inte alltför svårt.

Hemmahelg i Vadstena snart. Ska bli underbart.

Jag är en ganska mystisk person för mig själv. Ja alltså, jag förstår inte mig på mig själv i alla lägen. Jag är usel på matematik, procent och delar, division och vinklar, omkrets och kubikmeter. Jag kan bara inte knäcka koden och förstå meningen med sådant. Jag vet att det är viktigt men det känns meningslöst och idiotiskt för det blir precis blankt innanför skallbenet när jag ska försöka räkna ut hur många delar vatten och hur många delar ris det ska vara i en kastrull för att få något ätbart att servera.

Jag brukar ta de portioner som står på paketen och lägga till lika mycket till istället för att försöka räkna ut hur mycket jag behöver.

Däremot är jag rätt fenomenal på att komma ihåg sifferkombinationer, årtal och liknande. Jag kommer ihåg portkoder utan problem, minns även gamla som bytts ut för länge sen och som inte ens de som bor i fastigheten minns. Jag kommer ihåg härstamning och födelseår på i stort sett alla hästar som stått uppstallade hos oss.

Nästa vecka är det dags för tenta och den handlar om idéehistoria. Big Bang, olika teorier och världsbilder. Vi behöver inte (ska inte) lära oss några årtal men ändå vet jag att teleskopet uppfanns 1610 och att Descartes dog hos drottning Kristina i Stockholm år 1650. Tydligen på grund av lunginflammation som han ådrog sig då slottet var alldeles för kallt att vistas i på vintern.

Det där med att ta in det viktigaste har aldrig riktigt varit min grej.

Min kompis satte det perfekta ordet på den här dagen: Omtumlande. Jag skulle behöva gå till gymmet och bli av med lite energi men sitter här och försöker skita i det istället. Känner mig inte helt okej fortfarande, hoppas dock på ett gymbesök plus promenad (jag önskar solsken!) i morgon. Ja blandat med tentaplugg och annat tråk förstås.

Om jag bara ser rakt ut genom fönstret som sitter i balkongdörren, så kan jag faktiskt nästan inbilla mig själv att det är vår ute. Föreställer mig hur jag går ut på en kvällspromenad. Det är lite kyligt, träden har knoppar och buskarna har skira blekgröna blad. Fåglarna kvittrar, solen står lågt på himlen och det doftar vår. Ni vet asfalt, klar luft och lite grönska blandat med något annat svårdefinierat men som fulländar upplevelsen.

Japp våren. Du är välkommen!

Segstartad idag. Har åkt på en förkylning som heter duga såhär lagom till helgens festligheter och mina planer att skriva klart arbetet innan Jonna dyker upp om några timmar verkar skita sig. Ja alltså, det är ju inte förkylningens fel utan mitt eget. Jag orkar inte, vill inte och tycker inte det är kul. Reagerar därför väldigt moget genom att bli som en tjurig barnunge som vägrar göra vad som ska göras. Inom mig står jag med armarna i kors, blänger, skjuter ut underläppen och är högröd av ilska i ansiktet. Stampar med foten i marken också och beter mig allmänt omoget.

Jag ska skriva ett par hundra ord i alla fall. Sen får jag väl försöka knyta ihop säcken när Jonna står i duschen.

Ikväll blir det mat och spel hemma hos O och J. Laddar upp lätt inför morgondagens bravader (och jag funderar starkt på att gå ut och dansa i gympadojjor). Trevlans!

Dagen har kickat igång för länge sedan. Möte med arbetsgruppen klockan nio är avklarat och upplägget för seminariet (när vi nu har det) är klart. Resten av dagen ska jag ägna åt träning (om en stund, när alla lunchtränare farit hän) och plugg. Får se hur det går med det för jag är så trött just nu att ögonen faller ihop.

Fast det är ju tanken som räknas, som vanligt.