Cancan

Varför blir man arg på tröskeln, fläkten, skåpet eller vad man nu lyckas slå huvudet/foten/armen i? Det är ju liksom inte sagda hörn eller whatevers fel att det sitter där det gör. Det är ju en annan som är i rörelse liksom.

Jag måste handla mat. Är hur bra som helt på att handla frukostrelaterad kost men inte riktig mat. Syns i kylskåpet och frysen nu.

Problemet är att jag oftast köper hem en massa grejjer som sen hinner bli för gammalt innan jag kommer på att jag kanske borde äta upp den. Massor av goda grönsaker till exempel, eller typ gräddfil, mjölk eller sånt. De är inte lika attraktiva med ett lager vit/grönt mögel på sig eller klumpar som man kan tro härstammar från medeltiden.

Sugen på laxknyten också men måste införskaffa mig en grill först. ÖB snart kanske. Yesyes.

Nu ska jag snörvla vidare. Och hosta lite till.

Inatt trodde jag seriöst att jag skulle hosta sönder mina lungor. Sådär så att man inte kan sova för att man hostar konstant och inte orkar gå upp och dricka lite vatten. Man ger upp efter ett tag och stapplar upp ur sängen (bara för att inte lyfta foten ordentligt av ren lathet och få en, två eller tre stickor i den av det förbannade trägolvet som inte är iordninggjort på år och dag) och ut i köket för att dricka vatten ur en mugg, ett odiskat glas eller vad man nu får tag på där i mörkret eftersom man inte idds tända lyset.

På vägen tillbaka lyckas man förhoppningsvis undvika fler stickor. Istället har katten vaknat och vankar i godan ro mot dig för att säga hej. Som tack trampar man naturligtvis på den fyrbenta kamraten och sagda katt skriker till och far iväg upp i närmsta draperi eller fönster. Vägrar att sluta fred med dig de närmsta timmarna. Eller tills hungern sätter in.

När man väl kryper ner i sängen igen upptäcker man att det där vattnet inte hjälpte. Hostar på precis likadant som förut och dessutom behöver du gå på toa. Så börjar hela proceduren om igen. Yeeey vad man blir glad av sånt här.

Turligt nog har jag bara jobbat fem timmar idag och det var tur att jag inte behövde gå extra någonstans. Droppen hade varit om jag fått gå upp på PM igen och ha ytterligare lektioner som handlar om preventivmedel och könssjukdomar.

Skulle inte förvåna mig om det blir så i morgon istället. Det känns som en sån där vecka som man egentligen borde stänga av telefonen och inte låtsas om ihärdiga mail från jobbet. Bara sova.

Tjockade i mig mat för en stund sen och hamnade i någon sorts matkoma. Ja ni vet, man äter så att man blir alltför mätt och sen kan man knappt hålla ögonen öppna. Blundade i tre minuter och så gick det över. Powernap yesyes.

Min kära mamma har förgyllt dagen genom att ge mig en jättestor Toblerone. Tackar för den och leendet sitter fortfarande kvar men orkar nog inte äta något av den ikväll. (Vem försöker jag lura egentligen, den är säkert slut senast i morgon.)

Dagen har varit lugn. Ute i stallet och red en sväng och sen fick jag mat hemma hos mamma och pappa. Fruktansvärt bortskämd är vad jag är. Fika hos Jessica och Micke sen och det var nice. Kaffe och kaka på söndagar har ingen dött av.

Väldigt mycket ätande idag. Mat, fika, godis. Jaja, sånt är livet.

Väntar på Van Veeteren nu.

Jag tror inte att jag kommer kunna gå i morgon. Känner redan nu hur ont det kommer att göra i mina lär, hur stela mina axlar kommer vara och frågan är om jag överhuvudtaget kommer kunna lyfta armarna över huvudet för att tvätta håret.

Har hjälpt Jimmy att flytta idag och det kändes. Han bodde på tredje våningen och skulle flytta till ett nytt område till en lägenhet på fjärde. Turligt nog var det med hiss så det enda man behövde göra där var att kånka grejjerna från lastbilen och packa in i hissen för att sen trycka på knappen så den for upp. Och själv ta trapporna upp då jag inte har tålamod nog att bara vänta på att den ska tömmas av de andra som hjälpte till.

FRÅN den gamla lägenheten däremot var det jobbigare. Tur att man bara behövde bära allt neråt då i alla fall för där finns ingen hiss nämligen.

Kan lova att det finns en hel del att bära när familjen består av en vuxen person och två barn som bott i lägenheten ett x-antal år. Man samlar på sig en hel del.

När det var som jobbigast darrade benen av ansträngning och jag var typ sjöblöt av svett. Mysigt, verkligen mysigt. Tur att det var likadant för alla och att jag ändå var den som orkade mest... Aningens bättre kondis än alla macho-grabbar som var med. mohahaha.

Som sagt, jag inväntar smärtan och välkomnar den som min vän. Jag har ju gjort ett fyrdubbelt träningspass för sjutton!

Skulle jobbat 8-14.30 idag.Yes tänkte jag, inga problem att orka/ha tid att åka till stallet sen.

Vem är den första som dyker på mig när jag släntrat in innanför träportarna och börjat vandringen till klassrummet? Jo chefen. "Kan du gå över till fritids efter lektionerna sen och stänga?"

Yesyes. Tre timmar plus och mer pengar. Tur det. Och tur att jag har folk som kan hjälpa mig med dom ädla springarna. Som det är nu så orkar jag inte göra något alls. Alldeles för trött så nu ska jag stänga av datorn och slänga mig i soffan.

Sweet.

Herregud. Datorn styr mitt liv, msn är ondskans verktyg (Frida du vet vad jag menar) och jag är beroende av Facebook.

Nä, msn kan vara bra. Eller det är bra. Saken är den att man har så många att prata med att man aldrig plockar upp telefonen och ringer eller träffar någon för en fika på stan istället.

Kan tillägga att min katt bits och sparkas just nu och hon har extremt dålig andedräkt. Hur göra? Borsta tänderna eller lära henne att tugga tuggummi kanske?

Idag plockade jag ner mina julgardiner i köket. Bättre sent än aldrig brukar man säga har jag hört.

Jobbade idag och ett antal skrattanfall, morrningar åt besvärliga kunder, exploderande mat (i ansiktet på Sofie) och diskret nedsläckning och städning av lokalen så hade vi tankar på en egen after work i hamnparken.

Tills vi kom på att det var mars.

Och kallt.

Och att vi skulle se ganska tattiga ut om vi satt i parken med varsin öl den här tiden på året. Lite desperata, lite halvkonstiga och lite alkisvarning. Typ.

Så vi tar ölen i parken senare. Vi väntar till slutet av april/början på maj i alla fall. Sen får det banne mig vara vår!

Okej Patrik. Här kommer din "lilla blaffa" som du önskade.

Min lillebror är som småbröder är mest. Ganska odräglig och uppkäftig med andra ord, han är ju trots allt sjutton år.

Nävars, så farligt är det inte faktiskt. Även om jag ibland har lust att strypa honom eller slå honom hårt i huvudet med en träklubba. Han är en fantastisk människa och utan tvekan världens bästa bror.
    Han är aldrig sen på att ställa upp och hjälpa till om det så rör sig om att skruva upp en ny hylla eller vara katt- eller lägenhetsvakt.

Det där sista är väl i och för sig ganska uppenbart att han tjänar på. Föräldrarfritt, lagom centralt (ja jag vet att allt egentligen är centralt i Vadstena...) och mat. Inte i överflöd precis men något man kan livnära sig på under två dagar eller så.

Ett av de finaste minnena jag har med Patrik är när han var sex år gammal och skulle börja lekis. Första gången han skulle åka skolbussen höll han stadigt mig, sin fem år äldre syster, i handen och var så nervös att han nästan skakade fast han inte vågade erkänna det. Min vana trogen så gick vi i god tid (hehe) och fick stå och vänta på bussen ganska länge. När den sen kom svängande in mot oss från korsningen så kunde inte Patrik hålla tillbaka ett leende.

Ni vet ett sådant där leende som man alltid kommer att minnas så länge man lever. Trevande, mungiporna ett par millimeter upp så att skrattgroparna framträder, ner igen för att behålla allvarligheten och sen ett så stort smile att det går från öra till öra.

Underbart.

Han har plockat kalkoner (fast det var egentligen tussilagos), han ändrade tillfälligt sitt efternamn till Bock (eftersom han inte kom ihåg vad han hette), han döpte om mig till Haja (för att Sarah var för svårt) och han har knackat på min dörr ett flertal gånger mitt i natten för att få en sovplats.

Och jag älskar honom för allt han är. Jag älskar honom för att han visar att han behöver mig extra mycket. Jag behöver honom också. Jag älskar honom trots våra dispyter, elaka ord som sluppit ur i vredesmod och relativt usel diskning när han då och då fixar sådant efter ett besök.

Patrik, om du nu läser det här: Jag älskar dig och jag finns alltid här. Bara så att du vet det.

/Syster

Jag följde med papi till Ikea dagen till ära för att köpa "lådinredning" och diverse andra köksattiraljer till Nya Köket som sakta men säkert tagit form och snart är klart där hemma hos dom. De blev så glada när jag flyttade att de såhär i efterskott firar genom att bygga nytt kök.

Okej, de fick en vattenläcka.

Har insett att jag verkligen inte är en shoppingmänniska. Neverever att jag någonsin kommer tycka om att springa från affär till affär för att handla kläder eller så. Usch säger jag bara. Människor överallt och stressstressstress överallt.

Sitter och osar vitlök här i min ensamhet, såsen jag gjorde till laxen (igen, ja jag vet) blev extremt vitlökig so to speak. Inte mig i mot eftersom jag gillar vitlök, det är ju bara det att man inte kan umgås med någon annan levande person under en rätt lång tid efteråt. Fast träffar man en vampyr lär man ju lätt döda den genom att bara öppna käften.

Igår var jag på bio med Jessica och såg på Benjamin Buttons otroliga liv. Riktigt bra film tycker jag, dock lite väl segdragen i mitten. De kunde gott ha kortat av den rätt rejält. Fast som sagt, klart godkänd och en ganska annorlunda film.  
   Vi hade också lyxen att ha en hel biosalong för oss själva. Inte många som väljer bio framför krogen sådär en lördagkväll. Killen som jobbade under kvällen undrade till och med om vi inte hade något bättre för oss. På ett snällt sätt.

Nix. Vi gillar bio. Billigare än krogrundor och defentivt trevligare, lugnare och mer gemytligt.

Vaknade med alla kuddar utspridda i sängen, en annan tröja på mig än vad jag hade när jag gick och la mig och med ett glas med vatten farligt nära att vippa över på mitt s.k nattduksbord som egentligen bara är en upprättstående gammal sockerlåda.

Jag tror jag har gått i sömnen faktiskt, jag minns ingenting av det här.

Dessutom lyckades jag slänga min plånbok i soptunnan när jag bara skulle slänga reklamen. Fick vippa på tunnan i fråga och typ åla mig in i den. Inte så trevligt och jag vill inte göra om det. Tur att allt skräp ligger i knutna plastpåsar i all fall, det hjälpte även om det luktade vidrigt.

Börjar jobba klockan två men frågan är om det inte vore säkrare att gå och lägga sig och sova eller ockupera soffan resten av dagen. Ringa och säga att jag har en konstig dag, inte värt att jag försöker ta hand om och aktivera närmare 50 barn. Kan bli farligt.

Halvdeppad kille på åtta ligger utslagen i soffan i fritidsets spelrum.

Jag: "Hur är det med dig, vad har hänt?"
Killen: "Elin, sparkade mig. *snyft*"
Jag: "Varför då, bråkade ni?"
Killen: "Nä, hon sparkade mig bara helt totalt random!"

Vad hände med "utan anledning"?

Andra ord som förekommer alltför ofta är sådana där "Four-letter words" som man inte ska skriva för mycket på bloggar och sådant. Det kan man få fan för förstår ni*.


(Sunes jul, Sunes sommar någon? ;)

Idag har jag tagit ett steg upp på min karriärsstege (jovisst) och vikarierat på Petrus Magni, högstadieskolan här i stan. De ringde klockan sju i morse (då var jag mer än halvvägs till stallet på cykeln) så det var bara att vända och cykla i ilfart hem igen. Slog nytt rekord i att duscha, klä mig och slänga på lite make-up. Drygt 12 minuter. Yesyes.

Väl framme i de välbekanta korridorerna som jag själv lämnade för sex (!) år sedan kände jag mig en aning nervös måste jag erkänna. Är liksom van vid att undervisa ettor och tvåor ungefär. Dessutom hittade jag inte stencilen som jag skulle använda mig av utan ryckte tag i närmsta pappersbunt som innehöll ett par frågor om kolhydrater. Erkänner att första lektionen blev lite hipp som happ då jag inte hann kopiera sagda papper utan fick låta eleverna skicka dem i mellan sig istället.

Många klasser försöker köra med de vikarier som hoppar in och är förvirrade till tusen och klasserna jag hade de två första lektionerna var inga undantag. "Fan, vi går nu det är ju inte långt kvar av lektionen", "Måste vi jobba med det här, det behöver vi inte göra" osv. Glöm det. Inte med mig bakom katedern. Trots att jag är liten kan jag skrämma dom som är typ två huvuden längre än mig.  De satte sig ner snabbt igen när jag spände ögonen i dem och sa att då skriver jag upp er på skolk, bara så ni vet. Ha! (*elakt skratt inne i huvudet*)

Det är inte lätt att vara vikarie när man inte vet vad man ska göra egentligen.

Fick även i uppdrag att hålla i sex- och samlevnadslektionerna och det var ju.. ehh.. intressant. Eller hur man säger. Försök till exempel att förklara vad livmodersinlägg och barriärhinder/medel är för något slags preventivmedel när du själv inte har en aning. Helt ärligt. Har aldrig hört talas om det förut.

Fast eleverna jobbade på bra i alla fall. Antar att intresset hölls högt eller något. Vissa lektioner är de nog mer mottagliga än andra. Kul var det i alla fall och jag kan defenitivt tänka mig att hoppa in på PM igen men med kanske lite längre förberedelsetid än drygt en timme. Fast, mina barn på St:per är ju bäst såklart.

Tänka positiva tankar. Se allt från den ljusa sidan.

Man ska berömma sig själv och man ska ta till sig positiva saker om sig själv. Så, nu ska jag slänga ut några komplimanger om mig själv som jag fått från andra människor. Hur egotrippat det än är. Fast det är svårt eftersom jag själv inte tycker likadant. Hur som haver:

- Jag har fått höra att jag är lik Angelina Jolie. (KIllen i fråga raggade inte på mig alltså, hans flickvän stod bredvid.) Har också hört Hilary Duff, Cameron Diaz och Ashlee Tisdale. Vilket i alla fall jag ser som något positivt.

- Att jag har fina ögon.

- Att jag är snäll och omtänksam.

Egoegoegoegoegoegoegoego.


Förresten, jag avskyr verkligen att handla kläder. Typ in i provhyttar och så. Det gillas inte. Fast på Carlings förut så hade de stora plakat uppsatta där det stod "Fan vad snygg du är!". Även om det står så till allmän beskådan så att säga så känner man sig faktiskt jäkligt snygg då. Sen att just Carlings har snygga kläder är en annan sak. Man blir glad i alla fall.