Jag kan hålla mig lite bakom på veckans vilodag
Var hos Jessi och Micke en sväng idag igen på grund av rastlöshet och överenergi. Pratade sug (Micke var i så stort behov av Irish Coffe att han ringde upp till Johan och sprang upp till honom för att köpa grädde...) och testade reaktionsförmågan. Jag vann och jag slog hårt. Jag är ond. *ondskefullt skratt*
Dessutom är Micke en mycket duktig fotograf men han ska inte slå sig på en papparazzikarriär. Han bara gör sig illa då, på kontakter och sådant.
Å andra sidan fick han ett kort där jag trillat omkull av skratt och Jessica står bredvid; "Ta kort på henne nu hon kan ju inte resa sig!"
Jag hoppas verkligen att det där paret tar sig i kragen och flyttar till Norrköping dom också. Jag vet någon som skulle bli överlycklig då.
Ljungsbroare
Mons Kallentoft han kan han.
Svammel och summan av kardemumman
Jag har varit med om så mycket bra saker i livet, så många lyckliga stunder och jag har många människor i min närhet som jag mår så bra av att träffa och umgås med. Ändå envisas jag med att gå och tänka på allt negativt mest hela tiden.
Jag ska verkligen försöka vända på allt, fokusera på allt bra som händer, positivitet och tänka tillbaka på allt kul dom hänt. Första sommaren med världens bästa vän till exempel. Frida och jag spenderade hela sommaren 1999 tillsammans, ute hos hästarna och hela den sommaren var helt fantastisk. Fint väder hela sommaren, vi cyklade till stallet med dignande matsäckar och hade picknick i hagen dagligen. Jag har aldrig haft en bättre sommar än den sommaren och jag fick lära känna en så underbar människa att det inte är klokt.
Hela min uppväxt är för den delen helt underbar. Så som jag har haft det i min barndom, så vill jag att alla ska få ha det. En sådan uppväxt hoppas jag att jag kan få ge mina barn någon gång i framtiden. Tryggheten, friheten tack vare att vi bodde på landet, alla djur, mina fantastiska föräldrar, mina älskade syskon och semsterresor runt i Sverige på somrarna. Vi har aldrig haft allt men jag har aldrig saknat något.
Jag har aldrig haft problem att få jobb även om det bara har rört sig om vikariat och visstidsanställningar än så länge. Jag har i alla fall haft jobb varje sommar sen jag slutade nian och jag har jobbat sedan jag tog studenten på olika ställen. Jag gör alltid ett bra jobb och jag är uppskattad på arbetsplatserna. Det har jag mina föräldrar att tacka för också, de har uppfostrat mig väl.
Jag har en helt egen häst som är finare än alla andra. Honom är jag också stolt över.
Alla mina vänner, allt jag upplevt med dom. Västervik, festerna, fikastunderna, filmkvällarna, utekvällarna, resorna, telefonsamtalen och ja jag skulle kunna fortsätta i en oändlighet.
Det här blev visst en hel uppsats, blir mycket sådant nuförtiden men det finns mycket som inte sägs också. Vad jag egentligen bara ville säga var;
Nu jävlar ska jag bara vara lycklig för allt bra som finns i mitt liv och glömma allt annat. För det är inte värt att tänkas på.
Vyssan lull...
Hrm.. Blev inte så mycket av med det där röjandet för jag somnade på soffan istället för en halvtimme eller så. Sjukt trött och inte hjälpte det särskilt mycket heller, å andra sidan kan jag sova hur länge jag vill i morgon så det gör inte så mycket. Synd bara att min kropp är morgonpigg och gladeligen skuttar upp ur sängen redan runt 06.00. Damn.
Jaja, efter den lilla tuppluren hoppade jag i badet, sjöng för mig själv och blev sen väldigt sugen på pizza. Upp ur vattnet, ringde Venezia och drog in med röda Faran till Vadstena igen. Väl hemma hann jag äta ungefär två tuggor innan telefonen ringde och en något desperat Amanda frågade om jag kunde komma och låsa på jobbet eftersom hon glömt sina nycklar hemma. Så in i röda Faran igen och iväg till jobbet som nu är så låst, tillbommat och larmat som det bara går.
Så en dag med bitchslap för att Amanda skulle vakna, hunsande av praktikanter (förlåt men på vårt jobb jobbar vi...), matgöra, bakning, planerande av hejdå måltid av mig och M så är det snart dags för sängen även om klockan inte är så mycket. Det är så skönt att gå och lägga sig när man är trött. Ungefär som att dricka vatten när man är riktigt, riktigt törstig.
Nightynight.
Staropram... ipren!
Egoboost å det yttersta, jag vet. Men det är faktiskt kul när människor uppskattar arbetet man utför. Även om jag egentligen inte gillar jobbet i sig särskilt bra.
Nu är jag ännu närmare flytten, det är inte långt till nästa helg alls faktiskt och speciellt inte eftersom jag jobbar en hel del fram tills dess också. Menmen, jag är van att ha många järn i elden så jag hinner nog med att packa också även om jag försöker dra ut på det så länge som möjligt. Blir hejdå öl på krogen med bästa kollegorna (de med åldern inne vill säga..) och några till som tillkommer när jag och Maria slutar på torsdag. Fint ska det bli.
Nu ska jag försöka röja undan lite här, sen ska jag bada (ja jag gillart), dricka te och bara ha det mysigt. Ledig i morgon och den dagen ska avnjutas på bästa sätt nämligen med morgontidningen, en kaffe och strax därefter på hästryggen.
Cheers!
Bland blommor och bromsar
Snart jobb (näst sista onsdagen!) och jag är inte precis pepp på det hela. Jag saknar verkligen skoljobbet, det jag gör nu har jag verkligen tröttnat på. Urk på burk men det är bara att bita ihop.
Byta om nu, åka till lägenheten och ta in posten och sen vidare till jobbet som sagt. Kör på bara, ledig på fredag åtminstone.
Paperweight on my back, cover me like a blancet.
For real
"Kolla mamma vi har plockat kalkoner!"
/Patrik, 6 år (med en bukett tussilago i handen)
"Do you want the icecream in a...vaffla?"
/Jonna,16 år (första sommarjobbet)
Jag älskar mina syskon.
Penna och papper och jag är nöjd
Jag vill ha ett eget hus. En egen liten gård, en egen familj och ett liv som är så som jag vill att det ska vara. Att livet inte är en dans på rosor är jag mycket väl medveten om men bara för att man får taggar i fötterna när man dansat lite fel betyder inte att taggarna inte går att plocka bort.
Just nu vill jag dra täcket över huvudet och sova till hösten. Vakna och se löven skifta färg och falla ner till marken, känna kylan i den klara luften och börja något nytt. Hösten har alltid varit den tiden på året då det känns som saker och ting blir möjliga igen. En ny kalender att fylla i och systematiskt skriva ner alla aktiviteter och möten som är inplanerade.
Jag är sjukligt besatt av att organisera mitt liv.
Okej, det här var inte ett upplyftande inlägg men det kanske kommer något roligare nästa gång. Ska bara krypa ner i badet och hämta lite kraft och inspiration först.
..
I don't like it but I guess things happen that way.
(ja precis det är han igen. mr. Cash)
Vaniljgrädde, kanelgrädde, grädde överallt som grädden på moset
Höll på att bli av med ett finger. Lillfingret närmare bestämt och det gjorde satlöst ont. Dessvärre kan jag inte skylla på något annat än min egen klumpighet men samtidigt tillägga att det inte bara är jag som lyckas skada mig på just det sättet. Det finns med andra ord andra som är (nästan) lika otursförföljda som jag. eller klumpiga, vad man nu vill kalla det.
Kan även tillägga att mustasch/häxan i Glasblåsarens barn/sova-lite-efter-maten - kvinnan är tillbaka igen. Jag trodde nästan att det hänt något med henne. Nåväl, hon är i krokarna igen och käkar dressing... och mat och kakor.
Bakade gjorde jag med eftersom det började tryta. Det blev gott. Jag kan faktiskt baka men nu är jag mest mathungrig och flugan på bordet sitter ganska stilla och jag måste fixa adressändring.
Ja så går mina tankegångar nuförtiden. Ingenting avslutas, saker upprepas och så tillkommer saker jag inte ens vet varför jag tänker på. Weirdo.
"How many times should I stop and believe in myself,
I dont believe much in anything."
Att ta tillvara på det lilla
Jag har precis kommit upp från ett varmt skumbad med tända ljus.
Jag är på landet i ett hus.
Hästen är finare i ridningen än någonsin och allt bara flöt på utan problem under dagens ridpass.
Jag har två hundar i huset varav den ena ligger och snarkar så det vibrerar i väggarna.
Skulle kunna ha det bra mycket sämre faktiskt.
Macken by night
Ett tag såg det ganska kört ut faktiskt. Himlen bestämde sig för att öppna sig och regnet vräkte ner i rena skyfallet under en ganska lång stund. Lättade sen och vi kunde faktiskt både grilla och äta maten ute på altanen (att det sen var lite väl mycket mat så att det såg ut som om vi försökte äta upp oss inför vinterhalvåret likt ett gäng björnar är en annan sak).
Lugn men trevlig kväll i goda vänners sällskap, det är så sista lediga lördagen innan jobbslitet tar vid igen ska se ut tycker jag.
Spättan, Snäckan, Ralle, Rappe, Tösen, Brillan, Bullen och Dolly intog placet runt tiotiden och Babblandet satte igång på allvar. Spelet alltså. Jag tycker det är fruktansvärt roligt men det är nog mest för att:
a) Jag är rapp i käften.
b) Jag är barnsligt förtjust i spel jag faktiskt är ganska bra på.
c) Jag har jobbat på skola i två år och har lärt mig att veta vad som förklaras innan personen i fråga ens har förklarat färdigt. Även när det är riktigt rörigt.
Det enda negativa med spelet (som också är positivt) är att man skrattar hejdlöst mycket och i och med det ger min nacke upp. Ibland känns det nästan som om det skulle vara skönt att hugga av nacken, placera huvudet direkt på axlarna och förlora ytterligare en bit på min längd (då kan jag nog i och för sig få ett hem anpassat efter mig i framtiden..just nu är jag faktiskt för lång för det) bara för att slippa att få ont varje gång jag skrattar lite för mycket.
Tack för en fin kväll gott folk, tyvärr saknades Adam men han var upptagen därborta på andra sidan gärdena. Vi vinkade till honom i alla fall. Han såg oss säkert genom skogen.
"Bästa sättet att få ett arbete att verka svårt är att skjuta upp det."
Förresten. Om någon (Micke) tycker att ni ska prova mjölkchoklad med räkost så gör inte det. Vad han än hävdar så är det inte gott. Ska tydligen vara skinkost istället.
Chilla och grilla
Här kör vi impulsivt, här improviserar vi. Här hoppas vi på att regnet håller sig borta.
Grillparty i gamla Koppartransmacken, det är fina grejjer det! Nu kör vi gott folk, fast inte bil då...
Lyckhem är ett lyckligt hem
Så känns det idag! Eller ja, jag har i och för sig varit vaken sen klockan halv sju ungefär men bättre sent än aldrig som man brukar säga. Hur skönt det än är att ha flyttat hemifrån så är det något visst med sitt barndomshem. Jag har sovit just som ett litet barn och det på en skraltig tältsäng som går nästan ända ner i golvet när man lägger sig på den eftersom den inte bara är skraltig utan också ganska trasig. Helt underbart.
Min lillaTyra trivs också ganska bra. Visst, hon gillar inte hundlukten och Kalle (ett av dom två monstrena om Tyra skulle få välja en benämning själv) åt igår upp hennes tonfisk som var framdukad men hon är glad ändå för det finns så mycket att titta på och undersöka.
Till sitt försvar säger Kalle att är man gammal och krasslig så måste man äta, samt att "allt som står på golvet är mitt". Han är lite egocentrisk den gamla mannen men jag älskar honom ändå, trots att han åt upp min kissekatts mat.
Har egentligen ganska mycket att stå i innan kvällen kommer hit. Tvätten (fast den är faktiskt i maskin redan), hästarna, lämna foder i stallet (då ingår en obligatorisk fika på drygt en timme, min mormor är av den envisa sorten som lätt ger en dåligt samvete om man inte följer vissa rutiner), handla, städa och fixa lite till.
Ikväll blir det chill och grill med en fin samling människor och det ser jag fram emot. Måste passa på nu innan semestern är slut, flytten tar vid och skolan börjar. Trevligt också att det finns dom som vill umgås med mig också när jag egentligen knappt vill umgås med mig själv.
Nu går det inte längre *sparkar på mig själv*! Vamos!
Size does matter
1. Första skrattanfallet
Jonna och jag strosade runt bland stolarna på Ikea och filurade lite. Fler människor gjorde samma sak och en gubbe hoppade upp på en barstol för att prova komforten varvid han slår bakhuvudet i en hylla och sprätter med benen rakt ut och biter ihop för att inte svära och skrika rakt ut.
Jonna och jag bet också ihop och sprang mer eller mindre därifrån men inte på grund av smärta utan av ett ökande skrattanfall. Skadeglädje är den enda sanna glädjen (och det är inte för inte jag är ett fan av "Skadeglädje" på Facebook), sanna mina ord.
2. Dagens jobbigaste
Hungern. Den rev i våra kroppar och gjorde oss sura, arga och irriterade och inte blev den bättre av allt folk hela tiden var i vägen, rev bland dom sakerna vi skulle riva bland och var allmänt jobbiga. Max blev räddningen och det har sällan varit så gott med en fet hamburgare och en påse med ännu fetare pommes frites och dipp med ännu fetare fetthalt. En cocacola på det och vi kände osssom vettiga människor igen.
Vi älskar mat helt enkelt.
3. Dagens bästa inköp
Varsin platta öl. Närmare beskrivning är överflödig.
4. Dagens andra skrattanfall
Traskar in på Coop för mathandel och Jonna glömmer att ta en vagn (det var inte jag som behövde fylla på kylskåpet). Ser en varuhuspersonal på väg ut ur butiken med ett par vagnar och Jonna haffar tag i henne och ber att få en av vagnarna så att hon ska slippa gå ut efter en.
Personalen i fråga ser lite konstigt på henne men säger att det inte är några problem och Jonna får vagnen. Börjar vandra in i butiken och sen hör jag:
"Ehhh... Är inte den här lite väl stor?"
Lite? Ungefär sju kilometer lång och lika djup som Vättern är på sitt djupaste ställe. På en höft. Detta ledde till ett skrattanfall värre än vanligt och det tog säkert tio minuter innan vi åter kunde se varandra i ögonen och gå normalt igen. Fick ont i magen så mycket skrattade vi och vi är mycket tacksamma över att vi inte bor i Linköping för jag kan garantera att vi blev idiotförklarade både en och två gånger.
Fast det gör inget, vi är från Vadstena och den staden är full av idioter. På gott och ont.
Hemfärden ska vi inte tala om för att få plats med allt som inhandlades i en liten, röd, rostig Golf krävs det uppoffringar. Jonna syntes inte när vi åkte hem under berget om vi ska uttrycka det milt.
Dessutom är bilen så varm att man förgås eftersom värmen är på för fullt hela tiden och det går inte att vrida ner. Jonna klagade på ditvägen men på hemvägen var det annat ljud i skällan.
"Nä nu är det inte så farligt varmt tycker inte jag. Det kan i och för sig bero på att jag har en påse med frysta kycklingfileér tryckta mot låret. Rätt skönt faktiskt."
Livet på landet
Flyttar ut på landet för ett tag igen och det ska bli underbart! Hus och hundvakt då resten av familjen drar iväg på semester någonstans i Sverige och jag själv börjar jobba på måndag efter min semester.
Jag är ingen stadsmänniska, inte ens för en liten stad som Vadstena så det ska bli himla skönt att kunna andas igen för det är ungefär så det känns. 
5 saker som jag irriterar mig på
Påhittat ord (så jag irriterar mig egentligen på det också) men träffande kan jag tycka. Dagens ungdom (så gammal är jag) som inte lärt sig stava ordentligt utan använder uttryck i skrift som; tiiph (en ny variant av typ antar jag), bah, miiz, bejjbii, thnx, :*, "alla ska va social på msn!", "inte hemma ring el smsa 07*-***********, te (till!) med mera.
Tydligen ska man också stava tråkigt med två k och man förkortar alltid speciellt med spec eller speci. Omg är populärt (=oh my god) likaså "älsk". Lär er skriva ordentligt snälla! Förkortningar använder man möjligtvis i sms (ShortMessageService) eller på post-it lappar när man tar emot ett meddelande till en tredje part per telefon.
Dessutom är allt fett, varför allt nu ska vara det när ingen vill ha ett uns fett på kroppen utan klagar på att de är så tjocka (mest för att kompisarna ska säga "det är du ju inte alls") och slutar äta mat. Dock går godis bra att äta och Redbull att dricka (fast numera är det tydligen Monster som gäller) och det vet vi ju alla hur hälsosamt och viktminskande det är.
2. Reklampauserna på Spotify som bara blir tätare och tätare.
"Ursäkta att jag stör igen..." behöver jag säga mer?
3. Människor som inte ens kan svara på ett litet sms.
Är det så svårt att knappra lite på mobiltelefonen, visa ett livstecken och åtminstone låtsas som att man bryr sig om att man bryr sig? (Plus: Varför säga en sak, göra en annan?)
4. Mig själv.
Jag är jobbig, tråkig, galen, rastlös. Jag ältar för mycket, vill organisera för mycket, lever i framtiden och inte i nuet. Kort sagt så är jag väldigt trött på mig själv just nu.
5. Bilförare som är rädda för fartkameror.
Jag lovar att fartkamerorna inte bits utan att du kan hålla hastighetsbegränsningen även förbi dom istället för att gasa på i 90 mellan kamerorna och bromsa ner till 60 när de närmar sig. Håll 80 där det är 80 och du klarar det galant. Kör inte långsammare än 80 även om du håller samma hastighet hela tiden för sölkorvar är också irriterande...
Konsten att rolla ett köksbord
Min lilla stackars katt är groggy efter operationen som visserligen gått bra men gett mig ångestkänslor som sjutton. Åtminstone när jag ser hur hon är nu. Förvirrade, nästan anklagande blickar som om jag gjort henne något riktigt orätt.
I och för sig skulle jag göra likadant och mycket mer därtill om någon tog bort mina möjligheter till att få barn men det är ju ändå lite skillnad. Stackars lilla Tyra är det nu i alla fall. Dessutom ser det ut som om jag behöver införskaffa en tratt om hon inte låter bli stygnen. Hon kommer hata mig.
Har hunnit med en visit hos hästen, även det en historia i sig då jag trodde han blev dödssjuk (ja jag har en tendens att överreagera) och trodde då att även jag skulle göra det. Han repade sig dock efter promenad och masseringen. Ge inte lusern säger jag bara.
Åkte och fikade hos J och M. Mucho gusto. Såg några filmtrailers som lockade ordentligt trots att det rörde sig om skräckfilmer. "Carriers" (stavningen är jag inte hundra på) ska ses även om jag säkerligen kommer tillbringa mestadelen under filt eller blundandes.
Nu är jag psykiskt slut så ska blunda ett tag tror jag trots att klockan redan är halv fyra. Klubbad säl igen ungefär.
"..hon gråter varje kväll, instängd i en cell och hennes röda flätor börjar färgas grå.."
Så mitt i natten sugna promenerare kan ju slå mig en signal, jag är på.
Arbetsfri onsdag
Det börjar närma sig
That´s life.
Svängde förbi Ikea och inhandlade ny bäddmadrass (me like), rullgardiner, pall för pygmé-mig (satans så höga skåp i köket) och lite annat smått och gott. Bland annat sådana där grejjer man sätter på vassa kanter och hörn för barnens skull. Lagom rolig hylla i köket (dock nödvändig) som jag redan slagit i ryggen i. Bättre att åtgärda en del av problemet så att säga. Hur barnsligt det än må vara.
Fick en blomma som inflyttningspresent av hyresvärden vilket jag tyckte var trevligt. Får se hur länge den lever. En vecka om jag har tur.
Nu är jag trött som en klubbad säl men ska åka ut till min fyrbenta prins.
So long for now.
Jag får psykbryt på riktigt snart
Förlåt för egocentriskt inlägg med bara klagomål men jag tror jag behöver hjälp på riktigt. Eller en burk valium.
Om jag kapar av mig benen kan jag ju inte ha spring i dom åtminstone
Lyckas dock göra sådant ibland fast det inte är meningen.
Nu ska jag nypa mig själv lite i armen bara för att jag är arg på mig själv, sen ska jag ladda kaffebryggaren inför morgondagen och därefter krypa ner i sängen med Zjiavagos hemliga liv.
Det är en bok alltså. Om en otrogen (kvinnlig) skitstövel alltså. Riktigt bra faktiskt.
Master of the matberedare (not)
När jag ska jag lära mig att laga mat till bara en person egentligen? Lagom tills jag (yeah right) bildar familj och behöver multiplicera maten med tio för att den ska räcka? Inte behöver jag laga mat på ett par dagar nu i alla fall, hur enformigt det än må vara att äta samma mat både till lunch och kvällsmat i en vecka typ.
"Sprängämnen kan ligga bakom explosionen." som dom skrev i Expressen någon gång.
Ett skepp kommer lastat med en gnutta ångest
Kan ju vara så att jag är ovanligt trög också.
Jaja. Ska försöka hämta lägenhetsnycklarna den här veckan, mäta lite i lägenheten och som sagt få ordning på den där csn-skiten. Sen är det väl egentligen mest bara att vänta på att allt ska starta.
För andra är det kanske inte en så stor grej att flytta ifrån hemstaden, börja plugga och börja leva ett helt annat liv men för mig är det faktiskt det. Jag är förväntansfull och jag ser fram emot det jättemycket men det finns så mycket som man lämnar bakom sig och vardagen blir inte som den brukar vara. Hur sjutton ska jag klara mig utan hästarna till exempel som har varit ett "måste" sen jag fick min första egna häst när jag var sju? Hur ska jag klara mig utan mina fantastiska vänner som jag inte kommer kunna träffa lika ofta längre?
Mitt huvud kommer vara fullt av ludd och surrande ljud tills jag har kommit in i en ny rytm och allt klarnar tror jag. Hoppas.
Spikat och klart (min vassa vän)
Slutklämmen blev i alla fall; "Va fan hände egentligen?" så det var ju ungefär som en av alla utekvällar vi lyckas få till på så bra vis.
Cheers!
(Mamma jag skämtade om det sista, så illa är det faktiskt inte för det mesta.) mohahaha.
Gått upp i rök typ fast ändå inte
Such a looser
Städningen avklarad (så nu kan jag leva i mitt hem utan att irritera mig på att jag har det så stökigt), gått en rask en och en halvtimmes promenad och nu är jag nyduschad och sitter och väntar på min filmkompis. Känns lagom en sådan här regnig söndag.
Lördagskvällen spenderades hos Micke och Jessi med en flaska rödtjut, chips och Mora Träsk. Okej inte bara Mora Träsk men en del MoraTräsk. Min barndom typ. Gillart.
Vi gav oss iväg för att spela ölbrännboll också och det var väl sådär. För det första var vädret lite ostabilt (läs regnet hängde i sjok över oss utan att trilla ner just då) och när vi väl kom till sagda fotbollsplan var det en skaplig blandning av folk där. Inga jättevettiga dock utan en blandning mellan värre människor och värsta människor ungefär. A-lagare och ovettiga hårdrockare. Ungefär.
Så vi gav oss hem relativt snabbt och konstaterade att Charlottenborgsslott inte alls är som ett riktigt slott, att mamma Svan gärna hade nypt Micke någonstans när han smög fram för att ta kort på dom vid rödljuset vid brokorsningen och att jag nog faktiskt är den som är bäst av oss tre på att spotta från bron. Jessi dreglade mest och Micke fick inte fart på´t så att säga. Mohahaha.
Verkligen något att vara stolt över också men någon måste ju vara bäst på att spotta och det är ju bättre att det är jag än någon av dom andra. Då vinner ju jag och det är bra.
Hemma på Ö-gatan igen efter en visit på Östenssons och en pratstund med en Niklas jag inte träffat på jättelänge (mycket trevligt att se honom) så skulle vi lyxa till det och beställa hemkörd pizza. Stört omöjligt visade det sig och det vara bara att ge upp efter en del försök. Varför man nu inte kan köra ut pizza efter 22 och innan 23 en lördagskväll vet jag inte? Den pizzerian som skulle ha både öppet och utkörning visade sig vara ett knarkarnäste typ så det var väl tur att de inte svarade när Micke ringde.
Traskade till Sibylla istället där vi tryckte i oss kebab respektive hamburgare och mango raja dipp och var lite sådär halvbittra. Fast kul hade vi, det har vi alltid.
Note to self
Våghals
Om någon skulle varit på besök hos mig idag och jag fick det smset så skulle jag inte fundera särskilt mycket faktiskt för så äckligt som det såg ut och luktade när jag rensade avloppet i slasken så är det ett under att mina grannar inte klagade.
(Tittar ut och ser att deras bil inte är hemma, tur det..)
Tilläggas ska dock att nu är det fint och luktar fräscht. Ajax I like.
That´s life, kanonkul!
Okej här kommer en (av Jonna) efterlängtad uppdatering. Varför hon nu längtat så mycket vet jag inte, hon var ju trots allt med under fredagskvällen själv men shit the same.
Satt hemma på Jonnas balkong och drack lite öl, åt jordgubbar och moreller och hade det allmänt trevligt. Spanade på folk som åkte förbi nedanför och pratade lite med Svante, Jonnas tillfälliga inneboende. Han var mest intresserad av att spana på grannarna på balkongen bredvid och att lukta på målarfärgsburken.
Svante är en katt alltså. Sofi frågade om han hade varit uppe på balkongräcket än men Jonna intygade att det hade han inte.
"Nej det har han inte och klättrar han upp där och hoppar så dör han ju men that´s life liksom." (tar en klunk öl till och lägger inte märke till Sofis mördande blick.)
Sofi joinade oss som sagt men hon skulle absolut inte med till Hörnet sen. "Absolut inte" blev till "kanske" blev till "jag hatar er" blev till "jag kan väl ta en öl då..". Jag och Jonna är lite bättre än många andra på att övertala folk att göra sånt som vi vill att de ska göra.
Vi traskade i alla fall ner till Hörnet (mellanlandning hemma hos mig för bruk av toaletten) och ockuperade ett bord efter beställning av tre Ipren (internt, internt). Babblade på som vanligt och sen kom det en Henrik som frågade på sjungande Norrländska om han fick slå sig ner hos oss.
Det fick han och han var en trevlig typ om än lite mesig. Jag är en sucker för norrlänningar (Brolle tack!) i vanliga fall men nä inte den här. Efter en liten stund fick vi dock agera terapeuter då han vräkte ur sig om sina kärleksbekymmer till oss. Orkar inte dra upp historien men vi sa i alla fall till honom att be tjejen dra åt helvete ungefär.
Jag vet, men vi orkade liksom inte förklara varför vi tyckte det så vi ursäktade oss med att vi skulle upp tidigt dagen efter och var tvugna att gå hem. "Vi ska jobba" sa Jonna och hade helt glömt bort att jag sa att vi var där för att fira min semester med en öl (fast han var såpass onykter att han nog redan hade glömt bort det).
Bästa var i alla fall att när han precis slagit sig ner hos oss och förklarat att han var där ensam men hade blivit inbjuden att dela bord med några "damer" (läs lammköttsjagare i 40-45 års åldern) och sa att de hade gått på toaletten. Det var då han gick till oss istället och när sagda damer kom tillbaka från hemlighetshusbesöket och såg att han slagit sig ner hos oss så snörpte de ihop läpparna, blängde ilsket och stormade ut från uteserveringen.
Avslutade mitt i natten hemma hos Jonna igen och åt toast med ost och hamburgedressing för vi fick inga poppers. Jonna och Sofi var mest arga för att de stängt köket men jag accepterade läget. Semestern gör humöret bättre tror jag.
Jag vet, långt inlägg men orka korta ner det. Kunde blivit ännu längre faktiskt.
Ni ska få höra
Bara för att komma ihåg så följer här stödanteckningar som sedan ska leda till ett inlägg bara inte just nu. Måste laga mat om jag ska kunna kunna köra brännbollen i den flicknamnsdöpta delen av staden som egentligen får mig att må lite dåligt (men i mina vänners sällskap överlever jag).
* That´s life.
* Sura lammköttsjagare
* Nyaste ersättningen av poppers
Puss på det nu blir det pasta med kyckling- och fetaostsås. Skabaralagadetförstochsenantagligenstruntaiattdiskaeftermig.
Bring me the horizon
Jag gillar inte när saker är röriga för andra för då vill jag hjälpa så mycket jag kan fast jag egentligen inte kan göra något. När jag inte kan hjälpa får jag en olustkänsla i kroppen och det är inget kul.
Fin dag i alla fall. Hamnen, kaffe, köttbullesmörgås, fina människor, en kråka som såg ut som en gam och sen en sväng in på de lila påsarnas ställe för att inhandla några cervezas. Vi ger oss ut i vimlet ikväll igen, så också i morgon fast då i en annan stad och med andra människor.
I Will Always Be Your Soldier - Marit Bergman just nu.
Min lilla bäbis
Torsdag nästa vecka kommer jag troligtvis vara mer nervvrak än i vanliga fall och jag kommer säkerligen börja gråta också. Ungefär som att slita bort en del av hjärtat ur bröstet på mig och jag kommer ha en ofantlig ångest.
Tyra ska nämligen lämnas in hos veterinären för sterilisering, id-märkning och vaccination och jag är en aningens blödig. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka lite synd om veterinären som ska fixa allt eftersom nedsövningen inte kommer att gå smärtfritt om jag känner min lilla katt rätt. Hon har rätt vassa tänder och skarpa klor den lilla markattan.
Ska bli skönt att ha det avklarat i vilket fall och förhoppningsvis få en mindre galen katt. Inget illa menat alltså för jag tycker om henne precis som hon är egentligen, det är bara mina möbler och övriga ägodelar som inte gör det. De går ganska lätt sönder när hon får sina stolleryck.
Hösten kommer bli mycket bra, mycket nytt, mycket av allt tror jag. Mycket bättre.
Magiska böcker dock
Eftersom jag inte har tålamod nog att vänta alltför länge för att veta saker och ting så får jag väl hålla mig till böckerna. Filmerna gör en besviken. Typiskt.
Precis tyst i den fullsatta biosalongen och en tydlig stämma hörs genom den syrefattiga luften;
"Blev du rädder nu?"
Ja, ett barn igen.
Slow it down make it stop
Jonna har bestämt sig för att ägna en del av sin helg åt att städa sin lägenhet. Hon har nyss flyttat och jag kan garantera att hennes garderober är i ordning, det finns inte en dammtuss så långt ögat når och hon har ordning och reda i köksskåp och övriga utrymmen.
Hur tror ni det får mig att känna när jag sitter här i en lägenhet full av katthår (och med en väldigt söt just nu sovande katt), ett badrum med tandkrämsrester i handfatet, ett kylskåp med en liter gammal mjölk (ja jag glömde återigen att jag köpte mjölk...), en diskho med en hel del disk och en avdelningshylla med böcker och saker huller om buller och ett tjockt lager damm?
Känner att jag; FAKTISKT inte bryr mig så mycket. För jag har semester och nästan all tid i världen att fixa det någon annan dag. Nananananananana.
Jag vet, semestern har redan stigit mig åt huvudet. Sorry. Men det är faktiskt en helt fantastisk känsla och jag undrar bara hur jag kommer bete mig när jag i framtiden får BETALD semester i typ fyra veckor och inte bara tolv dagar. Den dagen, den sorgen (för mina nära och kära vill säga).
Puss och kram leverorgan säger vi på det.
"På norra Lasarettet i Västervik döh..."
Det var ungefär den nivån det låg på när vi tre sista tappra själar var kvar på jobbet och fixade undan den sista skiten. Mycket skit där just nu faktiskt och man är ganska less på det, det är tur att jag är ledig ett tag nu för jag har inte ork eller jobbhumör till att vara sådär värst på hugget faktiskt.
Ändå har vi kul ihop, vi kamperar och dividerar, skrattar oss fördärvade och skadar oss själva (givetvis skrattar vi då ÅT varandra), sliter och muttrar. Pratar om det mesta och tycker likadant, är på samma sida. Jag gillar verkligen mina kollegor (kanonbra!) det är bara jobbet jag inte gillar. Våra stammisgäster är roliga och jag gillar kundbemötandet men det är så mycket annat som väger. En hel drös med andra saker faktiskt.
Det har ordnat sig med lägenheten nu tror jag. Inte mycket mer dubbla hyror och jag kan andas ut lite. Måste faktiskt köpa ny säng/bäddmadrass (åtminstone) och det skulle inte fungerat om jag varit tvungen att betala för dubbla boenden fast jag bara behöver bo på ett ställe faktiskt.
Så stor är jag inte nämligen även om min rumpa är i size med Sydafrika... Sitter skönt gör jag på den i alla fall.
Jag stressar upp mig lite för lätt
Man tänker för mycket ibland. Jäkla tjejfasoner tror jag. Jag vill kunna tänka att jag ska ta ett glas juice, gå till kylskåpet och hälla upp det. Inte tänka på tjugo saker under stegen dit och tjugo saker till under tiden jag dricker ur.
Blir lite smått galen.
Charmen finns ju alltid trots oordning
Det är bara fullbelamrat med saker just nu och ser inte riktigt klokt ut.
Om jag börjat än? Nä. Däremot har jag druckit kaffe, ätit en smörgås och läst i min bok. Prioriteringar kallas det.
Hinner faktiskt i morgon med om det nu inte görs något idag för då börjar min S-E-M-E-S-T-E-R. Mer välbehövligt än någonsin känner jag då det var såååå nära att jag gjorde något överilat under gårdagen.
Saknar Frida också. Smet förbi några minuter hos henne igår men eftersom hennes semester nu är slut och hon skulle upp tio över fem nu på morgonen (då sov jag jääätteskönt) så kunde jag ju inte vara kvar så länge även om det kändes som om jag skulle behöva prata med henne hela natten. Min allra bästa vän.
För övrigt lever vi i en värld där saft innehåller konstgjorda smakämnen och möbelpolish innehåller riktig citron.
Känns sådär faktiskt. Jättedumt.
Dagens bästa
Idag kom det in en helt underbar unge tillsammans med sina föräldrar på jobbet. Han var väl runt fem år och pratade ungefär lika mycket som jag gjorde när jag var liten (med andra ord hela tiden och med imponerande andningsteknik). Konversationen löd ungefär såhär;
"Hej. Jaha du jobbar här. Förra gången jag var här fick jag solsting, skönt att jag inte har det nu!"
"Ja, det lät ju inte kul att ha solsting precis och..."
"Fick frossa vettu. Först svimmade jag och sen när jag kom hem skakade jag och mamma grät. Pappa skrek mest."
"Klart att dom blev oroliga, men som sagt det är ju bra om du slipper det nu."
"Ja det tycker jag med. Därför äter jag mycket glass. Fast nu ska jag ha pannkakor för jag vet att ni har pannkakor får jag dom före mamma och pappa? För då kan jag smaka på deras mat sen också fast de inte hinner äta av mina pannkakor för jag älskar faktiskt pannkakor mer än dom."
Senare.
"Hej då, vi ses någon annan gång för vi ska åka hit igen. Då vill jag ha flera pannkakor för då kommer jag vara mycket större och då är jag hungrigare."
Jag älskar barn.
Är lik min mamma (har svårt att hålla tyst när något inte är som det ska)
Blev inte Klubben för min del men det ville jag ju inte heller så det blev ju bara bra. Dagen hittills har bestått av ridtur och lite mat ungefär. Jobb tidigare än vad det var tänkt då personal trillat bort av någon anledning (miss i protokollet?) och idag stänger jag. Känner på mig att jag får ta en diskussion om regler och lagar med chefen eller åtminstone säga vad jag tycker om saken.
Jobbar inte så länge till men jag tänker ta mig sjutton inte låta vissa saker glida på utan att klaffa.
Jag vet, jag skulle inte
Antagligen inte som jag planerat (dvs lugnt och städat) och jag som ska jobba i morgon... Jaja, man lever bara en gång.
Been there, done that, got the t-shirt.
"Jo Sarah du SKA bada!"
Fick intagningsbeskedet idag och de kommande 3,5 åren kommer jag att ägna åt studier i Norrköping och förhoppningsvis avsluta studierna som nybakad lärare. Visst kan saker och ting ändras under tidens gång men det är målet i alla fall och just nu är jag lite lättare och mycket gladare än på mycket länge.
(Däremot får mina vänner och min familj räkna med att jag kommer ringa och tjuta i telefonen den första tiden.)
I morgon blir det... ja vad? Trevligt antar jag men vad som ligger bakom själva inbjudan är kanske något klurigt. Tur att jag tycker om klurigheter, ja förutom kluriga spel som en kompis försöker tvinga mig att spela och sen skrattar åt mig när jag antingen inte klarar av dom eller ger upp bara för att det inte klaras av tillräckligt fort.
Jag har inget tålamod med stängda hus och ubåtar.
Sweet
Man blir så himla glad när man möts av översvämning i tvättstugan när man återigen släpat sig upp ur sängen och bara ska byta tvätt i maskinerna.
*Hoppar och skuttar av glädje*
So it can be
Hahaa.
Ekorrn satt i granen
Jag har axlat rollen som lektant bland mina kompisar. Det är jag som drar med mig Twisterspel (och vinner!), kör levande charader och beter mig allmänt galet. Komprimerad energi, precis som ett litet barn. Jag tror att ju mindre man är ju mer energi har man och eftersom jag bara mäter 153 cm över havet så har jag en hel del av den varan. Eller så har jag helt enkelt adhd eller damp.
Dessvärre är jag nog mindre bra på charader då det tog ett bra tag innan mina vänner lyckades lista ut "Ekorren som söp sig full på kranvatten." Fick till och med byta ut kranvattnet mot Loka Päron eftersom det var den flaskan som var närmst till hands.
Jonna gissade på "Ekorren som letade ollon" tills hon kom på att det lät lite fel. Hon hade tänkt säga ekollon (fylleri är frvilligt vanvett som sagt). Dessutom gjorde Jonna en utomordentlig imitation av en viss person och vi garvade så att vi tjöt. Nej, jag kommer inte att säga vem men jag kan tala om att det var så på pricken klockrent att hon borde få en Guldbagge för rollen.
Och nej Jonna, jag syftar inte på imitationen av mitt snåla jag utan den där andra. Fast det var klockrent med.
Skrattar fortfarande för mig själv här ibland. Jag har underbara vänner det är ett som är säkert. Snart blir det en promenad ner på stan med sagda Jonna och sen ska jag åka ut till Gregos vare sig det regnar eller inte. Vad som händer ikväll får dagens framtid utvisa.
Blogginlägg från Gärdet
En jädra fart på benen har jag åtminstone och jag brände nog en hel del kalorier på de få minutrarna jag orkade utföra sagda dans. Kan nog flytta till Ryssland och bosätta mig där för resten av livet, jag kommer garanterat att kunna tjäna mitt leverbröd på det viset.
(Folk skulle betala för att få skratta åt mig)
Nu varnar vi även för gasläckor i Vadstena, håll fönster och dörrar stängda gott folk. Kom inte och säg att vi inte har talat om det för er nu om ni skulle få lida av det senare. Vi lär lida av det också är jag rädd för.
Nu blir det Twister, nötter, choklad och mer alkohol (för de tre andra).
Over and out snyggingar!
Jag svälter inte i alla fall
Vad säger en omelett när den ska fotograferas?
So sweet
Lyssnar på musik, dricker vin, har en Sofi här, det regnar utomhus och jag har tre dagars ledighet framför mig. På måndag blir det oväntat, relativt ovanligt men mycket trevligt umgänge i hamnparken eller hemma hos sagda person/personer och sen Klubben om man känner för det.
Man kan ha det sämre faktiskt.
Fast Jonna fattas fortfarande, jäkla latmask!
Jag har ju golv som tak så det kan inte regna in utifrån
Min katt är fortfarande halvgalen (jo just det precis som sin matte) och i morse när jag slog upp mina ögon eftersom jag hörde några misstänkt oroväckande ljud (det vill säga det lät som om något var på väg ner från min hylla utan att jag själv flyttade på sakerna) så möts jag ena sekunden av två stora ögon, öron a´la Batmanprofil och sedan sa det bara pang.
Inga saker som ramlade, bara katten själv faktiskt. Rakt i ansiktet på mig och det var ett väldigt bra sätt att vakna upp på. Fina blåmärken i pannan kan nog uppkomma så om någon undrar har jag inte blivit misshandlad. Jag har bara fått en minikatt i huvudet som vägde ganska mycket när hon kom farandes i den hastigheten och även om det bara låter som en väldigt dålig ursäkt så är den faktiskt sann.
Vem skulle misshandla mig annars menar jag? Skulle någon göra det så skulle jag slå in pannbenet på fanskapet. Eller låta någon annan göra det åt mig.
Pure evil, psykopatbeteende, duracellkanin och uppspeedad för det mesta det är jag det.
Då är det vingelavstånd hem till mig
Eller jo, jag blev lite irriterad på min syster men man får faktiskt låta sitt dåliga humör gå ut över sina syskon även om de inte är orsaken till det dåliga humöret från början. De är ändå så illa tvungna att tillbringa resten av livet i samma familj som en själv och därmed också älska mig även om jag beter mig relativt psykopatiskt. Lillsis är finast i världen ändå och jag älskar henne, jag vill bara inte behöva förklara för henne hur man städar en toalett.
Är man16 borde man liksom redan veta det.
"Åh Sarah, tänker du på samma sak som jag?"
"En öl vore fint?"
"Nä poppers! OCH en öl."
Att Maria inte visste vad poppers var för något fick oss nästan att tappa andan. Gissa vart vi ska gå och dricka alkoholhaltiga drycker och bli allmänt lagom glada i hatten och det med framförallt henne?
Jo precis. Ni vet.
Såhär brukar det faktiskt inte vara
Jag vill verkligen inte jobba. Jag orkar inte, känner inte för det och jag har noll NOLL inspiration.
Inte blir det väl bättre av att jag lyssnar på "argargskrikskrik" musik och tänker negativt. Jag vet det men jag orkar inte bry mig.
Så, bryr mig icke.
Nostalgi + Diggiloo = bara för mycket
11.30-20.30 i morgon.
fredag, lördag, söndag = LEDIG
Jag gillart. Två tummar upp (även om tummen upp egentligen är en fallossymbol men det behöver vi ju inte låtsas om, en sak betyder något under en tid och en annan under en senare tid)!
Ägnat morgonen åt att (efter att ha blivit väckt av chefen som undrade över varuleveranser, det är inte lätt att vara en av de ansvariga...) äta frukost, diska muggar och glas (äter visst ingen mat hemma längre utan ägnar mig åt att dricka istället), småstäda lite (dvs. gå ut med soporna) och nu sitter jag och försöker göra så lite som möjligt.
Kvällen kommer bli kaosartad.
Stänger ner nu då
Ska ge det ett försök i alla fall.
Pommes, hemmagjord aioli, jordgubbar och cola fungerar finfint till lunch om någon ville veta.
Öland, Stockholm, Peking och hästen i massor på semestern. Tolv dagars ledighet hägrar från och med torsdag nästa vecka och jag är glad. Ännu bättre upp kunde det vara men jag är mer än nöjd ändå.
"Allt du säger skall vara sant, men du behöver inte säga allt som är sant."
Upp och ner ner och upp
Jag räcker inte riktigt till för mig själv för tillfället så folk vet det om jag beter mig underligt. Jag saknar mina närmsta vänner som jag hinner träffa alltför sällan eftersom jag jobbar konstant känns det som. Tur att msn finns trots allt, tio minuters prat där är i alla fall bättre än ingenting.
Hästen sen men funderar på att sova en stund först för ögonen vill bara slå ihop. Eller ska jag kanske ta lite kaffe om jag nu kommer ihåg hur kaffebryggaren fungerar.
Que pasa?
"Hej Sarah."
Tänk om jag inte fått mitt morgonkaffe...
Jag tycker inte bara om regn, jag tycker om jobb också men jag måste erkänna att det börjar kännas i kroppen nu när jag går in på sjunde dagen. Lite trött, lite sliten och lite ensam. Det sistanämnda mest på grund av de två första sakerna, det blir lite så då för det är då man vill ha sällskap mest.
För övrigt fick jag blackout i morse tror jag. Glömde hur kaffebryggaren fungerade.
Ja det är sant. Helkonstigt men kom på det nästan direkt faktiskt. Fast för en kort stund trodde jag att jag inte skulle få något morgonkaffe och hur huvudet då hade fungerat resten av dagen vill jag inte ens spekulera i... Jag har ju som sagt hål i huvudet och väldigt mycket otur när jag tänker i vanliga fall.
Cash is king och Winnerbäck for the win
Helvetesgöra
Jag och Malin har knåpat ihop beställningslistan till tisdag under dagen. Varor som ska räcka över onsdagen och en liten bit in på torsdagen. Svårare än det kan tyckas då det är massinvasion på onsdagar men vi inte har mer plats i frysarna än vad vi har annars och just den här onsdagen blir det dubbelt upp.
Om vi har våndats? Ja. Om vi gärna skulle lagt över ansvaret på annan (första frivilliga) person? Ja. Om ni skulle velat göra det och klarat av det? Tveksamt faktiskt.
Det blir i alla fall hejdå till Malin på tisdag för hon drar till Norge sen. Sorgligt faktiskt och hon kommer saknas.
I morgon blir det hästen, jobb och sovmorgon. Fint äre. En öl till nu för det är jag värd.
*blinkblink*
Bara idag och fyra dagar till...
Sov faktiskt ut ända till nio så nu känner jag mig faktiskt relativt fit for fight trots grannar med bilproblem och skrän mitt i natten (eller mycket tidigt på morgonen egentligen) och ganska vanliga sömnproblem. Laddar upp med lite Winnerbäck för att komma i rätt stämning och ska traska iväg till jobbet om en dryg halvtimme. Stängning idag som sagt likaså i morgon (fast då är det ett mycket kort pass som hägrar då jag inte börjar förens klockan två...). Svag aning om att jag även stänger tisdag, onsdag ska vi inte ens tala om för den har jag ångest för och på torsdag är det jag och Sofi som preppar inför helgen fram tills stängning.
Fatta hur mycket jag längtar efter fredag, lördag och söndag? Jag har hört att ledighet är rätt gött, ska bli skönt att prova på...
På tal om ingenting så måste jag ta tag i mina matvanor känner jag. På jobbet hinner man inte äta, på sin höjd har man möjlighet att slänga i sig en ostfralla som man förtär under en timmes tid eller två. Väl hemma orkar jag inte göra någonting och jag känner ingen hunger. Jättedumt allting faktiskt.
Tyra vs. Kalle och Nisse (speciellt Nisse)
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!
KATTENS DAGBOK:
783:e dagen i fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.
Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.
Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi'.
Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias...
Det var den dagen
Åkte ut till hästarna för en välbehövlig ridtur efter ett tiotimmars pass konstant fixande med mat i mängder och allt annat som hör till. En chans att andas ut som Gyllene tider sjunger fast de går och fiskar. Det är skönt att endast fokusera på hästen, samspelet och samtidigt njuta av en mycket vacker östgötabyggd.
Åskan mullrade men vi klarade oss. När vi kom in i skogen hörde jag en av de konstigaste sakerna jag hört på länge. Eller inget konstigt på ett annat ställe men någonstans i skogen hade folk en brakfest skulle jag gissa på. Dunkande toner som ljöd ut bland träden och annat liv. Red dock inte och tog reda på vad det var som hände egentligen men ganska kul var det, Greger tog till och med några krumbuktande hopp i takt till musiken (fast egentligen var det nog mest insekterna som irriterade honom lite för mycket).
Nu ska jag bara ta det lugnt resten av kvällen, även om jag redan nu känner att det är svårt att varva ner (precis som vanligt med andra ord). Börjar inte förens elva i morgon och kör till stängning. Tiotimmarspass igen typ, greeeeaaaat.
Svammel och oklart bara för att jag vill
Jag och Linda gissar att det är tack vare allt skratt. Vi kommer leva tills vi dör helt enkelt och jag kan garantera att vi fått rätt så många bonusår bara idag.
Nu mullrar åskan utanför fönstrena och jag önskar att regnet snart börjar falla ner från himlen. Lättare att andas, jag kanske kan få sova och gräset börjar växa igen.
Det ska arta sig till en trevlig kväll på gatan en bit bort, i ett nytt hem med en gammal vän och andra som är lite nyare. Kanske styra upp det så att vi hamnar någon annan stans också men det är sådant som visar sig. Visst är det upp tidigt i morgon som gäller igen men jag klarar mig. Börjar vänja mig vid att inte sova mer än ett par tre timmar per natt faktiskt.
En del saker längtar man till mycket mer än andra. Inte alla men jag.
Jag stoppar gärna huvudet i glassfrysen...
Jag vet att man inte ska klaga på värmen men jag smälter här och inte smälter som att smälta för någon på ett (då) bra sätt. Det är så sjukt varmt i min lägenhet, utanför min lägenhet och på jobbet att jag snart avlider.
Värmens bieffekter ger också en relativt förvirrad personal, tomma blickar och mycket skratt. Som vanligt fast värre med andra ord.
Känns väldigt mycket som om jag inte har något liv med tanke på att varenda blogginlägg rör jobbet på ett eller annat sätt. Har förvisso inget annat liv känns det som (förutom hästen då) men det behöver vi ju inte låtsas om. Hoppas på en kall dryck på Hörnet någon gång i helgen i alla fall. Trots jobb (ovanligt) och mycket annat att stå i för diverse vänner.
Peppa, peppas peppar (Jonna vi gillart!)!!
Ett hem och ett halvhem
Sen att hon varken är den mest keliga eller den mest väluppfostrade katten på jorden gör mindre. Hon är som jag ungefär. Ganska snäll, lite bitsk, släpper bara ett fåtal inpå livet och rejält rastlös.
Kvällsbad efter ett hårt arbetspass väntar (jag hoppas på någorlunda human badtemperatur), mer jobb resten av veckan och även nästa. Cash is king som jag brukar säga men lite ledigt vore inte fel det heller.
"Gör alltid något så att djävulen finner dig upptagen." (Hela tiden, hela tiden, hela tiden. Annars mår jag inte bra.)
